Senaste numret
Förord
Dikten
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Kontakta oss
Start
Graffiti som ropar och viskar genom tiden Tidigare förord:  [0303] [0302]
Redaktörens presentation av nummer 4/03
Gracila kvinnor med minimala midjor och mycket runda bröst hälsar oss. Vi har klättrat uppför trappsteg efter trappsteg hugget ur den branta klippan. Grottmålningarna i Sigiriya är nästan 1600 år gamla och hör till Sri Lankas mest berömda sevärdheter. Det är värt varje svettstänk att ta sig dit.

Inte för att det är en berömd plats utan för att dessa damer gör något med själva tiden. Från sin värld vinkar de till oss med blommor i sina händer, och det är som att alla tider sammanstrålar och är bultande samtidiga. Kropparna är i rörelse, svänger som i dans och blickarna tycks fästade någonstans långt borta. Kvinnornas leenden är sorgsna, nästan överjordiska.
Vilka de var har det förstås funnits flera teorier om. Tillhörde de kungens hov eller var de i själva verket apsaras, himmelska nymfer?

Intill målningarna finns en mur kallad ”Spegelväggen” som man kan skriva på för att meddela sig med skönheterna. Och så har gjorts i mer än tusen år. När jag ser dig önskar jag inget annat liv. Sri Lankas äldsta graffiti, klotter som ropar och viskar sitt budskap genom sekler.

En karavan med blandad packning är detta. Poetisk graffiti spelar en inte oviktig
roll i Bo Holmbergs text som handlar om nostalgi och främlingskap i den klassiska arabiska litteraturen.

I en skrift från 900-talet, Boken om främlingars beteende, baserar författaren berättelserna på graffiti som skrivits på väggar och pelare.

Kärleken, vinet och saknade platser besjungs i längtande ordalag, den skrivande är ofta i främlingens situation sökande såväl njutning som tröst.
Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag