Senaste numret
Förord
Dikten
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Kontakta oss
Start
Ord på vägen Tidigare förord:  [0502] [0501]
Redaktörens presentation av nummer 3/05
TT-REUTERS, BRYSSEL. "En ung man har hittats död i hålrummet ovanför landningsstället på ett passagerarplan på Bryssels internationella flygplats, meddelade en talesman för flygplatsen Zaventem på onsdagen. Royal Air Maroc-planet kom i tisdags kväll till Bryssel från Casablanca.
Det förmodas att mannen hade hoppats på en bättre framtid i EU-området genom att resa som fripassagerare i hjulhuset".

Denna notis stod att läsa i våra dagstidningar den fjärde augusti i år.
Kanske tycker du att du läst en liknande historia förut, sannolikt kommer du att göra det igen. Med varje hjärta som slutar slå, varje liv som släcks när människor försöker ta sig hit på de mest farofyllda vägar för att dörrarna har stängts, dör också drömmen om Europa som en frihetens och demokratins plats.

Berättelser om människor som av olika skäl måste ge sig av för att börja om på nytt någon annanstans fyller det här numret. Temat ­ asyl och att leva i exil ­ hör till de mer brännande i denna tid av folkomflyttningar som vi lever i, och är ju synnerligen aktuellt på den politiska agendan också i vårt land.

Du håller nu i din hand ett av de fetaste
numren någonsin av Karavan, vilket säger något om temats angelägenhet. Och under arbetets gång har känslan varit att det här numret, det skulle ha kunnat bli i princip hur omfångsrikt som helst.

Ämnet tycks outtömligt. Så har det ofta också förekommit i tidigare karavaner, och kommer att göra det även framledes ­ de författare vi introducerar, från världen utanför västerlandet, har inte sällan tvingats bekanta sig med asylprocesser och liv i exil.

Eller som Augusto Monterroso från Guatemala uttryckte det: ”En författare från Latinamerika har tre val: fängelse, begravning eller exil...”.
Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag