Senaste numret
Förord
Dikten
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Kontakta oss
Start
Mellan världar Tidigare förord:  [0504] [0503]
Redaktörens presentation av nummer 1/06
En gång i södra Indien, i Kochi på en gata som hette Princess Road, upptäckte jag vilande mot grenarna i ett träd en skylt med texten: I think I shall never see a poem as lovely as a tree.

Jag blev så glad, tyckte att det verkligen var en bra trädskylt. Sedan fick jag lära mig att orden var hämtade ur en sång vid namn ”Trees”, som den amerikanske sångaren Paul Robeson (han med ”Ol' man river”) brukade sjunga.
Men skylten blev ju inte sämre för det. Trädet var dikten, dikten var trädet. Med rötterna djupt nere i den leriga myllan och grenarna sträckta mot skyn kan trädet famna det mesta. Så som intressant dikt gör.

Hos Mia Couto, den moçambikiske författaren, är trädet magiskt. Det är en plats för förvandling. Liv och död möts däri. Det finns hos Couto ett ”förvandlingens ögonblick” som har med människan, jorden och språket att göra, menar Henrik Nilsson i sin essä som du finner längre fram i numret.

Mia Couto korsar i sitt skrivande många gränser. En är den mellan denna världen och de dödas, en annan den mellan prosa och poesi ­ man måste ²tänka poetiskt², menar han.
Samtidigt utmanar han också de samhälleliga skiljelinjer som skapats utifrån hudfärg och klasstillhörighet.

Den svarte fågelhandlaren i novellen som publiceras här överskrider de osynliga men benhårda lagar som reglerar livet i det vita överklasskvarter dit han kommer med sina sällsamma fåglar. Då fylls de stumma husen av överjordisk sång.

Samröret mellan den här världen och en annan är intressant också för Paula Tavares, som likt Mia Couto skriver på portugisiska utifrån afrikanskt perspektiv.

Döden är högst närvarande, både på ett sakligt och mystiskt sätt, i hennes berättelse om mormor och den där kniven hon använder för att snitta upp skalet på den gröna papayan.
Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag