Senaste numret
Förord
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Människosaker
Indiska Biblioteket
Kontakta oss
Start
Friheten inuti Tidigare förord:  [1104] [1103]
Redaktörens presentation av nummer 1/12
En eftermiddag "så pass vacker att man kunde förlora förståndetÓ" köper hon av en ren impuls hem en kartong svamp. Men sedan vet hon inte vad hon ska göra med den. Hon gör flera försök att bli av med den genom att bjuda hem vänner på pasta med ås.
Men vän efter vän får förhinder och det hela utvecklas till en följetong som speglar olika smått invecklade relationer i en ung människas liv. Det blir ingen middag och svampen börjar svartna och skrumpna. Aldrig mer ska hon köpa svamp! Den som tänker så är huvudpersonen i Adania Shiblis novell som publiceras här i numret.

Man förstår som läsare att man befinner sig i Jerusalem eftersom Klippmoskén skymtar ett par gånger. I övrigt hänvisas inte till Palestina på något sätt och vis. Och varför måste det, bara för att det är en palestinier som fört pennan?
Men det intressanta är att Shiblis novell visar på en kursändring. För palestinska författare har den så kallade engagerade litteraturen varit det förhärskande uttrycket under decennier av kamp för ett eget hemland. Poesins och prosans uppgift har varit att spegla denna kamp och ingjuta hopp i folket.

I Marie Anells artikel från Ramallah skildras hur tröttheten och besvikelsen efter Osloavtalet gjorde att de palestinska författarna övergav kamplitteraturen. När befrielsen uteblev höll de gamla, hyllade symbolerna inte längre. Allt som fanns kvar var ihålig retorik. Istället för det förlorade paradiset, återvändandet och nyckeln till det gamla hemmet behövdes nya bilder, ett nytt språk.
"Vi förvandlade oss själva från ständiga krigare till individer. Vi vägrade låta ockupationen göra oss till monster", säger författaren Ziad Khaddash. Skrivandet förändrades. De unga började skriva utifrån sina egna liv, om händelser i vardagen och små, konkreta saker, och de gav utlopp för sina drömmar, sina fantasier. Samtidigt vill de som unga människor idag vara en del av världen och tog sig hungrigt an nya ämnen.

Jag kommer att tänka på ett citat som följt med mig, från den sydafrikanske författaren Njabulo Ndebele: "Vi måste leta efter det där utrymmet för kulturell autonomi som ingen förtryckare någonsin kan komma åt. Vi har gett bort alldeles för mycket av våra verkliga liv och vår fantasi till förtryckarna."
Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag