Senaste numret
Förord
Kalendariet
Prenumerera
Äldre nummer
Om Karavan
Människosaker
Indiska Biblioteket
Kontakta oss
Start
När minnet träder fram Tidigare förord:  [1104] [1103]
Redaktörens presentation av nummer 2/12
På väggen i mitt flickrum hängde en tid en affisch med klarblå bakgrund mot vilken Victor Jaras distinkta profil framträdde. Victor Jara, den älskade chilenske trubaduren och protestsångaren som var en av dem som mördades av Pinochets militärjunta på fotbollsstadion i Santiago -73.
Te recuerdo Amanda - Jag minns dig, Amanda. Den där vackra, liksom milda kärlekssången som han gjort. Jag hör den ännu för mitt inre. Tror det var Mikael Wiehe som sjöng den på svenska.

Idag minns den unga författargenerationen i Chile och ser tillbaka på tiden under diktaturen. De som var barn och tonåringar då, som både var med och inte var med om det som skedde.
Men det som präglade de vuxnas liv påverkade naturligtvis också dem, även om föräldrarna försökte skydda dem. Att förstå att något svårt händer men inte få veta och inte kunna begripa vad det är skapar lätt en känsla av hjälplöshet, att stå utanför och inte vara levande helt och fullt.
Detta skriver Alejandro Zambra om. Kanske är hans böcker är av det slag som markerar början på en ny tid. Han var den förste att riktigt sätta ord på det förvirrade tillstånd många unga tycks ha upplevt under denna mörka period i Chiles samhällsliv. Nu är de många fler som är i färd med att återerövra sin egen historia och lyfta fram i ljuset det som varit dolt. En av dem är Alejandra Costamagna, som likt Zambra intervjuas här i numret. Annakarin Thorburn har för Karavans räkning varit i Santiago och tagit pulsen på den unga författargenerationen.

Till Lima begav sig i våras Henrik Nilsson. Där hölls Perus första internationella poesifestival. Många av landets poeter deltog också, och vi möter tre av dem i översättning här. Förgrundsgestalt inom den moderna peruanska poesin är Cˇsar Vallejo.

Jag har en gång letat efter hans grav på Montparnasses kyrkogård i Paris, den ska finnas där. Men han undflydde mig, denne poet som med sådan innerlighet och skärpa skrivit de sorgsnaste av dikter. Det kändes helt i sin ordning att han inte ville bli funnen.

Litterära röster från Panama når oss ytterst sällan. Därför är det roligt att vi fått en intervju med José Luis Rodriguez Pittí, som befinner sig mitt på den panamanska parnassen.
Läs vidare >>
© Karavan | Box 17131 104 62 Stockholm | Foto: Mikael Lindström Webb: Helena Anderhag