Recenserat
Lyckad blandning av skräck, saga och realism
Bora Chung
Förbannad kanin
(Chŏju t’okki, 2017)
Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park
Bokförlaget Tranan, 2025
Texten publicerades först i Karavan nr 2/2025.
Bora Chung blev mycket omtalad i den engelskspråkiga litteraturvärlden när hennes noveller publicerades på engelska i översättning av Anton Hur 2021 och sedan nominerades till International Booker Award. Då var hon förstås redan ordentligt känd i Sydkorea, där samlingen kom ut redan 2017. Och nu, till sist, får vi äntligen läsa henne på svenska, i fin översättning av Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Om man ska genrebestämma Bora Chungs texter så får man nog placera in dem under den rätt vida rubriken ”fantastik”. Här finns både skräck, science fiction och rena sagor, allt med mörka och skrämmande undertoner. Chung ingår på så sätt i en vidare gemenskap av kvinnliga östasiatiska författare med dragning till det absurda och lite groteska, som till exempel Ha Seong-Nan, Sakaya Murata, Dorothy Tse och Hon Lai-chu. Novellerna har skrivits under lång tid – ”Huvudet” var Chungs allra första novell, en debut som gav henne det sydkoreanska Yonsei Literature Prize redan 1998. Hennes produktion är enorm och urvalet i Förbannad kanin utgör bara en liten del av det hon skrivit.
Med undantag för den genomgående mörka och lite obehagliga stämningen är novellerna mycket olika till sin karaktär. Den ovannämnda ”Huvudet” är en grotesk historia om en kvinna som en dag ser ett huvud format av avföring titta upp ur toalettstolen och kalla henne mor. Hon spolar genast ner det, men varelsen återkommer och växer ständigt, tills den en dag är redo att ta över hennes liv. Lika grotesk är historien om den unga kvinnan som blir gravid av att äta p-piller i novellen ”Momhada” – en olycklig medicinsk biverkning som dessutom leder till att hon måste skaffa en far till barnet. Andra noveller är snarare klassiska spökhistorier som varnar för vad som kan hända om man till exempel köper ett hus där en ande dröjer sig kvar.
Trots de fantastiska och övernaturliga inslagen finns här ett mått av samhällskritik som är förankrat i verkligheten. Omgivningens förakt mot en kvinna som blir gravid utan att vara gift eller veta vem som är far till hennes barn, till exempel, eller människans girighet som är så enorm att hon (eller i det här fallet han) är redo att plåga sina barn på det grymmaste sätt för att kunna utvinna guld ur deras sår. Här finns enstaka mindre lyckade noveller, som science fiction-historien ”Farväl, min älskade” som mest känns som något en gymnasieelev hade kunnat skriva. Å andra sidan lyckas Chung mycket bra med att skapa en både drömsk och vacker stämning i de noveller som har ett mer sagoaktigt anslag, som titelnovellen ”Förbannad kanin”, ”Ärren” och ”Härskaren över vind och sand”. Och i slutnovellen ”Återseende” lyckas Bora Chung elegant skildra hur Förintelsen kan påverka överlevarnas barnbarn. Variationen gör novellsamlingen lyckad, men man bör nog inte sätta i sig alla berättelserna i ett svep utan låta boken vila lite mellan lässtunderna, om historierna riktigt ska komma till sin rätt.
Till sist några ord om översättningen. Jag tyckte om Anton Hurs översättning när jag läste den på engelska innan den svenska översättningen fanns. Men för mig lyfte novellerna ordentligt när jag återupplevde dem på svenska. Inte för att jag förstod innehållet i texten bättre, utan för att den plötsligt kändes närmare och för att känslorna i berättelserna – och hos mig som läsare – förstärktes. Jag hoppas verkligen att Tranan ska fortsätta att ge ut Bora Chung i Karlsson & Parks översättning.
