arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Recenserat

Flyktens frö och smärta


Flyktens frö och smärta


Rasha Alqasim
Jag matar kriget med dem jag älskar
Översättning: Elisabeth Hjorth, Sara Mannheimer & Kholod Saghir
Efterord: Hanna Nordenhök
10TAL Bok, 2017

Texten har publicerats i Karavan nr 1/2018

 

Omslag Jag matar kriget med dem jag älskar

Kanske ser vi idag i Sverige början på ett nytt slags litteratur som man kan kalla migrantlitteratur. Den skrivs av flyktingar från olika oroshärdar runt om i världen. Ett exempel är Ali Zardadis bok Ängeln och sparven. Han kom som ensamkommande flykting till Sverige från Afghanistan 2015. Boken blev en oväntad succé. Ett annat exempel är den irakiska poeten och journalisten Rasha Alqasim (f. 1989) som flydde till Sverige 2014 från kriget i Irak. Hon debuterar med diktsamlingen Jag matar kriget med dem jag älskar. Dikterna är skrivna på arabiska men har översatts till svenska av trion Elisabeth Hjorth, Sara Mannheimer och Kholod Saghir.

Migrantlitteraturen bygger på självbiografiska upplevelser av krig, våld och umbäranden. Det handlar om en sorts vittneslitteratur för vår tid. Författarna debuterar på svenska men skriver på ett annat språk. Det är en litteratur som befinner sig mellan språk, kulturer och identiteter – på flykt.

I efterordet till Jag matar kriget med dem jag älskar menar Hanna Nordenhök att Rasha Alqasim är det förlorade hemmets poet. Hemmet är den första världen som formar alla andra världar och att förlora den första världen innebär på sätt och vis att förlora alla världar. Kvar blir sorgen och längtan. Men hemmet är inte bara trygghet utan även ett fängelse, i synnerhet för en ung irakisk kvinna som vill frigöra sig och leva sitt eget liv. Denna spänning alstrar berättelsen i boken som slutar i Sverige där diktjaget känner sig som ”en utarmad själ / som köpt sig / en kropp på second hand”.

Dikterna i Alqasims bok ger ett inifrånperspektiv på vad det innebär att leva som ung självständig kvinna i ett traditionellt patriarkalt samhälle. Det är ett samhälle där den andres blick styr kvinnors liv, vilket leder till hyckleri och självhat. Samtidigt pågår ett krig som drabbar alla. Diktjaget vill se på träden men tänker bara på offrens blod och hör inget annat än skottlossning. Hennes egen familj splittras då deras hus bombas sönder. Så börjar det osäkra livet på flykt.

Jag matar kriget med dem jag älskar är en drabbande bok. Naket och osentimentalt berättar Alqasim om sina erfarenheter som flykting. Det som utmärker dessa texter är en ovanlig kombination av sorgsenhet och självrannsakan. Att skriva blir för henne en terapeutisk handling, ett sätt att ge röst åt smärtan och förtvivlan för att inte uppslukas av sådana känslor. Den som är flykting är överallt en främling som möts av misstänksamhet och hat. Rasha Alqasims bok ger ett starkt vittnesbörd om ödet att vara flykting. I en tid när främlingsfientligheten breder ut sig i Sverige och Europa är det speciellt viktigt med migrantlitteratur eftersom den kan bidra till ökad förståelse för flyktingars utsatta situation. Det är att tillfälligt bo i ett förfallet och övergivet hus med andra familjer för att snart tvingas vidare ut på vägarna.

Min själ
är nyckeln vid en hemkomst
Min hand
ett dörrvred nött av de dödas händer (…)
Jag är fröet
som växte ur smärtpunkten
Jag är förloraren
som förvisades ur hoppet

I Rasha Alqasim har svensk poesi fått en ny spännande röst. Ibland låter hon som Sonja Åkesson eller Sylvia Plath. Men oftast låter hon som sig själv då hon skriver sin poesi på flykt.

Jag blundar för att slippa åldras
Synerna är redan så gamla
att de måste stödjas
på en käpp av tårar

 

BO GUSTAVSSON


Not: I Karavan nr 4/2015 finns en intervju med Rasha Alqasim gjord av Marie Anell, ”Kriget är alla de drömmar som aldrig kan förverkligas”.