Foto: iStock

Regnet som bara öser ner, eller regnet som alla väntar på – i vårens nummer med tema REGN undersöker vi hur det regnar i litteraturen. Noveller av Mia Couto, Ng Kim Chew och Eduardo Halfon tar oss till torkans Moçambique, en genomdränkt regnskog i Malaysia och ett Harlem i regn. Ji Xianlin lyssnar på ljudet av regn­droppar och känner en gränslös glädje, Hong Ying skriver nederbördsdikter. 
Vi besöker författaren Zahran al-Qasimi i Oman och vandrar efter stormigt regn bland glittrande floddalar. Johan Espersson följer Roberto Bolaño i öknen och i hällregn, och Göran Sommardal försöker sätta ord på det undflyende regnet. 
Dessutom: intervju med Shahrnush Parsipur, minnesord över Elias Khoury och dikter av Fadwa Tuqan i vår serie Palestinska poeter.

Startillustration på webben: Ishtar Bäcklund Dakhil

Innehåll nr 1/2025

Barndomens erfarenheter är största inspirationen
Intervju med Shahrnush Parsipur

Krönikör bland spegelskärvor
Jonathan Morén skriver till minne av Elias Khoury

Syskonrelationer, vänskap och att älska lastbilar
Suzanna Kero Petersson om tre nya bilderböcker

Kärlek och motstånd
Tetz Rooke presenterar Fadwa Tuqan

Jag har bara ett enda minne: mitt lands ansikte 
Dikter av Fadwa Tuqan

Tema: REGN
Regn 雨 
Göran Sommardal om regnets säregna existensform

Lyssna på regnet
Prosatext av Ji Xianlin

Regn, det efterlängtade
Berättelse av Mia Couto

Ordagrant: Manna
Julian Birbrajer guidar genom ordens historia

Tiger, tiger 
En novell av Ng Kim Chew

Molnen som ymnigt skänker regn
Om regnet som metafor för generositet i klassisk arabisk poesi

Att vandra genom öknen eller hällregnet med Bolaño
Johan Espersson läser De vilda detektiverna

Överleva söndagarna 
En novell av Eduardo Halfon

Jag ska fylla min ficka med vindfrön 
Dikter av Tahir Hamut Izgil

Regnmakeri
ur Den gyllene grenen av James G. Frazer

Så regna då!
Dikter av Hong Ying

Regn och vilda raviner
Intervju med Zahran al-Qasimi

ur Spårarens saga
Utdrag ur Zahran al-Qasimis roman

Recenserat
Nya böcker av Jean-Joseph Rabearivelo, Nathasha Appanah, Nina Bouraoui, Chen Yuhong, Andrea del Fuego, Isabella Hammad, Guadalupe Nettel, Thuân, Abraham Verghese, Yang Lian och Yoko Ogawa

Fördröjd vår
En dikt av Ho Fuk-yan

Redaktörsord

Regn i sikte

Regn. Det finns så många regn. Kanske ett oväder seglar upp och åskan dundrar, blixtarna yr. Eller så är det bara ett gråtråkigt regn, inte spektakulärt alls, som aldrig verkar ta slut. Kanske regnar det evinnerligt under semestern och sommarstugan känns alltmer trång. Eller så är det ett behagligt, lagom långt och koncentrationsskapande höstregn som känns skönt att titta på inifrån. Kanske vräker regnet ner under en betydelsefull dag och uppgjorda planer måste ändras. Eller så upphör det häftiga, pinande regnet helt plötsligt och luften är klar, krispig och frisk att andas, och alla dofter påtagliga. Eller så är det ett lätt lätt regn, och det känns underbart att gå i.

Nederbörd är vatten som faller från moln i form av droppar eller i fryst form, står det i Nationalencyklopedin. Regn, den mest allmänt förekommande bland nederbörderna, utmärks också av att det snabbt förflyktigas. Det är på samma gång något självklart och oåtkomligt, som Göran Sommardal formulerar det i sin inledande text i vår temadel. Göran som, kommen från en promenad i regn, är den som föreslog detta tema, och det nappade vi på! Därför att regnet, det har ju alltid funnits där i litteraturen, som metafor och som motiv, för att ge stämning. Men det kan också spela en mycket större roll, inneha själva huvudrollen i en berättelse. Det oumbärliga, oundgängliga regnet som är källa till liv. Men som även kan orsaka stor skada och död, inte minst i klimatförändringarnas tid. I vårt regntema lyfter vi fram texter från olika håll i världen, som visar hur olika det kan regna i litteraturen, och hur lika.

I Mia Coutos novell har man i torkans och krigets Moçambique väntat och väntat på regn. Till sist kommer det, och det öser ner, välsignat. Det tycks också som att kriget har upphört, om man nu kan lita på det. Om nu bara inte torkan avlöses av stora översvämningar? I vilket fall är det renande regnet här nu och det är tid att fira, sätta på sig bästa sviden.

Den minnesgoda läsaren erinrar sig kanske andra förunderliga berättelser av Mia Couto, vi har publicerat flera genom åren. Men Ng Kim Chew från Malaysia är en ny bekantskap, och hos honom är regnet allestädes närvarande. I samlingen Yu (”Regn”) tar han oss med till den malaysiska regnskogen. Till den täta grönskan, till skogen av gummiträd. Där bor pojken Sin med sina föräldrar, sin lillasyster och tre hundar, och de är omgivna av alla möjliga djur. I novellen vi publicerar regnar det kraftigt, det fullkomligt dånar och visar inga tecken på att upphöra. ”Om det fortsätter att regna så här kommer vi kanske alla att förvandlas till fiskar”, säger Sins far. Hela skogen omvandlas till en vattenvärld. Med sin personliga berättarröst bygger Ng Kim Chew omsorgsfullt och detaljerat upp spänningen, allt medan regnet fortsätter falla.

Ett fruktansvärt regnväder förekommer också hos Zahran al-Qasimi i hans roman Spårarens saga. På grund av ett ösregn och vatten som strömmar i floder håller en begravning helt på att gå överstyr i det dramatiska avsnitt som Tetz Rooke har översatt åt oss. Han har också intervjuat författaren, besökt honom i hans hem i Oman och fått följa med till vilda raviner och vackra floddalar. Med sin roman om spåraren vann al-Qasimi ett prestigefyllt pris i arabvärlden, och blev hux flux berömd. Spåraren är en man med övernaturlig förmåga att finna vatten, han verkligen lyssnar till vattnet, och i romanen spelar Omans uråldriga bevattningssystem, idag ett världsarv, en stor roll. 

Regnet är inom många kulturer nära förknippat med givmildhet. I litteraturen finns ett otal exempel på detta, särskilt från områden där solen lyser obarmhärtigt. ”Ingenstans har man renodlat bilden av regnmolnet som metafor för generositet så till den grad som i den klassiska arabiska poesin”, menar Jonathan Morén som i sin text ger olika exempel. Att regnet ses som en gåva i arabiska öknen är, som han skriver, inte oväntat.

En annan slags öken tar sig huvudpersonerna fram genom i Roberto Bolaños roman De vilda detektiverna. Författaren Johan Espersson följer dem från Mexico City till Sonoras öken, och träder in i en labyrint av röster. Romanen blev Bolaños genombrott och gjorde honom till en källa av inspiration för unga latinamerikanska författare. ”De vilda detektivernas komposition är öken eller hällregn, men ingenting där emellan”, skriver Espersson. Läs själva och avgör!

Hos Eduardo Halfon är regnet ingen huvudperson, men ändå omgärdar det hans skönt jazziga och melankoliska novell här i numret, och som läsare följer jag gärna berättaren i spåren på hans promenad genom gatorna i Harlem.

Likaså är jag med Ji Xianlin när han sitter på balkongen och lyssnar till alla ljud som vårregnet ger ifrån sig. Hans fantasi väcks, ja, mer än så, både hans hjärta och hans skrivande vederkvicks och blommar ut.
Hos poeten Hong Ying antar regnet en mängd former, bland annat vattnar det kärleken. ”Så regna då, lite ljusare tack, ös ner!” utropar hon. 

Förutom regntexter finns i detta nummer också en intervju med författaren Shahrnush Parsipur från Iran och en text till minne av den libanesiske författaren Elias Khoury. Dessutom presenteras Fadwa Tuqan i vår serie om palestinska poeter. Alla tre författare vars ord fortsatt att glöda.

När jag skriver det här har det blivit kallt igen, efter några dagars ovanlig vintervärme. Krokusarna har slutit sig, står tunna och magra i blåsten, och snödropparna, som tittat upp ur lövhögarna från förra året, ser ut att inte veta vart de ska ta vägen. Men snart, snart ska väl vårregnet komma och ruska liv i oss alla!

BIRGITTA WALLIN