arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Textarkiv

Årets kulturtidskrift 2000



År 2000 tilldelades Karavan utmärkelsen Årets kulturtidskrift, ett årligt kulturellt pris som instiftades av Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter 1996.

Juryns motivering

Priset som årets kulturtidskrift tilldelas en oumbärlig introduktör av litteratur från områden utanför vår snäva västerländska horisont. Tidskriften Karavan befinner sig på väg mot författarskap och kulturer som inte får det utrymme de förtjänar. Det i sig är en kulturgärning som är unik i tidskriftsfloran i Sverige. Karavan har gett sig själv ett uppdrag och fullföljer det konsekvent och ihärdigt, övertygad om att det litterära samtalet kommer att berikas av nya infallsvinklar. Efter det att man 1999 bytte namn från Halva Världens Litteratur kan man se att tidskriften går in för uppgiften med oförminskad entusiasm. Namnbytet verkar snarast ha stärkt ambitionerna. Det är Artur Lundkvists kortlivade publikation från mitten av 30-talet med samma namn som är den uttalade inspirationskällan. Han var som introduktör mycket före sin tid, dagens tidskrift med namnet Karavan befinner sig mitt i den.

Karavan är en tidskrift med stor bredd som förmår intressera såväl den intresserade bokläsande allmänheten som specialister. Ofta hittar man här på svenska den enda texten om ett författarskap. Själva introduktionen kan sedan leva vidare till djupare studier. Man sneglar inte heller åt andra håll med den enkla anledningen att det inte finns någon motsvarighet i vårt språkområde. Genom välskrivna artiklar och temablock kring olika länders litteratur, samt en avdelning recensioner av böcker som utkommit på svenska, är det upplagt till att få impulser åt alla möjliga håll. Och det är något som är nödvändigt för att hålla litteraturen och allas våra identiteter vid liv.