Recenserat
Appell till kvinnor om att inte slösa bort livet
Yin Lichuan
Ena halvan av månen
Dikter i urval
Översättning och förord: Göran Sommardal
Modernista, 2021
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2022
Yin Lichuan föddes 1973 och tillhör således den generation författare som växte upp samtidigt som det kinesiska samhället gick från asketisk revolutionär fanatism till konsumtionsfixerad superkapitalism. Hon debuterade vid millennieskiftet, i kölvattnet efter en rad unga kvinnliga författare som bröt ny mark genom att krossa alla tabun mot öppna skildringar av sex i skönlitteraturen, och hon kom kanske därför i alltför hög grad att ses som en osedlighetens poet. Att hon tillhörde en kortlivad litterär sammanslutning som kallades Underkroppen (下半身) gjorde förmodligen också sitt till. Men underkroppspoeternas föresats var inte nödvändigtvis att skriva om sex, utan om att ta avstånd från en alltför intellektualiserad och akademisk poesi, att skriva med ”köttet” utan att hemfalla åt den glammiga kommersialismen hos författare som till exempel Wei Hui (mest känd för romanen Shanghai baby).
När jag nu läser Ena halvan av månen, en urvalsvolym översatt av Göran Sommardal, är det inte sexskildringarna som sticker ut, även om de finns där och är både raka och intensiva. Snarare uppfattar jag Yins poesi som driven av sorg och rädsla – sorg över alla de kvinnor som har levt i anpasslighetens tecken, som har gjort det de förväntas göra och inte fått särskilt mycket ut av det; rädsla över att själv bli en av dem. Flera av dikterna, som ”Gamla fru Yu, ”Hand” och ”Mamma” påminner om minibiografier över förspillda kvinnoliv, skarpa betraktelser över den otacksamhet med vilken dessa självuppoffrande kvinnor bemöts:
När du kommit hem tar du fram handarbetet, din dotter rynkar ögonbrynen:
Mamma, stäng av tv:n, jag gör läxorna
Din hand skyndar hit och dit, håller i ärmen på din man
han har inte slutgiltigt lämnat dig, han ringaktar dig bara lite mer än förut
Var det värt besväret? frågar hon sin mor. Att utan fruktan vara människa, vågar jag det än? frågar hon sig själv. Yin Lichuan har öga för den förväntade kvinnorollen och hon vill inte fastna där. Men den som tar minsta steg ut ur mallen blir snabbt någon annan, en osedlig, fallen kvinna, eller möjligen – som i ”En tankegång” – en man, en av grabbarna i gänget. Yin Lichuan är klarsynt och cynisk, och inte rädd för att peka på sina egna brister. Hon (eller åtminstone diktjaget) vet vad som driver henne:
Framgångsrika män, lyckliga makar och familjefäder
Hur gärna ville jag inte sätta mig i ert knä, för jag ville så gärna
provocera den trofasta kvinnan i era liv
Ju trofastare kvinna, desto mer besluten är jag att ragga upp dessa män
Och märk väl: det är inte männen hon vill provocera. Det är inte männen hon vill nå och skaka om. Det är kvinnorna hon vänder sig till, det är de som måste vakna. Det här är inte texter av en kvinna som vill behaga män utan av en som vill vara en blåslampa i baken på andra kvinnor.
Ena halvan av månen är en diktsamling som blir bättre för varje gång man läser den och är svår att recensera eftersom man (jag) helst bara vill rada upp en mängd fantastiska citat ur texten. Göran Sommardals översättning är följsam (vilket hemskt ord, men vad ska man skriva, det stämmer ju) och han fångar det lite slängiga men ändå väl avvägda och behärskade språket i Yins dikter. Roligt är också att ett förlag vågar sig på att ge ut en diktare som har lämnat poesin bakom sig men inte är tillräckligt åldrad för att räknas som klassiker. Nämnas bör väl också att flera av dikterna tidigare har publicerats i antologin En tunga ska växa ut. Ny kinesisk dikt, bilaga till Karavan nr 2/2007.
Jag måste ändå avsluta med att också lyfta fram Yin Lichuans humor, genom att citera några rader ur dikten ”Skådande öga”, där diktjaget studerar de pittoreska landsbygdsscenerna som svischar förbi utanför tågfönstret och hoppas att det enkla flärdfria livet där aldrig ska förändras, bara för att i nästa ögonblick inse att det är exakt så de utländska turisterna tänker om hennes eget Peking när de kommer dit:
Och dessa pittoreska, mänskliga bakgårdar? Så fyllda av intressanta råttor,
och flugorna är så verkliga, och gammelmormor
som schasar bort myggen,
ack ja!
Country road!
Ett sådant storartat landskap i förvandling!
