Recenserat
Kvinnorna på landet och deras kamp mot ödet
Yan Lianke
Kvinnorna
(Tamen, 2022)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Weyler förlag, 2024
Hon gick mycket långsamt, tyngd av det mörka öde som jag hade lämnat åt henne, som om hon bar på alla bondkvinnors tunga plågor.
Den kände författaren Yan Lianke är på besök i sin gamla hemby. Han slås plötsligt av tanken att han har nått nästan allt det han drömde om: att lämna landsbygden och bondefattigdomen, att skriva, få erkännande, träffa den rätta kvinnan, bli gift och få barn. Och så kommer nu hon gående emot honom med tre små barn och ett i magen. En gestalt ur det förflutna, en kvinna han var på väg att förlova sig med och som offrade mycket för honom, men som han gjorde slut med, lämnade kvar vid vägkanten. Han slog upp förlovningen i ett brev med tusen gånger förlåt där varje förlåt betydde en ny grymhet. Nu räddar han sig in på en offentlig toalett och undgår mötet. Fegt? Ja, men så är han, enligt egen utsago, feg. ”Fegheten har bestämt mitt liv och mitt skrivande”, säger han om sig själv.
”Att låta en man diskutera kvinnofrågan är som att låta en tjuv diskutera vilket säkerhetssystem man ska installera i kvarteret”, skriver han också. Och ändå vill han i egenskap av man göra just det, diskutera kvinnofrågan. ”Kvinnorna bär upp halva himlen”, sade Mao Zedong. Yan Lianke citerar detta med stolthet. Den moderna feminismen i väst är till viss del ett barn av den kinesiska kommunistiska revolutionen. Det är möjligen oerhört politiskt inkorrekt att säga så idag men icke desto mindre är det sant.
Från början var Yan Liankes text tänkt som en längre essä om kvinnor i Kina. Men det hela utvecklades åt ett privat håll, växte till en pendang till boken Tre bröder, som handlar om författarens far och farbröder. Sedan, när det hela blev en personlig berättelse, blev den tydligtvis lättare att skriva. Författaren kunde låta minnena från den fattiga byn i provinsen Henan strömma. De människor som nu stiger fram är kvinnorna i familjen Yan, hans egen familj: äldsta syster, yngsta syster, tredje tant, den starka svägerskan med flera, med flera (det är så de, på kinesiskt vis, omnämns, sällan med sina namn). Och så modern förstås. Hon är knappt med alls, men det är ändå hennes ande som liksom svävar över allt och alla. Sonen Lianke ser henne för sin inre syn när hon skördar grönsakerna och hör henne säga sitt ofta upprepade: ”Livet går inte att påverka. Det är som ett rullande hjul eller rinnande vatten.”
Det är ödestron – den som håller kvinnorna nere, men som också gör att de orkar fortsätta framåt i ekonomiska vargatider, i politiska stormar; det som alla äldre kvinnor genomlevt och uthärdat. Bambuns stam böjer sig för stormen. Men den knäcks inte.
Äktenskapet framstår också det som ödesbestämt. Och ändå har dess karaktär förändrats så oerhört mycket under de senaste hundra åren – från en inrättning styrd av familjeintressets tusen trådar och ”faciliterad” av halvprofessionella äktenskapsrådgivare via det politiska äktenskapet som en kugge i tidsålderns maskineri fram till det nykapitalistiska, Hongkong-influerade äktenskapet (skicka längd, vikt och midjemått tillsammans med ett foto). I inget av dessa har kvinnan på allvar tagit sin rättmätiga plats.
Kvinnorna är, det måste understrykas, en bok om kvinnor på landet, kvinnor som, även när de har andra yrken som till exempel lärare, står nära jorden och brukandet av jorden. Yan Lianke själv, han som till varje pris ville flytta till staden och även gjorde det, skryter med att han känner bönderna bättre än någon annan kinesisk författare. Det må vara sant eller ej, men med all sin skarpa, satiriska och i hög grad moderna litterära medvetenhet förblir han, och vill också förbli, en bonnig typ, en kinesisk hillbilly.
Alltså står den här boken på en annan hylla i hans författarskap än de samhällskritiska och svart komiska berättelser som han blivit mest känd för. Han kan så klart inte se på denna boks människor, de tåliga, kraftfullt kämpande och, enligt hans uppfattning, obegripligt goda kvinnorna, med en satirisk blick. Det måste bli med en kärleksfull blick. En blick som gör det möjligt för honom att skulptera fram dessa realistiska och i flera fall oförglömliga personporträtt.
