I en ny antologi presenteras författare ur den kinesiska sjuttiotalsgenerationen. Gemensamt för deras noveller är absurditeten, den svarta humorn och brutaliteten, menar Karavans recensent Anna Remmets. Hon har också läst Wang Xiaobos satiriska berättelser och lockats till skratt flera gånger om.

7 x Chin Lit
Noveller av A Yi, Na Yu, Li Shijiang, Ren Xiaowen, Hong Ying, Lin Bai & Cao Kou
Red. Eva Ekeroth
Översättning: Adam Sarac, Eva Ekeroth, Heshan (Roger Eriksson), Linus Fredriksson, Marta Östborn & Mikael Salomonsson
Chin Lit, 2018

Wang Xiaobo
Wang Xiaobo x 3
Översättning: Heshan (Roger Eriksson) & Eva Ekeroth
Chin Lit, 2018

Texten har publicerats i Karavan nr 1/2019

De flesta svenskar kan nog räkna de kinesiska författare de känner till på ena handens fingrar. Det vill det relativt nystartade förlaget Chin Lit ändra på. Förlaget ger ut såväl barn- som vuxenböcker från Kina. Grundaren Eva Ekeroth skriver i sitt förord till 7 x Chin Lit att syftet med förlagets utgivning, och specifikt denna nya novellantologi där sju samtida kinesiska författare presenteras, är att introducera svenska läsare för litteratur som de annars inte skulle ha kommit i kontakt med – även om här finns internationellt kända författare som Hong Ying, Ren Xiaowen och den före detta polisen A Yi som rönt stor popularitet.

Att samtidigt introducera flera författare förutsätter ju just ett kortare format, vilket kan utgöra något av en begränsning, men de flesta kinesiska författare rör sig mer fritt mellan novell- och romanformatet än sina västerländska kollegor. Dessutom är det vanligt med den sorts kortroman eller långnovell som utgör en annan av Chin Lits utgivningar, 3 x Wang Xiaobo.

Flera av de författare som presenteras i föreliggande urval har det gemensamt att de kommer ur den sjuttiotalsgeneration som enligt Ekeroth blivit orättvist förbisedd mellan den äldre generationens etablerade författare och åttiotalisterna som fick en helt ny genomslagskraft med hjälp av internet. De har också språkligt och tematiskt flera likheter sinsemellan.

En tendens som är påfallande i novellerna i 7 x Chin Lit är mer eller mindre framträdande drag av absurditet, svart humor och brutalitet. Här finns berättelser med tydligt övernaturliga drag, som de två bidragen av en av samlingens sjuttiotalister, den Pekingbaserade författaren Ren Xiaowen. ”Blå naglar” handlar om en ung man som likt en queerad sagoprinsessa hålls fången hos en rik kvinna som inte tycks vara helt mänsklig. ”Som en fisk”, av samma författare, handlar om en ung kvinna, Eva, som är mera fisk än människa och därför lever i vatten. Först i en ohygienisk balja hos sin kärlekslösa farbror och sedan i ett stort akvarium som är lika mycket ett fängelse och där hon tvingas göra konster för en nyfiken allmänhet. Både ”Blå naglar” och ”Som en fisk” kan läsas som groteska och våldsamma berättelser om vuxenblivande, sexuellt uppvaknande och sexuella övergrepp. I båda novellerna står kroppar som förändras, och den känsla av alienation som det kan väcka, i centrum. Och både Eva och den unge mannen i ”Blå naglar” utsätts för sexuellt våld, även om Eva på grund av sitt kön är betydligt mer utsatt.

Den ofta sköra gränsen mellan djur och människa, mellan det mänskliga och icke-mänskliga utforskas även i ”Räven” av Lin Bai. Lin Bai är född på femtiotalet, och hennes tidigare roman Yi ge ren de zhanzheng (”En ensam människas krig”) kritiserades för att vara pornografisk. Något sådant finns det dock inga spår av i den magiskt realistiska ”Räven”. Där möter huvudpersonen, som är en ensamstående kvinna, ett andeväsen i en rävs skepnad (ett fenomen som tycks förekomma i flera östasiatiska myter) som helt sonika flyttar in hos henne och visar sig ganska trevlig att leva med, även om den inte förstår tjusningen med David Beckham. Så småningom måste den dock återvända till den ”rävarnas by” som inte verkar vara belägen i denna värld. Och huvudpersonen måste bestämma sig för om hon ska följa med. Det är en märklig, humoristisk och vemodig berättelse om ensamhet och död.

De flesta av samlingens noveller håller sig med ett sakligt, ganska avskalat språk som generellt fungerar bra som relief till berättelsernas bisarra inslag. Och även de flesta av de mer realistiska berättelserna har ett sådant drag, som Li Shijiangs farsartade historia om sexköparen som börjar dividera med en kvinna i prostitution som han just besökt om den obrukbara sedel han mottog i växel. Eller Cao Kous ganska händelselösa skildring av en grupp män som går runt i en by och letar efter dess kvinnliga lärare som kanske, eller kanske inte, slutligen har fått nog och begivit sig därifrån.

En aspekt av mottagandet av litteratur producerad under auktoritära regimer är hur läsare tenderar att leta efter, eller kanske till och med kräva, någon typ av politiska kommentarer, om än i förtäckt form. Och visst skulle en hel del kunna tolkas in i berättelserna om korrumperade bypoliser, en dystopisk framtid där pandemier härjar, och unga människor som hålls tillfångatagna likt Eva och mannen i ”Blå naglar”.

Mest explicit är dock Wang Xiaobo (1952-1997) som ges ut i en separat samling innehållande tre av hans långnoveller (eller kortromaner). Han är i princip okänd i Sverige men betraktas som ett viktigt namn i Kina och det är lätt att se varför han förärats en egen samling. Överlag är hans satiriska berättelser i en klass för sig i jämförelse med författarnas i 7 x Chin Lit visserligen välskrivna noveller. Men det absurdistiska är påtagligt även här.

I ”2015”, som utspelas just 2015, berättas om en framtid där alla konstutövare måste söka licens, och om deras konst bedöms vara alltför abstrakt dras denna in och konstnären skickas på omskolningsläger. Det krävs knappast långsökta tolkningar för att här läsa in kommentarer om hur konstnärer behandlas av auktoritära regimer. Samlingens andra novell, ”De bästa åren”, skildrar kärleksaffären mellan en ung intellektuell och en läkare som under kulturrevolutionen skickats ut på landsbygden för att arbeta och lära av folket. Wang Xiaobo behärskar satiren till fullo, och att han ibland närmar sig buskisen stör inte nämnvärt. Under läsningen av ”2015” skrattade jag högt flera gånger.

Tyvärr håller inte den sista berättelsen i samlingen, ”Foglig kärlek”, samma kvalitet. Den handlar om en polis som blir förälskad i en av de homosexuella män han haffat på offentlig plats och satt i häktet. Här är det som om Xiaobo själv känt en sådan osäkerhet kring det brännande ämnet att han inte riktigt kunnat bestämma sig för och hitta en form som fungerar. Försöken till humor faller ganska platta och känns istället grovhuggna och farsartade. Det är synd eftersom ”Foglig kärlek” drar ner helhetsintrycket av en annars uppfriskande ny litterär bekantskap.

ANNA REMMETS