Recenserat
En världsmedborgare berättar
Nam Le
Båten
(The Boat, 2008)
Natur & Kultur, 2010
Recensionen har publicerats i Karavan nr 2-3/2010
Det kan vara svårt att förhålla sig neutralt till en bok så väl mottagen som Nam Les Båten. Som med ett färgglatt flaggspel drar han fram genom världen med sin samling, efterfrågad och hyllad, med sina sju noveller. Fler än en gång har besvikelsen inte låtit vänta på sig när man väl ger sig i kast med så omtalad litteratur. Hur tar man emot en sådan begåvning? Hur läser man sådana texter?
Vad gäller Båten behöver man inte särskilt lång tid i dess sällskap för att helt förbehållslöst släppa liknande oro. När jag påbörjar min första läsning landar jag i Nam Les språkliga mottagande efter bara ett par sidor. Den första novellen i samlingen – ”Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja” – tar tag i eventuella förväntningar på ett konkret sätt. Vi möter en ung författare i USA som får besök av sin far boende i Australien. De kommer ursprungligen från Vietnam och har inte setts på tre år. Den unge mannens livssituation för tanken till Le själv. Mannen i novellen sysslar med skrivande. Han ska lämna in en novell till skrivutbildningen där han går, han förhåller sig till sina ämnen, funderar över poesin, tampas med textarbetet. Han uppmanas av en vän att skriva om det han kan istället för – och så nämner vännen de ämnen som läsaren kommer att möta längre fram i novellsamlingen.
Mannen kan Vietnam. Men han vill inte falla in i facket av att vara en etnisk författare säger han, och gör sig lustig över hur man saluför typiskt lokal litteratur. Och där har Nam Le satt inriktningen. Han är inte bara intresserad av att skriva global, modern litteratur. Han markerar att han är medveten om svårigheten i det, att han har förmågan att bryta sig ur sin förutsägbara riktning rent intellektuellt. Han kan, genom sin karaktär, tänka kring sin egen syssla. När man längre fram i läsningen har fått ta del av de vitt skilda karaktärerna spelar kanske den metalitterära likheten från första novellen mindre roll, men inledningsvis skapar den en ton, ett förtroende, mellan läsaren och författaren.
Från denna ursprungliga position tar han sina läsare med till platser och miljöer av betydande bredd. Colombia och Teheran, fiskebyar och konstkretsar. Smärtsamma krigsbilder från just Vietnam delar utrymme med till exempel hemorrojder, första kärlekar och en fars längtan. Språket som berättar är moget och utvecklat, men aldrig överlastat eller tungt. Le visar därigenom åter sin förmåga att lämna schablonerna om den exotiska litteraturen utanför. Han behärskar alla de språktyper som hans ämnen kräver och skiftar mellan naturnära skildringar, personlig intimitet och gatusmart konversation. Genomgående för alla stilarna är möjligen hans lite melankoliska, dröjande signum. Man kan inte låta bli att fundera över var han kan ha fått all insikt ifrån. Hur han så övertygande kan skildra detaljer och stämning ur situationer han väl ändå inte kan ha upplevt. Men det känns inte fantasifullt, det känns verkligt.
Trots att jag egentligen inte är intresserad av att komma med ännu ett uppskrivande omdöme om denna unga stjärna, måste jag erkänna att det är svårt att finna några direkta brister i Båten och dess världar. Det är litteratur som är så avskalat säker, så lugn och övertygande och ändå så vaken och villig att man inget annat kan än att intas. Den har inga nydanande överraskningar, inte direkt några lekfulla drag, men den är färdigutvecklad. Säker. Enkel. I de egenskaperna går det att se paralleller till det som första textens berättarröst kallar etnisk litteratur.
Det finns i Båten en luftighet och renhet man ofta möter i exempelvis vietnamesisk litteratur. Men istället för fallande tropiska regn, grönska och berusande dofter får detaljer från New York City och simpla tonårshångel samma sköra status. Le upprättar samma lyssnande. Och i den njutningsfulla lyhördhet han placerar sin läsare i ligger Båtens storhet. Förhoppningsvis har Båtens framgångar en del av sin orsak däri, och inte enbart i det faktum att dess författare till skillnad från många andra genom sitt internationella leverne har en annan tillgång till det västerländska litteraturmaskineriet.
