Recenserat
Från bespottad till omhuldad
Camila Sosa Villada
Teori om en underkastelse
(Tesis sobre una domesticación, 2019)
Översättning: Hanna Nordenhök
Wahlström & Widstrand, 2025
Texten publicerades först i Karavan nr 2/2025.
Precis som översättaren Hanna Nordenhök påpekar i förordet till den argentinska författaren Camila Sosa Villadas nya roman ger ordet ”travesti” på svenska egentligen fel associationer i relation till dess spanska motsvarighet som används om transkvinnor.
Att hon, och Sosa Villadas andra svenska översättare, ändå valt att behålla ordet istället för att ersätta det med ”transperson” eller ”transkvinna” beror på att inget av dessa ord, lika lite som skällsordet ”transa”, fullt ut återspeglar lagren av betydelser i ”travesti”. Enligt Nordenhök är ordet inte okontroversiellt på spanska, men åtminstone för Camila Sosa Villada betecknar ”travesti” en queer, otyglad och ”skev” femininitet. De travestis som befolkar hennes böcker lever ofta på samhällets botten, inte sällan i prostitution. De befinner sig långt ifrån det ”diskreta”, ”respektabla” hbtq-liv som med nöd och näppe kan tolereras av majoritetssamhället och har bara varandra och sitt starka systerskap att ty sig till.
På denna punkt skiljer sig dock den senast översatta romanen Teori om en underkastelse från författarens övriga. Sosa Villada, född 1982, skriver denna gång om en huvudperson som liksom hon själv haft en så pass framgångsrik karriär att hon numera inte bara är tolererad utan även omhuldad av mainstreamsamhället, om än på nåder. Huvudpersonen, som rätt och slätt kallas Skådespelerskan, är utöver stora framgångar på scenen gift med en advokat som hon adopterat en son tillsammans med. Men som barn och ung var hon en utsatt travesti, bespottad i den håla på landet där hon växte upp. Allt detta kommer upp till ytan när hon återvänder till byn med sin familj för att besöka de numera frånskilda föräldrarna.
Trots att huvudpersonerna är en transkvinna och en homosexuell man som adopterat en hiv-positiv pojke, är Teori om en underkastelse en ganska konventionell skildring av ett stagnerat borgerligt äktenskap och infekterade konflikter mellan föräldrar och syskon. Att använda dessa etablerade motiv är säkert ett medvetet grepp från författarens sida. Mot den borgerliga respektabiliteten och kärnfamiljen ställer hon travesti-livet och travesti-gestalten, som är mer utsatt men kanske också mer fri.
Här möter vi en författare som känns mognare än i sina andra verk, Nattdjur och I’m a fool to want you, trots att den sistnämnda verkar ha kommit ut i original innan Teori om en underkastelse. Sosa Villada hushållar mer. Både språket och handlingen har stramats åt. Vandringarna bort från den strikta realismen och in i sagans stämning är mycket mer sällsynta även om de förekommer.
Men trots att Sosa Villadas andra böcker har sina brister och på många sätt känns som just tidiga verk där författaren öser på med allt och följer varje infall, kan jag i den nya romanen sakna just dessa infall, sakna det vildvuxna som ju också är en del av författarens queera poetik: Nattdjur och I’m a fool to want you är liksom travesti-gestalten själv ”för mycket”, överdådiga, skeva och vackra.
Det som ersatt överdådet är inte så psykologiskt djuplodande som det skulle behöva vara för att fylla den kammarspelsliknande berättelse som Sosa Villada valt som sin form denna gång. Romanpersonerna har kvar en del av de stereotypa drag som fungerade i de mörka och humoristiska skrönorna i de andra böckerna men inte i den sorts roman som Teori om en underkastelse vill vara.
Men det finns passager där de höjer sig ur detta. Särskilt porträttet av Skådespelerskans inskränkta machopappa och hans såriga kärlek till dottern är skickligt gjort. Det är begripligt att Camila Sosa Villada, som förutom att vara författare liksom sin huvudperson är just skådespelerska, söker nya uttrycksformer. I Teori om en underkastelse famlar hon lite, men författarskapet i stort visar på en talang som antagligen har sina bästa texter framför sig.
