Recenserat
Historieskrivning på gott och ont
Li Er
Falsksång
(Huaqiang, 2002)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2025
Texten publicerades först i Karavan nr 2/2026.
I Kina är historia ett både ärofyllt och mycket känsligt ämne, som hela tiden skrivs om, så att det som var historia igår är en annan historia idag, skulle man kunna säga. De kejserliga dynastiska historierna är bra exempel på hur historien betraktas. Vid varje dynastiskifte fick historieskrivarna i uppdrag att skriva den störtade dynastins historia, vilken då skildrades i negativa ordalag, medan den nyupprättade dynastin lovordades. Den rådande historiesynen får inte utmanas, det gällde under kejsartiden och det gäller även idag. Beroende på hur vi värderar det som hänt, vad vi vill framhålla och – inte minst – vad vi helst vill glömma, så lyfts olika aspekter av historien fram och så är det förstås i alla samhällen. Går det då någonsin att finna en ”historisk sanning” eller är detta en omöjlig strävan?
Författaren Li Er (född 1966) gestaltar ämnet i romanen Falsksång, en politisk satir som driver med sättet att anpassa historieskrivningen utifrån dagspolitiken och samhällsutvecklingen. Bakgrunden i romanen är händelser under kriget mot Japan på 1940-talet. Huvudperson är Ge Ren, poet och revolutionär, men det enda man säkert vet om honom är att han är död. Hur gick det till och vilken sida stod han egentligen på? Var han kommunist, nationalist eller i själva verket spion? I efterhand försöker hans dotterdotter få veta vad som hände honom, genom att intervjua personer som fanns i hans närhet. Ge Ren verkar ha påverkat många och varit involverad i mycket.
Romanen är indelad i tre delar, som behandlar tre mycket olika tidsperioder, 1943, 1970 och 2000, och läsaren får göra en historisk resa, från det kommunistiska baslägret i Yanan, till ett arbetsläger under kulturrevolutionen, för att slutligen landa i 2000-talet. Tidsandan skiljer sig åt ganska rejält, det politiska klimatet i samhället var olika och de tre berättare, som avger vittnesmål, är inte helt pålitliga. Förutom dessa tre huvudvittnen uppträder ett stort antal olika individer, både fiktiva karaktärer och verkliga historiska personer. Romanen formar sig till en intrikat och komplicerad väv av händelser, en sång med många stämmor och en del falska toner.
Li Er försöker efterlikna det speciella språk och uttryckssätt som var brukligt vid de olika tiderna. Ett exempel är kulturrevolutionens fixering vid vad ordförande Mao sagt, något som demonstreras i ett av vittnesmålen.
Till vittnesmålen läggs kommentarer, citat ur brev och andra källor. Den officiella historien och de verkliga händelserna tycks inte stämma överens och effekten blir både förvirrande och komisk. Samtidigt får man, som läsare, en färgstark och livfull bild av de historiska händelserna, där ögonvittnesskildringarnas alla detaljer är väl beskrivna. De mest bagatellartade händelser kan också få stora konsekvenser, visar det sig. Ett exempel är episoden om Chiang Kai-sheks magbesvär, som får betydelse för den politiska händelseutvecklingen och dessutom leder till oanade inkomster för det sjukhus som påstås ha botat honom.
Vem Ge Ren egentligen var blir inte klarlagt och han förblir en undanglidande gestalt. Och vad vill Ge Rens dotterdotter i själva verket med sin undersökning? Vill hon fastställa att Ge Ren var en hjälte och martyr? Vad skulle detta i så fall kunna betyda för hennes status som släkting till honom?
Falsksång är en experimentell, originell, spännande och mycket rolig roman att lustfyllt fördjupa sig i. Översättaren, Anna Gustafsson Chen, har försett boken med ett förord och förklarande noter, vilket behövs eftersom det inte är helt lätt för en svensk läsare att hänga med i alla historiska turer. Jag läser en utmanande roman, som uppmanar till eftertanke och förmanar oss att inte okritiskt ta all historieskrivning för den slutgiltiga sanningen.
