arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Recenserat

Längtan talar starkt ur sköna enkla dikter


Längtan talar starkt ur sköna enkla dikter


Yu Xiuhua
Leva trots allt
Lilla serien nr 57
Urval, översättning och förord: Birgitta Lindqvist
ellerströms, 2017

Texten har publicerats i Karavan nr 1/2018

 

Omslag Leva trots allt

Vissa författare arbetar upp sitt rykte och sin ställning långsamt, en bit i taget. Andra slår igenom plötsligt och oväntat, som över en natt. Yu Xiuhua hör till den senare sorten. Visst hade hon skrivit poesi ett bra tag, men hon var i princip helt okänd när dikten ”Jag har rest över halva Kina för att få ligga med dig” plötsligt blev en viral succé i kinesiska sociala medier våren 2015. Att diktens författare var en fattig, outbildad bondkvinna som dessutom led av cerebral pares skapade extra uppmärksamhet i ett land där personer med funktionsnedsättningar fortfarande ofta göms undan.

Men Yu Xiuhua var inte bara ett ”one hit wonder” utan har fortsatt att fascinera läsarna med sina dikter om kärlek, längtan och sorg. Precis som många andra kinesiska poeter har hon i första hand publicerat sina dikter på nätet och på det sättet kunnat nå en enorm publik, men hon har också gett ut flera diktsamlingar i tryckt form. Nu finns ett urval av dem, till största delen hämtade från hennes första diktsamling Yueguang luo zai zuo shou shang – ”Månen lyser på vänster hand”, på svenska i översättning av Birgitta Lindqvist och utgivna på trägna Ellerströms förlag.

Yu Xiuhuas dikter är på ytan enkla, men i det enkla finns skönhet och en öppning mot större djup. Det som först slår mig när jag läser igenom det lilla häftet är den enorma sorg och saknad som Yu ger uttryck för. Det finns en sådan ensamhet och längtan i dikterna, till exempel i ”Kvinnan på taket”, där en kvinna ser ut över byn en eftermiddag. Hon observerar allt som händer, naturens skiftningar, djurens rörelser, människorna som går förbi på bygatan. Men ingen ser henne. Hon är osynlig, övergiven. Den här ensamheten och isoleringen märks i många av dikterna även om det också finns stunder av stillsam lycka: på tröskeln i solen tillsammans med katten, en vacker dag när klematisen blommar blå.

Framförallt är det dock kärleken som står i centrum. Diktjaget är fången i ett olyckligt äktenskap, förälskad i en annan som befinner sig långt bort och kanske varken känner till eller besvarar kärleken. Det är en kärlek som är romantisk, kroppsligt sinnlig och jordnära på samma gång: ”Vad har du då som tilltalar mig? / Du har ett pipskägg fullt av loppor / Du är inte i din ungdoms vår, snarare i din ålders höst / Och du kan knappast prestera underverk i sängen” säger diktjaget till sin älskade. Ibland har dikterna ett nästan bibliskt tonfall:

Tyngd av bedrövelse
vände jag om.
Betryckt av sorg
vände jag tillbaka.
Dag efter dag pressas tystnad mot tystnad.
Min kropp är aska
och mitt hjärta fylls av skymningens svaga ljus.

Att Yu Xiuhua de facto levde i ett mycket olyckligt arrangerat äktenskap när hon skrev dikterna, ett äktenskap som hon senare kunde köpa sig fri från med hjälp av de pengar hon tjänat på sin poesi, är plågsamt tydligt.

Samlingen inleds med en presentation av Lindqvist, som berättar om hur hon hittade dikterna och om hur hon har tolkat dem. Visserligen vill jag protestera våldsamt mot det underliga påståendet att det varken finns logik eller grammatik i det kinesiska språket, men jag tycker mycket om att Lindqvist beskriver hur hon har gått till väga för att leva sig in i dikterna och hitta den rätta känslan. Kanske kan vi få se mer av Yu Xiuhas poesi på svenska i framtiden? Jag hoppas det. För hur kan man motstå en poet som skriver så här, i ”Två röster i djupaste natten”:

Det finns bara två ljus i min gryning:
Det ena lyser på min skrift,
det andra på vattnet som jag tvättar mig i.


ANNA GUSTAFSSON CHEN