arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg


Recenserat

Om fladdermössens lediga attityd, bland annat


Omslag Ansikte och historia


Xi Chuan
Ansikte och historia
Övers. Li Li
Efterord Magnus William-Olsson
Wahlström & Widstrand, 2009

Recensionen har publicerats i Karavan nr 1/2010

Omslag Ansikte och historia

Xi Chuan har sedan debuten vid mitten av 1980-talet etablerat sig som en av Kinas mest framstående poeter. Han har skapat flera tidskrifter, publicerat fem diktsamlingar och översatts till en rad språk. Själv har han studerat och översatt författare ur den västerländska kulturkretsen – kanoniserade namn som Pound, Borges och Milosz. Xi Chuan rör sig ledigt mellan klassisk kinesisk vishetslära och europeiskt tankegods. I denna heterogena ordning samsas därför Konfucius med Valéry, och resultatet blir en litteratur som inte tycks känna av några gränser.

Det är just som kosmopolitiska Xi Chuans dikter framträder i urvalsvolymen Ansikte och historia. Dikterna har fått avgörande impulser från europeisk modernism, men Xi Chuan nynnar inte med i någon devot hyllningskör som okritiskt eller drömmande blickar västerut. Istället använder han litteraturens historiska resurser pragmatiskt, omsätter och smälter restlöst sina valfränder, helt i linje med T. S. Eliots föreställning om att ”Immature poets imitate; mature poets steal”.

Samtidsdiagnos, urbanitet, dystopi, kärlek, död – allt ryms i denna poesi, där tänkandet hela tiden konfronteras med den konkreta materiella tillvaron och realiteterna i livsvillkoren efter 1989: diktaturens vardag, kontrasterna mellan stad och landsbygd, den säregna kinesiska ekonomismen. ”Buddha är inte i himmelriket, han sysslar med att frakta sopor. Pengarnas gud, en köttätande utlänning, håller ett radband av amerikanska dollar.”

Emellanåt får Xi Chuan en läromästares docerande tonfall, med smak för paradoxer och ett långsökt bildspråk. Vissa passager sluter sig och lämnar läsaren utanför. Bättre då när poeten öppnar kritisk dialog med den styvnackade Konfucius, eller när dikternas subjekt slår sig fria och triumferar i självständighet, när de oväntat står inför avgörande insikter: ”Det var mitt på dagen, han snuddade vid sanningen utan de andliga övningarna.”

Xi Chuans poesi är också årstidsväxlingar, regn, vind och stiltje, förskjutningar i form av livsavgörande bildningsresor mellan stad och landsbygd. Individualiteten ställs mot kollektivet, dag- mot nattliv – här beskrivs nätterna som ”olika rum med samma inredning”. Läsaren vaggas in i dagdrömda tillstånd där individens minnen blixtrar till, invävda i historiens förlopp: ”Bland de gamla tingen blev fladdermössen / ett minne. Deras lediga attityd / fick mig att stanna upp, länge dröja / kvar i det kvarter, i den gränd där jag växte upp.” Barndomen förvandlas till presens, den förlorar sin status av minne, manas fram och får liv i skrivprocessen.

I de senare dikterna har en ungdomligt romantisk inställning till skrivandet lämnat plats för en större saklighet. Eller som Xi Chuan själv formulerat sig: ”Många har missförstått poesi, de missförstod ’språkets blommor’ som Mallarmé pratade om. Språkets blommor ska alltid komma på andra plats, en poet måste i första hand låta sitt språk möta de riktiga blommorna, det vill säga livet, och sedan förvandla dem till språkets blommor. Saker och ting kommer att bli fulla av poesi så fort du upptäcker dem, fångar dem, ger dem uttryck.”

Poeten Li Li har med sin översättning av Xi Chuans dikter strävat mot den yttersta tydlighet och konkretion. Och där har han verkligen lyckats väl. Om avståndet till originalets kvaliteter svävar jag i okunnighet, men den svenska texten presenterar stabila och självständiga dikter. Särskilt de avslutande prosalyriska dikterna är mästerligt komponerade. Där bevisar Li Li det universella i Xi Chuans estetik: strävan efter att skriva ett slags antipoesi, skapa ett vitalt språk, som med hans egna ord är ”lika hårt och envist som majs, och lika mjukt och matt som rispapper.”

Tillsammans med den mexikanska poeten Gloria Gervitz diktsvit Migrationer utgör Xi Chuans Ansikte och minne första given i Wahlström & Widstrands lovvärda serie med utländsk samtidspoesi i svensk översättning. Inför denna satsning, långt från spekulationer om ekonomisk lönsamhet, är det inte svårt att känna en förväntansfull entusiasm.


MAGNUS HALLDIN