Recenserat
Politiskt och privat i nygammalt Kina
Bi Feiyu
Tre systrar
(Yumi, 2003)
Översättning: Rebecka Eriksson
Bokförlaget Wanzhi, 2018
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2018
Titeln på den kinesiske författaren Bi Feiyus roman Tre systrar väcker associationer till Tjechovs pjäs med samma namn. Och visst finns det en tematisk likhet. Tre systrar av vilka den äldsta är ansvarstagande, men där alla hyser samma längtan bort. Också den engelska titeln på romanen är Three Sisters. Systrarna i Bi Feiyus bok är dock tre av sju systrar med en bror på sladden. Om inte skrivtecknet för ”majs” har ytterligare betydelser kanske vi redan nu ska skrinlägga parallellen. Fast originalets titel Yumi – ”Majs” väcker också frågor.
Romanen har tre distinkta delar, var och en har fått namn efter den syster som står i centrum. De två första, vilka kretsar kring den äldsta och den tredje systern i ålder, utspelas under åren kring 1970. Den tredje delen handlar sedan om den yngsta systern och utspelas under tidigt 1980-tal. De första delarna utspelas alltså under åren närmast efter kulturrevolutionens mest intensiva fas, den tredje efter detroniseringen av de fyras gäng.
Det speglas också i det by- och småstadsliv som Bi Feiyu beskriver. Den stora barnaskaran är satt till världen av den lokala partisekreteraren. Det stora antalet systrar beror på dennes frenetiska jakt på en son. Att han likt forna tiders jordägare anser sig ha fri tillgång till de andra kvinnorna i byn samtidigt som han är en mästare på att idissla revolutions- och partitrogna floskler visar blott att äldre maktmönster fortfarande lever kvar. Det understryks också av den intensiva önskan om en son, en önskan som senare ledde fram till att döttrar sattes ut för att dö under den bisarra ettbarnspolitiken.
Denna brytning mellan kvardröjande och frambrytande ideal präglar de tre systrarnas agerande, både mot varandra och mot presumtiva makar. Och det får tragiska konsekvenser i den groteska idén att en kvinna är förbrukad och har förlorat sin heder sedan hon utsatts för en gruppvåldtäkt, något som drabbar mellansystern.
Bi Feiyu låter det politiska och det privata samspela och speglas i vartannat. Likt giftaslystna systrar i en roman av Jane Austen väger de två äldre tänkbara makars sociala status mot sina egna önskemål och möjligheter, trots att kulturrevolutionen sägs ha sopat undan det gamla. Därför drabbas familjen av en katastrof sedan fadern blivit påkommen i fel säng. En soldathustru får inte ens en partisekreterare uppvakta, och snart är fadern före detta partipamp.
Det är då som mellandottern blir lovligt byte för en gruppvåldtäkt, och de unga kvinnornas förhandlings- och manöverutrymme minskas än mer. Mönstren lever kvar även sedan de fyras gäng har fallit. Den yngsta dottern finner dock en annan väg bort från byn, genom studier, då hon på grund av flit och sin förmåga att lära sig läxor utantill får ett stipendium till en skola i en närliggande stad. Men även där dröjer männens allmakt kvar, blott lätt begränsad av den historiska materialismens och den demokratiska centralismens principer.
Det är också brytningen mellan det privata och politiska, mellan tradition och förnyelse, mellan inkännande realism och hårdför satir i bilden av partikadrernas tyranni, som gör Bi Feiyus roman så fascinerande. Tematiskt växer den utöver begränsningarna i det långsamma och emellanåt lite loja krönikeberättandet. Samtidigt som vi äcklas av faderns maktfullkomliga skörlevnad och den groteska hedersmoralen som dömer en våldtagen kvinna, förmår Bi Feiyu skapa medkänsla i bilden av den självuppoffrande äldsta systern och den oansenliga yngsta systern som hamnat i skuggan av den efterlängtade sonen men som får en ny chans i staden.
