Recenserat
Yan Lianke vill vara en lykttändare
Yan Lianke
Dagen då solen slocknade
(Ri xi, 2015)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Weyler förlag, 2026
Texten publicerades först i Karavan nr 1/2026.
Det är högsäsong för dödsfall i den kinesiska byn Gaotian och familjen Li har mycket att göra. De driver begravningsbyrån med det eufemistiska namnet ”Den nya världen” och de säljer alla de saker som behövs vid begravningar, så som pappersblommor, kransar, svepningsdräkter. Morbror Li förestår byns kremeringsugn, så begravningar är ett familjeföretag, skulle man kunna säga. Familjens tonårige son, Li Niannian, betraktas som lite efterbliven, men det är han som lägger märke till något underligt som sker: fler och fler av byns invånare börjar gå i sömnen. Istället för att sova går de ut på gatorna. Där händer hemska saker, en del tar livet av sig genom att hoppa i floden, några börjar stjäla och andra överfaller och mördar sina grannar. Vad är det som händer egentligen?
Yan Liankes roman Dagen då solen slocknade har allt som denne kinesiske språkförnyare brukar fylla sina verk med: halsbrytande händelser, bitande samhällssatir, trovärdiga miljöer, humor och varm humanism. Men det är en besynnerlig historia han förtäljer.
Berättare i romanen är 14-årige Niannian och genom hans barnsliga blick får läsaren följa händelserna, under ett dygn då mörker råder och solen inte stiger upp. Jag påminns om en annan av Yans romaner, den gripande Drömmar om byn Ding, som också har ett barn, en tolvårig pojke, som inleder berättelsen. I det barnsliga perspektivet blir de skildrade händelserna skarpare och mer oförtäckta.
I Gaotian bor också en författare, som heter Yan Lianke, inte att förväxla med den verklige Yan Lianke. Författaren i Gaotian vill skriva en bok som är ”en varm kamin om vintern och en elektrisk fläkt om sommaren”, men han har drabbats av akut skrivkramp. Niannian har läst de böcker han tidigare har skrivit, men han tycker att de är ganska dåliga, ”som att äta rutten fallfrukt”. Titlarna på böckerna påminner vagt om den verklige Yan Liankes romaner, till exempel har boken Lenins kyssar här fått titeln Pussa Lenin.
Under ett helt dygn råder kaos och moraliskt förfall i Gaotian, då ingen verkar bry sig om lagar, regler och uppförande. Några grupper beger sig till den välmående överklassens bostäder för att bryta sig in, andra mördar butiksägare och lägger beslag på deras varor och hus. Motsättningar mellan fattiga och rika, mellan bönder och stadsbor kulminerar slutligen i ett krigsliknande upplopp.
Dagen då solen slocknade utkom på kinesiska år 2015 och den skulle kunna tolkas som en motbild till den politik, den soliga ”kinesiska dröm”, som Xi Jinping då lanserat. Yan Liankes roman ifrågasätter drömmen, som blir en mardröm av moraliskt mörker och socialt förfall, allt det som inte är så vackert i det dagsaktuella nuet. Niannian i romanen förvånas över att ”folk tror på drömmar men inte på det som är verkligt”.
Yan Liankes språk är en välavvägd komposition av realism, fantasi och folkligt berättande, i en lapidarisk stil som samtidigt är fylld av sinnrika metaforer och i god översättning av Anna Gustafsson Chen. Eftersom detta är en saga så får berättelsen om inte ett lyckligt slut så i alla fall ett uthärdligt. Och byns författare bestämmer sig för att skriva en bok om händelserna.
Yan Lianke har i intervjuer jämfört sig själv med en lykttändare, som vill låta ljuset avslöja mörkret för människorna. I den här romanen kontrasteras den ljusa drömmen mot ett mörker vi måste ta itu med. Vilken människotyp vill vi ha? Vilket samhälle? Yan Lianke inleder, ja, provocerar till en diskussion, till deltagande och engagemang, som inte begränsar sig till den kinesiska verkligheten utan är relevant också för vårt västerländska samhälle.
