Illustration: Emelie Gårdeler 

”Blottad”: prisbelönad novell av Lesley Nneka Arimah om ett samhälle där unga kvinnor måste gå nakna till dess att de ”blir” gifta. Först då får de täcka sig igen. En berättelse som utmanar vaneseende, blottlägger maktstrukturer och ställer frågor om vad frihet egentligen är. Arimah porträtteras av Marie Silkeberg och Anneli Jordahl förmedlar sin läsning av novellen.

Libanon x 2: Ann Hallström har översatt dikter av poeten Nadia Tuéni – ”Jorden stod stilla” – och Balsam Karam skriver om Etel Adnan.

Författarfränder: Burhan Sönmez presenteras av Malin Isaksson.

Dessutom: Coronadagbok från São Paulo av J.P. Cuenca, stor enkät med frågor till afrikanska författare om pandemins inverkan på skrivandet och litteraturscenen, dikter av Tsering Woeser från Tibet – ”ett ark papper kan bli till en kniv”. M.m.

 

 

Innehåll 

Författarfränder: Att läsa och skriva Istanbul
Malin Isaksson presenterar Burhan Sönmez

Stjärnskådarna
En dikt av Jacky Yuen

Att göra upp räkningen med mamma
Berättelse av Selahattin Demirtaş

Ingenting är äldre än det som nyligen passerat
Dagbok från pandemin skriven av J. P. Cuenca

Behovet av luft för att skriva
ENKÄT: Pandemin och den afrikanska litteraturvärlden

Epicentrum: Beirut
Balsam Karam läser två böcker av Etel Adnan

ur Jorden stod stilla
Dikter av Nadia Tuéni

Som sanden nöts mot sanden
Ann Hallström om Nadia Tuénis poesi

Som om något förs upp till ytan …
Marie Silkeberg porträtterar Lesley Nneka Arimah

Blottad
En novell av Lesley Nneka Arimah

Att stå naken hur man än beter sig
Anneli Jordahl läser Arimahs novell

Burmesiska hjärtan, gröna vålnader och nattfåglar
Tre samtida röster från Myanmar

Jag skulle bara vända blad
Dikter av Tsering Woeser

En dans mellan två språk
Intervju med Lula Carballo

 

Redaktörsord

Sorlet över torget

Ur det mjuka sorlet hörs med ens en operaaria ljuda över torget. Sångarens röst är klar, samtidigt smäktande. Det är en kväll i augusti för ungefär tio år sedan, i Istanbul. Vi bor här några dagar, precis vid torget, vaktade av det höga, faktiskt en aning lutande Galatatornet som ger intryck av att husera vänligt inställda småtroll. Allt är på sätt och vis som i en saga. När vi checkar in på det lilla hotellet säger portieren att de tyvärr inte har något sådant rum ledigt som det vi bokat, kan vi tänka oss ett annat? Istället för standardrummet får vi ett stort tvådelat rum, med soffgrupp i röd sammet och utsikt mot torget!

Vid den här tiden har landets ledare ännu inte framträtt som den maktfullkomlige sultan han skulle visa sig vara. Hans parti har inte underminerat rättsväsendet, den fria pressen har inte stängts ner, offentliganställda har inte massavskedats.

Staden är full av liv. Det märks inte minst på det torg där vi bor. Om kvällarna samlas människor här, de slår sig ner i små sällskap, sitter direkt på marken, samtalar och packar upp något att äta och dricka. Ett behagligt sorl lägger sig över torget och varar till en bit inpå natten. Vi har fönstret öppet, bruset av röster påminner om stilla vågrörelser och har något betryggande över sig. För trots att det är många som samlas utmärks kvällarna av ett lugn. 

En kväll ser vi en ung man resa sig upp. Han börjar sjunga. Rösten bär honom, den bär oss, hela torget. Minnet sviktar när det gäller exakt vilken aria han sjöng, men jag tror det var ”Nessun dorma” ur Madame Butterfly. ”Ingen ska sova” … Nej just, inte sova bort sommarnatten.

Så sätter han sig ner igen. Sorlet tar fart. I luften finns frid och förhoppningar.

Nu är en annan tid. Där och då var rädslan långt borta. Nu har ofrihetens skugga lagt sig som ett tungt täcke över Turkiet. Journalister och författare sätts i fängelse närmast som en rutin, och fängelsebiografin torde snart utgöra den vanligaste litterära genren. Det finns också de som börjar sin skrivarbana i fängelset, som Selahattin Demirtaş. Han är partiledaren som emot alla demokratiska principer blivit fråntagen sina möjligheter att utöva politik. I litteraturen har han hittat ett uttryck, och vi publicerar en av hans noveller. En annan turkisk författare, Burhan Sönmez, porträtteras här i numret av Malin Isaksson. Hos dem båda spelar Istanbul och dess berättelser en central roll.

Beirut är också en mångomskriven plats. Ödeläggelsen efter explosionen i stadens hamn i somras väckte hos många upp tunga minnen av inbördeskriget. Hela kvarter i ruiner, igen. I författaren Etel Adnans roman Sitt Marie Rose ser Balsam Karam ett av krigslitteraturens främsta verk. Boken om lärarinnan Marie Rose som kidnappas i Beirut i inbördeskrigets början ger röst åt såväl offer som förövare och visar med säregen styrka på krigets katastrofala utgång.

Om ett söndertrasat Libanon skriver också poeten Nadia Tuéni, som nu för första gången blivit översatt till svenska, av Ann Hallström. Vi presenterar ett knippe av hennes dikter, fyllda av skönhet och sorg: ”Förr älskade jag dig för livet, / idag har vinden mojnat / mellan himmel och jord, / kriget kommer åter hit / varje vår som en svala / och du ger dig av”.

När författaren J. P. Cuenca i våras återkom till São Paulo efter en vistelse i Europa började han skriva dagbok från sin coronakarantän i en lägenhet på tionde våningen i centrala staden. Han skriver personligt om sina dagar samtidigt som han med sälta ringar in den brasilianska samtiden och sätter fingret på dess orättvisor. Wera von Essen har översatt några av hans dagboksblad åt oss.

Den rådande pandemin är utgångspunkt också för den enkät vi gjort till detta nummer. Åtta afrikanska författare svarar på frågor om vad det här nya märkliga tillståndet har gjort med deras skrivande, om hur det påverkar litteraturscenen och bokutgivningen. De konstaterar alla att det zoomade livet gjort dramatisk entré och att den digitala boken vinner alltmer mark. Nedstängningen som gjorts i flera länder har inverkat på olika vis. Efter tredje stängningen säger Wame Molefhe från Botswana: ”Vartenda ord jag hade velat skriva stängdes in inuti mig.” Men tiden i avskildhet och isolering har inte bara varit av ondo, flera vittnar som Yvonne Adhiambo Owuor om en fruktbar tid: ”För mig har det varit som att gå in i ett viloläge för att fylla på, inventera, vara stilla, reflektera.” Många har ägnat tiden åt att läsa. Men alla sörjer de att bokturnéer och poesifestivaler ställs in, att bokhandlar försvinner, att möten med läsare uteblir.

Ejem är huvudperson i Lesley Nneka Arimahs novell ”Blottad”, som vi låtit översätta. När hon, på arkitektfirman där hon jobbar, presenterar ett projekt för en möjlig kund står hon naken i rummet, utan ett enda klädesplagg. Ejem är inte gift och får därför inte täcka sig. Sådan är seden där hon lever. I det fiktiva land som Arimah målar upp utmanar hon vårt vaneseende, blottlägger maktstrukturer och ställer frågor om vad frihet egentligen är. En verkligt tankeväckande novell, som belönats med det förnämliga Cainepriset. Marie Silkeberg porträtterar Arimah och Anneli Jordahl förmedlar sin läsning av novellen.

Här finns också dikter av tibetanska Tsering Woeser, en intervju med Lula Carballo, Tre samtida från Myanmar – kära läsare, det här numret är till brädden fyllt av läsning. Hoppas att det ska värma dig när höstvindarna tar i. 

BIRGITTA WALLIN