Illustration: Nathalie Ruejas Jonson

Vårnumret 2017:
Lång sekvens ur Gloria Gervitz unika diktprojekt ”Migrationer”, om febrig hunger efter liv och kärlek. Nya dikter av Ko Un – ”regnet är en gammal vän”.
I serien Författarfränder läser Anneli Jordahl romaner av Marie Ndiaye och blir däckad av igenkännande och skönhet. Från Dominikanska republiken skriver Henrik Nilsson om en tudelad historia och det litterära arvet. ”Hoten finns där man minst anar det” – intervju med Mariana Enriquez.
Dessutom: ett avsnitt ur Samuel Kolawoles ”Son of a dog” om en beryktad bandit från Nigeria, intervju med Yaa Gyasi.

 

Innehåll

Hoten finns där man minst anar det
Annakarin Thorburn intervjuar Mariana Enriquez

Till Kinas röda gemak
Karavan arrangerar resa i en klassikers spår

Ett livs vandring genom poesin
Ny bok av Ko Un på väg

Att vara i Ko Uns vida värld
Tre frågor till översättaren Sun-kyoung Choi

In i skogen
Dikter av Ko Un

Tvetydighetens glöd
Författarfränder: Anneli Jordahl om Marie Ndiaye

Den spruckna ön
En betraktelse från Dominikanska republiken av Henrik Nilsson

De ständiga växlingarnas dikt
Hanna Nordenhök om Gloria Gervitz

ur Migrationer
Dikt av Gloria Gervitz

Liv, kärlek och uppror
En omläsning av Julia Alvarez roman I fjärilarnas tid

”Historia är inte något som händer och sedan är det över”
Intervju med Yaa Gyasi av Karin Elfving   

Under huden på en rånarlegend
Elise Karlsson om Samuel Kolawoles nya roman

Son of a dog
Utdrag ur en roman av Samuel Kolawole

Redaktörsord

Höra ihop

Årets första Karavan kommer här. Fylld med den skönaste poesi, författarintervjuer och prosa. Nu när mörka politiska nyheter duggar tätt omkring oss och omvärlden tycks vara i gungning, tänker jag ofta på hur viktigt det är att hämta kraft. Hålla ut. Kan litteraturen ge kraft? För min del är det otvetydigt så. Det är inte så att litteratur är ett slags gosedjur, det är mycket starkare än så. Något som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan. Ett livselixir. En hisnande chans att dela andra människors tillvaro, ja inte bara dela den utan faktiskt få leva en stund inuti andra människor, vara den andra. ”Att läsa Ko Uns dikter är att inte känna sig ensam”, säger hans översättare Sun-kyoung Choi här i numret. Hon har översatt den sydkoreanske poetens dikter till en ny bok och levt i hans värld under en lång tid. I den världen är vi alla delar av en gemenskap, vi är av samma och vi hör ihop.
 
Nyligen läste jag romanen I fjärilarnas tid av Julia Alvarez till vår artikelserie ”Omläsningen”. Berättelsen om de tre systrarna Mirabal som till ett mycket högt pris stod upp mot diktatorn Trujillo i Dominikanska republiken var gripande, men också stärkande. Vilka kvinnor! Värda alla hågkomster forever ... Inför det här numret har Henrik Nilsson besökt Dominikanska republiken och han följer i sitt reportage landets litterära trådar bakåt. Framtiden är skör och till grannen på samma ö, Haiti, är avståndet stort hur nära det än är. Men långsamt långsamt närmar sig de båda ländernas författare varandra och flätar samman sina berättelser till minne av det ömsesidiga arvet.
 
I vår serie ”Författarfränder” berättar Anneli Jordahl om vilket starkt intryck Marie Ndiayes roman Ladivine gjorde på henne. Hon blev golvad. Att hon drabbades så hårt berodde på att hon kände igen sig, men hon fängslades också av språket och den skickliga gestaltningen. Frågorna som ställs om skuld och utsatthet skavde, gav ingen ro. Jag minns när jag läste Ndiayes bok Tre starka kvinnor, den ibland rent fysiska upplevelsen av att det gjorde ont. En smärta som stack till.
 
Om plågor som gått i arv berättar Yaa Gyasi i sin nya roman Vända hem. Den handlar om slavhandeln och tar sin början i det beryktade slavfortet Cape Coast Castle i Ghana på 1700-talet. Gyasi följer ett par familjers resa framåt i tiden och skildrar hur rotlösheten påverkar generation efter generation, hur familjer går sönder på irreparabelt vis. Insikten om det förflutnas starka inverkan på våra liv går som en röd tråd också genom intervjun vi gjort med Yaa Gyasi.
 
En författare som gärna skrämmer sina läsare är Mariana Enriquez, aktuell på svenska med en novellsamling. Hon gör det genom att föra in skräckelement i en verklighetstrogen omgivning, och ofta återkommer hon till tiden då hennes hemland Argentina led under en militärdiktatur och fruktan regerade. Ett ämne omöjligt att komma undan, säger hon här i numret. Militärregimens Nigeria gäckades på 1980-talet av en legendarisk rånare, Lawrence Anini. Honom har Samuel Kolawole skrivit en bok om, och ur den har vi låtit översätta ett avsnitt. Där skildras brottslingen med alla sina rädslor och brustna förhoppningar, med sitt adrenalin och sitt oåterkalleliga beslut att ge sig in i elden.
 
In i sitt universum fyllt av erfarenheter ur kvinnoliv bjuder oss den mexikanska poeten Gloria Gervitz. Hon fortsätter att arbeta på sin enda bok, Migrationer, och texten växer genom förflyttningar och förvandlingar. Vi kan här publicera en nyskriven sekvens, översatt av Hanna Nordenhök. Dikten tar sin början på något som liknar en marknad, efterhand vidgas den och dess jag ställer sig frågor som ”vad gjorde jag av mitt liv?”, ”var bultar det i mig?”. Inom sitt unika poetiska projekt belyser Gervitz allt det viktiga, rädsla, hunger, kärlek. Skrivandets skiftningar betecknar också de en akt av kärlek.

BIRGITTA WALLIN