Illustration: Jet Hilferink

Sommarnumret 2022 innehåller både blandade texter och en temadel.
I första delen: intervju med den marockanske författaren Abdellah Taïa, matminnen förmedlade av Nicki May, dikt med stamtavla av Kayo Chingonyi, nattlig poesi från Kabul av Samay Hamed och Shakila Azizzada, brev till en far från Martín Espada och Li Lis poetiska tankeskisser.
I numrets andra del: TEMA Sydafrika med minnen, drömmar och framtidsversioner. Unga diktare förnyar landets poesi med djärvhet och nya rytmer, och vi har översatt dikter av Koleka Putuma, Manoe Mohale, Sarah Lubala och Busisiwe Mahlangu. Fantastiken upplever också en boom i dessa dagar, forskaren Joanna Woods förklarar varför och vi presenterar författaren Masande Ntshanga. Dessutom: möten med förläggande eldsjälar, intervju med Kagiso Lesego Molope som skriver för unga människor, essä av Maryam Adjam om Ivan Vladislavićs novell ”Uppläsningen”.

 

Innehåll

Genom skrivandet hålls hoppet vid liv
Intervju med Abdellah Taïa

Poesin och hemmet
Tio tankeskisser av Li Li

Brev till min far
Dikt av Martín Espada

Drömmen om syltkakor
Nikki May om att överbrygga avstånd med fiktiv mat

Stamtavla
En dikt av Kayo Chingonyi

Från stjärnhimlen och gatorna i Kabul
Dikter av Samay Hamed och Shakila Azizzada

TEMA SYDAFRIKA:
Poesin öppnar Sydafrika
Hedda Krausz Sjögren om den samtida diktens nya rum

ni byggde också det här landet med era rörelser
En dikt av Koleka Putuma

Boom för sydafrikansk fantastik
Joanna Woods om blomstringen för genrer som science fiction och fantasy

ur Triangulum
Ett dagboksblad ur Masande Ntshangas roman

”Allt finns i våra townships”
Intervju med Kagiso Lesego Molope

Broder, åska
Dikt av Maneo Mohale

”Min dotter ska veta att jag levde här”
De har startat förlag – möte med tre eldsjälar

du är här
Dikt av Sarah Lubala

att älska som våra mödrar
Dikt av Busisiwe Mahlangu

Att översätta de döda
Essä av Maryam Adjam om Ivan Vladislavićs novell ”Uppläsningen”

Läsa på sitt eget språk
Växande intresse för barnböcker i Sydafrika

De första hundra åren
Stephan Larsen om sydafrikansk litteratur från 1880- till 1980-tal

 

Redaktörsord

I nya klangers rum

Mat & litteratur – så lyder namnet på vår nya serie med texter kring kulinariska upplevelser och frågor som har med måltider, tillagning och hunger att göra. Det är en fortsättning på temanumret om just mat och litteratur, Munnens rike, som utkom förra sommaren och möttes av livligt intresse. Ämnet är tänkt att återkomma då och då, och till att börja med skriver här den nigeriansk-brittiska författaren Nikki May om hur hon under sin uppväxt i Lagos fascinerades av matskildringarna i Enid Blytons Femböcker. Besattheten av mat har följt henne genom livet och hjälpt henne att förena de två kulturer hon lever i.
”Har du förresten lagt märke till att det alltid finns recept i mina böcker och någon som lagar mat? Det skapar en organisk känsla i dem som jag tycker om.” Så säger Abdellah Taïa till sin intervjuare Åsa Magnusson, som träffade den marockanske författaren när han var i Stockholm på försommaren. Samtalet kretsar kring flera av hans böcker och vad som får honom att börja skriva, och om frågor kring identitet, kvardröjande kolonialism, arabiskt vemod m.m.
 
I första delen av denna sommar-Karavan presenterar vi flera poeter. Martín Espada samtalar med sin döde far i en dikt och lovar att föra hans aska till Puerto Rico, varifrån han en gång kom till USA. ”Jag ska ta dig med till bergen där hus som förlist likt skepp på ett hav stiger blåa och gula ur gyttjan.” Faderns födelseort Utuado ödelades av orkanen som slog till så hårt mot Puerto Rico 2017.
”Så försumligt av mig att ha glömt hur ditt leende var funtat.” I en minnesdikt skriver även poeten Kayo Chingonyi om sina föräldrar, till sina föräldrar. Släkten vävs in i sorgesången, denna poetiska rapport från ”de föräldralösas kongress” som också är en berättelse om migranters Storbritannien.
Likt de flesta afghanska poeter har de tvingats ge sig av från sitt land, men i Samay Hameds dikter lyser stjärnhimlen över Kabul och Shakila Azizzada återkallar flydda nätter. ”Vad är ett hem egentligen”? Frågan ställs i den kinesisk-svenske poeten Li Lis tankeskisser, och ett av svaren lyder ”den plats där / själen kan simma fritt / i språket”.
 
I Sydafrika är poesin på väg att öppna nya rum. Den sjunger, bråkar, tröstar, den minns, dansar och argumenterar på en mängd språk. Olika rytmer vävs samman, nya klanger uppstår. Många poeter kommer från estradpoesin och är vana att framträda med sin dikt. Bland de nya förlag som växer fram märks poesiutgivarna, verkliga eldsjälar. Vi uppmärksammar här i vår temadel om Sydafrika några av de unga poeterna.
När Koleka Putuma 2017 gav ut sin första diktsamling Kollektiv minnesförlust gjorde dess rasande iver att göra upp med historieförfalskning och hyckleri starka avtryck. I varje diktrad en maning till motstånd mot tystnaden om de brott som i sekler begåtts mot den svarta befolkningen. Men Putuma håller inte inne med kritik mot landets nya ledarskikt eller illdåd som skedde under befrielsekampen, och ur hennes andra bok publicerar vi en dikt som belyser just det höga priset för strävan efter frihet. Den lyfter fram kvinnliga kämpar som har utelämnats ur historien, de som också byggde landet.

Övriga poeter med översatta dikter i numret är Maneo Mohale, Sarah Lubala och Busisiwe Mahlangu. De skriver mycket personligt, samtidigt som deras dikter öppnar dörrar in till det samhälle de lever i och visar på sådant som annars skyls över.
Förlust, minne och arv är återkommande teman i dagens sydafrikanska litteratur, och frågan om vittnesbörd är central. Karavan publicerar i sommar en bok med novellen ”Uppläsningen” av Ivan Vladislavić. Vi är mycket glada att kunna ge ut denna novell, som rymmer brännande frågor om litteraturens och språkets förmåga att bära vittnesbörd, och som på djupet belyser översättningars betydelse. Här i numret reflekterar Maryam Adjam kring novellen och frågorna den ställer.
 
”I motsats till vad många tror handlar fantastisk litteratur mindre om att förutsäga framtiden och mer om människor och vår förmåga att släppa framtiden fri med hjälp av fantasin. Fantastisk litteratur låter afrikanska författare och läsare föreställa sig, och därför äga, sin egen framtid.” Så skriver Joanna Woods när hon presenterar genren som nu upplever en boom i Sydafrika. En av de nya författarna är Masande Ntshanga, som slagit litteraturvärlden med häpnad med sina genreöverskridande romaner. I Triangulum, som vi översatt ett utdrag ur, blandar han science fiction med filosofi och sydafrikansk historia. 
I numret kan man också läsa om en glädjande ökning av barnboksutgivningen i Sydafrika, och sist, men inte minst, finns en blick bakåt på ”De första hundra åren”. Stephan Larsen gör nedslag i sydafrikansk litteratur mellan 1880- och 1980-tal och påminner om en mängd betydande författare. För den som vill lära sig än mer om denna litteratur rekommenderar jag ett besök på bokmässan i Göteborg i höst, där Sydafrika är temaland!
 
När det här numret nu lämnas till tryck är det för min del dags att packa inför sommarflytten till torpet. Däri ingår den underbara ritualen att ur hyllorna och högarna plocka fram de böcker som ska få följa med och utgöra semesterbibliotek. Vartåt pekar lusten och behoven i år? Jo, jag vill läsa Gloria Gervitz på nytt! Och poeten Anna Rydstedt. Kanske de där detektivhistorierna från Hongkong. Av kriget påkallat: skildringen av mannen utan ansikte, den ryske autokraten. Boken om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Den nya stora romanen om Zimbabwe … Så går tankarna. Och sedan, när det är packat och klart, sambons replik (också den en del av proceduren): ”Oj, ska du ha alla de där böckerna med dig?”
Skön sommar, kära läsare!

BIRGITTA WALLIN