Illustration: Ulrika Netzler

Karavans sommarnummer 2023 är här. Vi har låtit översätta en nyupptäckt, härligt lång och spännande intervju med den legendariska brasilianska författaren Clarice Lispector! Fyllig och flödande läsning. I numret finns också en nygjord intervju med Aslı Erdoğan, i exil från Turkiet: ”Min mamma skakar fortfarande när åtalen kommer på tal”.
Meta Ottosson medverkar med en översättardagbok och Anna Fohlin Mattsson skriver om motståndets diktning i Kambodja: ”I Phnom Penh var det som om allt kunde förvandlas till poesi …” Donia Bijan tar oss med till Café Leila, en välbesökt restaurang i Teheran, och av Pablo Neruda bjuds på dikter bestående enbart av frågor.

 

 

Innehåll

”Min mamma skakar fortfarande när åtalen kommer på tal”
Intervju med Aslı Erdoğan

ur Sista dagarna på Café Leila
Utsnitt ur en roman av Donia Bijan

ur Frågornas bok
Fem dikter av Pablo Neruda

I trålandets tid
Meta Ottosson skriver översättardagbok

Röda jorden, vita skogen
Essä av Anna Fohlin Mattsson om kambodjansk poesi

”Sköldpaddan” och andra dikter från Kambodja
Nyöversatta dikter av sex poeter

Kino Karavan: Hongkong i fantasin
Sebastian Lindvall om Wong Kar-wais film As Tears Go By

En återfunnen intervju med Clarice Lispector
Wera von Essen om bakgrunden till nyupptäckten

”Jag vill åt själva saken”
Intervju med Clarice Lispector

Tidens guld
Lin Engdahl läser antologin Shanghai foxtrot

 

Redaktörsord

Frågor och förvandlingar

Första gången jag träffade henne var för ungefär femton år sedan. Aslı Erdoğan. Hon tog mig med till de mysiga caféerna i gränderna i Istanbul, där alla rökte på den tiden. När jag ser henne för mig är det alltid med cigarett i ena handen och en stor kopp i den andra. Med värmande dryck, för hon var så smal och det var som att hon alltid frös och kurade ihop sig. Hon gav intryck av att vara en bräcklig person, men det var bara ena sidan av henne. Genom det hon sade, genom det hon skrev visade hon stort mod.
År 2009 kom hon till Stockholm, som en av fem turkiska författare som Karavan tack vare Svenska generalkonsulatet i Istanbul hade äran att bjuda in. Då hade hon redan publicerat flera böcker, men var ännu inte så känd i omvärlden som idag. Så mycket har hänt sedan dess! Som till exempel att hon, numera betraktad som ett av den turkiska samtidslitteraturens största namn, lever i exil och inte törs återvända till sitt hemland på grund av den rättsosäkerhet som råder. Jag minns att hon, redan under vårt första möte, förutsåg att den politiska repressionen skulle bli mycket hårdare. Men inte kunde hon då, ens i sin vildaste fantasi, ana att hon några år senare skulle gripas av polisens specialstyrka och åtalas för att ha ”hotat statens sammanhållning”. Läs om hennes historia i Bitte Hammargrens inträngande intervju.
 
De auktoritära regimerna i världen blir bara fler och fler, medan demokratins erövringar hotas. Poeterna i Kambodja har länge levt i en diktaturs mitt och de vet en hel del om att navigera i en farofylld atmosfär där stark censur råder, och om att utveckla strategier för att kunna fortsätta skriva och ge ut sina dikter. Som att finna sprickorna i de fastlagda versmåtten, låta melodin vackla en aning, föra in andra motiv än de traditionella …
Anna Fohlin Mattsson skriver i sin essä här i numret om hur poesin överlever genom att skrivas ”i chiffer som urskiljs i hemlighet” och om hur lydnadens dikter underjordiskt kan förvandlas till frihetshymner. En betecknande bild av två till synes motsatta rörelser som pågår samtidigt finns i hennes beskrivning av det khmeriska alfabetet: bokstäverna ser ut att på samma gång huka sig och vinka. Hon berättar också om hur boende fördrivs från sina hem i centrala Phnom Penh, där marken är åtråvärd, och skickas rakt ut i väglöst land. Att tala öppet om det är inte möjligt, men i gåtor kan man tala.
 
Hur översättarens arbete går till upphör aldrig att fascinera. För att än mer utforska den processen startar vi här och nu essäserien ”Översättardagbok”. Där skriver en översättare om en pågående översättning – om alla de frågor, eftersökningar, mödor och glädjeämnen som den för med sig. Först ut är Meta Ottosson, som fick en för tidig julklapp i form av uppdraget att översätta en roman vid namn Dust. Den tar henne med till kenyanska savanner och sjöar.
 
Själv har jag i fantasin nyligen suttit på en ombonad krog i Teheran, vars väggar andas en rik historia, när jag översatt ett utdrag ur romanen The Last Days of Café Leila som nu finns att läsa här. Boken är skriven av Donia Bijan, en prisbelönt kock som sadlade om och blev författare. Men litteraturen har alltid funnits där i hennes liv, det var för henne ett naturligt steg att ta. Och genom skrivandet kan hon ge uttryck för minnen och erfarenheter djupt förknippade med mat och kokkonst, med dofter och smaker. I berättelsens form har hon återvänt till Iran, det land som hennes föräldrar tvingades lämna.
Detta nummer bjuder också på en klase dikter fyllda av frågor, enbart frågor. Det är Jonas Ellerström och Ulrika Revenäs Strollo som har översatt dikter ur Frågornas bok av den lekfulle Pablo Neruda. En mästare som inte slutade förundras.
 
Clarice, Clarice! Det handlar förstås om Lispector, den legendariska brasilianska författaren som vi tidigare presenterat texter av och gjort ett helt temanummer om. Karavan har nu den stora glädjen att kunna presentera en nyupptäckt intervju med henne. Den är fyllig och flödande, och har väckt uppmärksamhet. Inte minst för att den ger en annan bild av författaren än den tv-intervju som gjordes 1977, kort före hennes död, och som tycks ha förevigat och spritt bilden av en sluten person, en gåtfull ”sfinx”. I denna nyfunna intervju från 1976 samtalar hon med författarkollegor, som också var hennes vänner, och här framträder en avslappnad, spirituell Lispector, som verkligen bjuder på sig själv när hon svarar på de många frågorna. Med inblickarna den ger i hennes liv och litteratur (särskilt intressant i skrivprocessen) fungerar intervjun både som en fin introduktion till och som en återblick på ett fantastiskt författarskap. Ett rent nöje är det, att ta del av denna långa men mycket lättlästa intervju, översatt till svenska av Wera von Essen som också tecknar en bakgrund till fyndet.
 
När jag skriver det här är det början av juni och den sena kvällens ljus närapå bedövande. Att den underbara sommaren kommer till oss – för varje år blir det bara mer mirakulöst. Kornknarrens taktfasta men synnerligen raspiga krek krek ljuder från fältet, kossorna vandrar makligt på rad nedanför vårt förhyrda torp. Kära läsare, jag önskar er härliga dagar, många dopp och uppslukande läsning!

BIRGITTA WALLIN