Senaste numret
Karavan nr 2 2026: Taiwantema med mera
Omslagsbild: Ishtar Bäcklund Dakhil
Tema TAIWAN! På senare tid har mycket hänt i den taiwanesiska litteraturen, nu utforskas tabu efter tabu. Hbtqi-tematik är flitigt förekommande och många författare söker sig bakåt i historien för att sätta ord på händelser som varit fördolda. Röster från ursprungsbefolkningen gör sig också hörda. Om allt detta handlar Karavans Taiwan-tema, med översättaren Anna Gustafsson Chen som guide och medverkan av författarna Sakinu Ahronglong, Chi Ta-wei, Kevin Chen, Lee Chia-Ying, Qiu Miaojin, Temu Suyan, Un Jiok-kiâu, Wu He & Wu Ming-yi. Medverkar gör även Lin Herngren & Irmy Schweiger.
Dessutom i numret: Kamel Daoud i fokus, möte med Véronique Tadjo & intervju med Hilda Hilst. Unga skribenter svarar på text: Caspian Florby & Alexander Liljan-Mörk.
Innehåll nr 2 2026
Hon tar med sig elden
Intervju med Leïla Slimani
Alla historier kan berättas ur ett annat perspektiv
Åsa Magnusson om Kamel Daoud
Att tacka natten
Suzanna Petersson Kero möter Véronique Tadjo
Ett hjärta i hemlighet
Intervju med Hilda Hilst
Fåglarnas resa genom sju dalar
Caspian Florby inspireras av Farid od-din 'Attars dikt
Tema TAIWAN
Fiskben i strupen
Introduktion till den taiwanesiska litteraturen av Anna Gustafsson Chen
På jakt efter en mammas sanna jag
Ur Lee Chia-Yings roman En bra dag att stoppa huvudet i ugnen
Solblommor
Un Jiok-kiâu om sin kärlek till taiwanesiskan
Allt levandes gränser
Ur Wu Ming-Yis "Fjärilsförtrollning"
Pojkgudar och kvinnliga spöken
Chi Ta-wei om taiwanesisk queerlitteratur
Yongjings stolthet
Ur Spökstad av Kevin Chen
En krokodils ensamhet i 1990-talets Taipei
Lin Herngren om Qiu Miaojin
Du vet inte hur mörkt det är i mitt hjärta
Ur En krokodils anteckningar av Qiu Miaojin
Jag måste ta och lägga far igen
Två dikter av Temu Suyan
Ett möte med mig själv
En berättelse av Sakinu Ahronglong
När det osägbara börjar få ett språk
Irmy Schweiger om litteraturen under "den vita terrorn"
Utredning: berättelse
Ur en novell av Wu He
Recenserat
Rachid Benzine, Nina Bouraoui, Virginia Higa, Takiji Kobayashi, Li Er, Chigozie Obioma, Samanta Schweblin, Hebe Uhart, Ya Shi & Jane Yang
Redaktörsord
Rum efter rum öppnas
”Det var då han upptäckte att han kunde lägga till och dra ifrån saker för att bättra på innehållet.” Den som i unga år gjorde den upptäckten var Kamel Daoud, som en dag skulle bli en internationellt erkänd författare. Som läskunnig fick han många uppdrag i den algeriska by där han växte upp, det kunde vara att tolka recept, skriva brev eller återberätta vad som stod på biofilmernas textremsor. Och varför då inte bättra på resultatet, så att uppdragsgivaren blev nöjdare?
Som barn försjönk Daoud i de böcker som stod att finna och ivrigt letade han efter ny läsning: lycka var att hyra böcker veckovis från en bokhandel, för en dinar. Vägen till en läs- och skrivartillvaro anlades alltså mycket tidigt. I våras besökte han Stockholm för ett framträdande, och snart nog fick han anledning att återkomma till Sverige: Den 23 maj tilldelades Kamel Daoud Stig Dagermanpriset i Älvkarleby, och Dalälvens vattenmassor brusade för honom. Läs om hans författarskap i Åsa Magnussons artikel.
På besök till Sverige har också Véronique Tadjo varit, och Karavan hade då glädjen att få ha henne som gäst i en litterär salong. Nu har Suzanna Kero Petersson träffat henne för en intervju i hennes hem London. Tadjo är en verklig kosmopolit, som bott på flera håll i världen. Men mest bultar nog hennes hjärta ändå för landet där hon växte upp, Elfenbenskusten. Hennes senaste bok handlar om den komplicerade relationen mellan landets norra och södra delar, speglad genom två unga kvinnor. Det finns en allmängiltighet och aktualitet i skildringen av stark politisk oro, och detsamma gäller hennes tidigare bok om ebola-epidemin.
Hilda Hilst beskrivs ofta som en författare som både förför och upprör, och hon har efter sin död 2004 återupptäckts av nya generationer läsare. När Karavan bjöd in unga skribenter att skriva ett svar på texter som publicerats i tidskriften fastnade en av dem just för Hilst. Alexander Liljan-Mörk läste hennes roman Den obscena Madame D och för i sin text här i numret en spännande dialog med den.
En underbar slump var att författaren och översättaren Wera von Essen i ungefär samma veva jublande mejlade att hon slukat en bok med Hilsts samlade intervjuer. Och nu har hon översatt ett av dessa samtal, från 1993; ett frispråkigt, både roligt och andäktigt samtal om det osynliga, om döden, om litteraturen och om förälskelsen, mysteriernas mysterium.
En annan ung skribent som svarat på en text ur Karavan är Caspian Florby. Han inspirerades av en översättning av en lovprisad dikt från 1100-talet, ”Fåglarnas språk” av den persiske poeten Farid od-din ʿAttar, och skrev själv en dikt: ”jag väntar en härfågel / klädd i ljungeld och salt”, så börjar den. Det är fascinerande hur den klassiska dikten i sin vishet talar genom århundraden och det är ett modigt och härligt initiativ av en ung poet att formulera sitt gensvar.
***
När jag skriver poesi – ja, faktiskt oavsett vad jag skriver – plockar jag försiktigt upp de där små detaljerna och använder språket för att sätta namn på dem, så att jag lär känna dem, så att jag blir alltmer bekant med världen. Jag är så glad för att taiwanesiskan har skänkt mig detta rika ordförråd, det här materialet som gör det möjligt för mig att forma världen. Och jag tackar det skrynkliga livet som ger mig anledning att komma närmare mig själv och min familjs språk och känslor.
Un Jiok-kiâu heter poeten som citeras när hon tackar livet, detta liv som så gärna rynkar sig och knycklar till sig. Hon tackar också det taiwanesiska språket, som skyfflats undan av politiska skäl och som hon bestämde sig för att studera och lyfta fram. Bland annat läste hon gamla ordböcker och förbluffades över ”hur många vackra syner som döljs i språket”.
Un Jiok-kiâu är en av de författare som medverkar i vårt Taiwantema. Det har hänt mycket de senaste decennierna, rum efter rum har öppnats i den taiwanesiska litteraturen, och vi vill med det här numret visa på några av de kraftfulla nya riktningarna. En är detta med språken, att taiwanesiskan tar plats och att de lokala språken, däribland urfolkens språk, har stärkts och att de allt oftare blandas med standardkinesiskan. En annan är den stora förekomsten av queerlitteratur med en mängd högintressanta författarnamn, som Qiu Miaojin och Kevin Chen.
Ytterligare en riktning är sökandet bakåt i historien. Under ”den vita terrorns” tid (1949–1987) lade sig en djup tystnad över Taiwan. ”Taiwans litteraturhistoria efter 1987 är också historien om hur ett samhälle försöker återerövra sitt eget minne”, skriver Irmy Schweiger i sin artikel här i numret. Idag är litteraturen en plats där erfarenheter från tiden av repression har börjat bearbetas och långsamt får ett språk.
Ursprungsbefolkningens historia har också börjat skrivas. Författare som Sakinu Ahronglong och Temu Suyan är insamlare av sina släkters minnen och drömmar. Hos dem är naturen närvarande i varje andetag. Det är den också hos Wu Ming-Yi, missa inte hans fjärilstext, fylld av magi!
Förutom av de ovan nämnda författarna finns texter av Lee Chia-ying och Wu He översatta i vårt tema. Den som har funnit och översatt alla dessa texter är Anna Gustafsson Chen, numrets hjältinna. Det var också Anna som kom med förslaget till tema, och hon har även skrivit en introduktion där det närmare presenteras. Det är bara att bocka och buga för att vi får ta del av hennes fantastiska litterära fingerfärdighet och stora hjälpsamhet.
Sommaren, den efterlängtade, nu är den här. Kära läsare, sköna dagar önskas ni!
BIRGITTA WALLIN
