Foto: Istock

Tema Tunisien: blåser höstens vindar nu över landet, eller dröjer sig våren kvar? Vi söker upp de litterära gläntorna och presenterar några av de viktigaste samtida författarna. ”En färg för ensamhet”: När den indiska poeten Sujata Bhatt första gången såg Paula Modersohn-Beckers målningar blev hon djupt tagen. Med tiden växte det fram en hel samling dikter kring dem, och vi har översatt ett knippe. Publiceras tillsammans med flera självporträtt av Modersohn-Becker.

Dessutom: Mi-shi-ma: i serien Författarfränder berättar Erik Bergqvist om en författare som följt och förföljt honom, och Vivek Shanbhag, en precisionens mästare, intervjuas om sin roman Ghachar ghochar.

Innehåll

Att finna skälen till att varje enskilt ord behöver finnas där
Vivek Shanbhag intervjuas av Birgitta Wallin

ur Ghachar Ghochar
Ett avsnitt ur Vivek Shanbhags roman

Författarfränder: MI-SHI-MA
Erik Bergqvist om en författare som följt och förföljt honom

Ordagrant                                          
Julian Birbrajer guidar genom ordens historia

Resa in i ett konstnärskap och ett nytt land
Sujata Bhatt om sin väg till Paula Modersohn-Beckers måleri

ur En färg för ensamhet
Dikter av Sujata Bhatt

Musikkorrespondenten
Tips på världsmusik från Magnus Säll

Den gåtfulle V. S. Naipaul
Jan-Erik Pettersson om den bortgångne Nobelpristagaren

TEMA TUNISIEN:
Hälsningar från en utkant
Introduktion till den tunisiska litteraturen av Jonathan Morén

Nattritualer                   
Ett avsnitt ur en roman av Fredj Lahouar

Ta mig till livet, vulkanernas blomma                    
Dikter av fem samtida poeter: Adam Fethi, Mahmoud al-Tariqi, Rafiqa al-Marwani, Sofiene Rajab och Ines Abassi

Mördarna                                          
En novell av Hassouna Mosbahi

Redaktörsord

Vart blåser vindarna?

Hur står det till med drömmarna i dagens Tunisien? Landet har ju ofta lyfts fram som ett positivt exempel bland de länder där folkliga revolter drog fram som orkanvindar under den arabiska våren 2011.
I vintras deltog jag i en resa till Tunis arrangerad av Svenska Institutet. Syftet var att främja demokratistärkande samarbeten och vi som kom från svenskt håll fick träffa företrädare för olika tunisiska gräsrotsorganisationer. Unga, initiativrika personer – bland dem en grupp som skapat en app, iDecide, för att förmedla direktkontakt mellan medborgare och parlamentsledamöter. Landet fick en ny författning 2014, som anses vara den mest liberala i arabvärlden och har ett starkt skydd för mänskliga rättigheter. Men den behöver kompletteras med nya lagar, menade aktivisterna vi mötte och de gav också förslag på sådana. De ville göra skillnad, de ville påverka. ”Viktigast av allt”, sade en ung kvinna, ”det är känslan av att höra till.”
 
I det här numret har vi vävt ett mindre tema kring Tunisien och vår utomordentlige översättare Jonathan Morén har skrivit en introducerande text och sett till att det finns skönlitterära texter att läsa. Vi tackar Hassouna Mosbahi för hans hjälp.

Poeten al-Shabbi skrev för nästan ett sekel sedan en berömd dikt riktad mot världens tyranner, en dikt vars betydelse bara ökat med tiden och som det – dessvärre – har funnits ett starkt behov av att sjunga på många arabiska torg. Också en del av dagens poeter, exempelvis Adam Fethi, får sina dikter upplästa ute på gatorna. Här i numret förekommer han med dikter av det mer undrande slaget, som den med de muttrande skorna: ”Hur länge (tänker skorna) ska jag bära på min ägare / utan att komma fram?”

Den framtidstro jag tyckte mig möta hos de unga i Tunis, den är avlägsen hos de unga poeter som blivit översatta här. I Rafiqa al-Marwanis dikt blåser vinden från gravarna, hos Sofiene Rajab sticker natten en förgiftad lans i drömmarna. Men det finns trots allt ett hopp, ”den där gåtfulla längtan efter ljus” har inte släckts. En punkig ådra märks hos Mahmoud al-Tariqi: ”Jag måste bli ingenting, och det här är den enda chans jag har.”

Hos romanförfattaren Fredj Lahouar är den svarta humorn påfallande. I en berättelse inuti hans roman Nattritualer finns Stordrömmaren, en person som bedriver handel med drömmar. Han tillverkar dem på beställning i sin drömklinik. Vad drömmer de då om, de som kommer till kliniken? Rikedomar, förbjuden sex, en del vill ställa till med krig. Stordrömmaren våndas, och inser att han behöver ha såväl tålamod som överseende med människorna. Lahouars prosa är gäckande och stimulerande, en lek med motsatser.
 
Motsträvigheter är något som i högsta grad präglar Mishimas författarskap. I serien Författarfränder porträtteras han, en av de främsta bland Japans 1900-talsförfattare, insiktsfullt och personligt av Erik Bergqvist.
 
Paula Modersohn-Becker var en tysk konstnär som målade en stor mängd självporträtt. Nyfiket, naket; utan förställning. Sujata Bhatt är en indisk poet som på kärlekens vägar hamnat i Bremen. Hon berördes starkt av Modersohn-Beckers måleri, och med utgångspunkt däri kom hon med tiden att skriva en hel samling dikter. Genom det arbetet skrev hon på sätt och vis också in sig i det nya landet; en slags integrationsprocess om man så vill. Men, som hon själv påpekar, i slutänden är det bara dikterna som talar. Och färgerna.
Vi gläds åt att kunna presentera både dikter och målningar i detta nummer.
 
Den här hösten, åh en sådan oro som funnits i luften inför det svenska valet, ett allvar, med de främlingsfientliga på frammarsch. Den giftiga sådden av splittring och rädsla. Om de får råda kommer mycket att förändras i vårt land, och det är många och mycket som det inte kommer att finnas plats för.
Men håll i minnet, glöm aldrig att över 80 procent säger nej till de exkluderande krafterna. Nu gäller det att värdiga politiker fortsätter att göra det.
När jag skriver detta tycks det vara mycket långt kvar tills regeringspusslet blir färdiglagt – en löpsedel ropar ut att det kan dröja fram till jul …

Inte bara i den parlamentariska världen råder oordning denna höst, som bekant har den anrikaste av litterära institutioner skakats av djup kris. Inget Nobelpris i år – så enormt tråkigt! En dag om året har litteraturen stått i fokus; inte bara i Sverige utan i hela världen väntade man på ljudet från det där handtaget som skulle tryckas ner och dörren som skulle öppnas. Hur kunde Akademien slarva bort detta? En sådan magi som spunnits kring priset kan inte beställas fram.
 
Till sist vill jag hälsa en ny musikkorrespondent, Magnus Säll, välkommen. Han beskriver det som en stor sak när han som tonåring överraskades av nya musikmöten i Falun, under den folkmusikfestival som arrangerades där under en period. Jag var själv en besökare och minns glädjen, och hur man motvilligt släntrade hemåt i den ljusa sommarnatten när det var över, ännu omvälvd av världens toner.

BIRGITTA WALLIN