Can Xue
Kärlek i det nya årtusendet
(新世纪爱情故事, 2013)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Albert Bonniers förlag, 2022
Texten har publicerats i Karavan 1/2023
Ordet ”kalejdoskopisk” används av förlaget för att beskriva Kärlek i det nya årtusendet av den kinesiska författarinnan Can Xue. Ordet ger ett närmevärde. Romanen rymmer elva långa kapitel som alla kan utgöra fristående berättelser. När de fogas samman ser vi gestalter som återkommer, delvis i likartade konstellationer som tidigare, men också i nya relationer som skapar oförutsebara mönster.
Romanen har två tydliga, miljömässiga utgångspunkter: en bordell och en textilfabrik. De kvinnliga gestalterna frigör sig från det förtryck som råder i fabriken och prostituerar sig, antingen i en egen lägenhet eller på ett spa. Och prostitutionen innebär att de erövrar en självständigare position i förhållande till diktaturen som utövas av partiet och patriarkala strukturer. Men Can Xue ger inte efter för myten om den lyckliga horan. Alla relationer är i grunden tvetydiga. Sex, kärlek, sjukdom och död vävs samman i utmanande mönster, paradoxala och svårgripbara.
Can Xue utmanar inte bara vår sociala förståelse, hennes roman är också ett exempel på hur magisk realism kan vrida om vår verklighetsförståelse. Kalla det gärna en kalejdoskopisk omvridning; när byggnader försvinner ur stadsbilden så fort någon lämnar dem eller när det visar att sig att en fjärdekusin som ger sig till känna för en av kvinnorna – i fysisk gestalt – har varit död sedan länge innebär det inte ett grundskott mot erfarenheten som så ofta i den magiska realismen hos latinamerikanska och den samtida postkoloniala romanen, utan just en omvridning där vi ser sedan tidigare givna mönster få ny betydelse utan att det synliga ges en radikalt förändrad framträdelseform.
Till det yttre ser Can Xues bok ut som vilken krönikeartad 1800-talsrealism som helst. Som läsare ställs vi inte inför formella experiment, utan berättelsen, eller berättelserna, flyter fram i långsam lunk. I det framställda utmanas däremot det givna i en vanemässig verklighetsupplevelse.
Men Can Xue vrider inte bara om läsarens verklighetsuppfattning, hon fångar också gripande människoöden och berättar fascinerande historier. Vi möter kvinnor som söker kärleken, fast de vet att den inte kan garanteras i deras yrke. Några av dem står ut, till exempel Niu Cuilan som möter döda anförvanter när hon vill samla ihop sitt liv, eller Long Sixiang och den lungsjuka Jin Zhu, två något äldre kvinnor som prostituerar sig samtidigt som de jagar kärleken. Och objekten för kvinnornas kärlek: farbror Wei, som hamnar i ideologiskt omskolningsläger och så flera lömskare män som med motbjudande yttre (korrespondensen utseende/karaktär är stark i romanen) och omättlig sexuell aptit utnyttjar kvinnorna.
Och så en undanglidande läkare som söker de perfekta örterna för att bedriva traditionell kinesisk medicin, fast ”på vetenskapens grund”. I berättelsen om honom skapar Can Xue vackra uttryck för sammansmältningen av människa och natur, och karaktärsutveckling genom växternas inre liv.
Från de miljömässiga utgångspunkterna, fabrikerna och bordellen, utvidgas textvärlden till en imaginär frihamn som upphör att finnas när man lämnar den, liksom Weis fängelse som bara finns när någon besöker det eller alla hus där Cuilan möter sina troligen döda släktingar; även de blir ödemark så fort hon vänder hem.
Med dessa gestalter och grepp skapar Can Xue en gäckande värld, som griper tag, fascinerar och ruskar om. Och som ger en oroande bild av kärleken i det nya årtusendet.
