Yang Zhipeng
Hemligheten i världen
(Shi shi tianji, 2014)
Översättning: Jens Karlsson
Bokförlaget Wanzhi, 2019
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2019
Allt börjar med ett korrekturfel. En statlig byggnad i den östkinesiska staden Lingbei har sålts till en privat fastighetsmogul. Chefredaktören för lokaltidningen, den ansedde Huang Jiagui, ser till sin häpnad att försäljningen beskrivs som ”reformen avvecklas”. Fatalt, utvecklas ska det förstås heta. Fastän missen inte är Huangs fel och ingen kräver att han ska bära hundhuvudet, säger han till allmän förvåning upp sig från tidningen.
Det finns en tanke bakom Huangs drastiska steg. Han har dittills beskrivit marknadsekonomins framväxt i regionen i artiklar, nu vill han själv vara en del av den. Gå från intellektuell betraktare till reformutvecklare och praktisk rikedomsskapare.
I Lingbei finns ett vackert, mystiskt berg som heter Kongshan. På avstånd ser det ut som en suddig tuschmålning. Denna bortglömda oas skulle kunna bli centrum i Lingbeis ännu knappt existerande turistindustri. Så ser Huang Jiaguis plan ut. Och han får stöd av Zhou Shixun, en före detta kollega på tidningen som efter ett tag också blir hans älskade.
Huang har inga pengar och ingen vidare samhällsposition längre. Utgångsläget är med andra ord inte så bra, men hans ganska vaga planer råkar sammanfalla med tankar som fått fäste bland de styrande i ”Lingbeis ekonomiska och teknologiska utvecklingsområde” – att utveckla turismen, få in nya investerare och, framför allt, utländskt kapital.
Hemligheten i världen utspelas under andra halvan av 1990-talet. De ekonomiska reformerna ska spridas till hela det jättelika landet. Nu slänger byråkrater och politruker sig med uttryck som ”varje människa är en investeringsmiljö”.
Bara några få dagar efter uppsägningen konstaterar Huang häpet att han har fått femtio års besittningsrätt till åttahundra hektar berg och utan egen insats skapat ett företag med startkapital på fem miljoner yuan. Hur det gått till? Ingripande från tunga intressen, tänjande på lagar och regler, skalbolagsupplägg. Och så småningom stöd från en berömd buddhistisk munk, mäster Banma, som han en gång intervjuat och vars lära han blivit gripen av.
Allt ordnar sig till det bästa, men ingenting är någonsin klart, tycks det. Det krävs alltid mer fixande och trixande, resor till Beijing, sexmutor, presenter, middagar på lyxrestauranger med havsörn, hummer, hajfena och bräserade spädgrisar som skurits ut levande ur grishonans mage.
Hemligheten i världen är en roman som inte liknar någon annan. Det är 760 sidor av extremt petimäteraktiga redogörelser för den segslitna juridiska, byråkratiska och myglande processen med att få till stånd denna attraktion, vars namn ”Visdomens park” klingar allt mer ironiskt. Den är verkligen helt oläsbar som roman betraktad, men det är nog svårt att tänka sig någon annan bok som ger en sådan revisorsaktigt detaljrik inblick i hur projekt skapas i Kina med påhittighet, goda intentioner, fräckhet, girighet, envishet, brutalitet och – ja faktiskt – religion. För buddhismen spelar en stor roll i berättelsen. Och en positiv, tror jag att författaren Yang Zhipeng anser, för han är själv utövande buddhist. Fast läsarens tvivel på den godhetens seger som proklameras består nog trots allt boken igenom.
Snarare än mästermunkens Banmas djupsinniga sentenser av typen alla fenomen är tomma förutom orsak och verkan, kommer man ihåg den Donald Trumpliknande fastighetsmogulen Zheng Rensongs spontana cynismer: ”Pengar är jävlar i mig prima grejer, bits gör de inte heller.”
