Bi Feiyu
Slätten
(Pingyuan, 2005)
Översättning: Rebecka Eriksson
Bokförlaget Wanzhi, 2020
Recensionen har publicerats i Karavan nr 2/2021
Bi Feiyus roman Slätten handlar om landskap och skördar, om människor och livet på landet i en liten by i Jiangsu-provinsen i mitten på 1970-talet. Den kallas familjen Wangs by eftersom nästan alla här heter Wang. Om alla verkligen är släkt är mera oklart.
Egentligen utspelas berättelsen under bara ett halvårs tid, men för läsaren kan det upplevas som om ett årtionde går från bokens början till dess slut. Detta beror inte på saker som händer eller inte händer. Det är mera en känsla. Något som författaren med stor skicklighet manar fram genom sin text. ”Morgon blir afton i evig ring / tiden är ingenting”, som det heter i en svensk 1700-talsdikt. Men under slättens likformiga yta sjuder det av spänningar och återhållen, ibland häftigt uppblossande dramatik.
Synen av gyllene moget vete i oändliga fält möter den unge Duanfang när han återvänder till byn efter några år på gymnasiet. Duanfang är ingen riktig Wang, men han är fast besluten att bli en. Han ska ta täten i arbetet, visa sig stark och vinna förtroende. Men snart tvingas han inse att det som krävs är teknik, erfarenhet och uthållighet snarare än de muskler han byggt under styrketräning i staden. Veteskörd är oftast mer tortyr än arbete.
För att bli en del av byn måste han även lära känna människorna och veta vilken plats han själv har. Byn uppfattas ju som en sorts familj. Byborna tilltalar varandra med ord som morfar, faster, storasyster, lillasyster, kusin. Men tilltalen är inte godtyckliga utan speglar en social ordning. Man säger inte lillasyster till en kusin.
Slätten kan i vissa avseenden framstå som en kollektivroman. Bi Feiyu låter ett antal bybor framträda i pregnanta porträtt. De är alla mer eller mindre särpräglade – och ibland även knäppa och fula i mun, vilket bidrar till bokens underhållningsvärde.
Här finns äktenskapsmäklerskan Långfläta, byns livs levande Tinder, här finns den förre, och evige, klassförrädaren magister Gu, som under sin korta sejour som lärare lär sina elever långa stycken utantill ur sin älsklingsbok Ekonomisk-filosofiska manuskripten av Karl Marx. Här finns spågumman Xu som utövar värsta sortens feodala vidskepelse men klarar sig galant eftersom hon är mest politisk korrekt av alla och alltid beredd att ange vem som helst. Här finns den kraftfulle proletäre kämpen Gamle Ljustern som gång på gång försöker hänga sig utan att någon förstår varför. Här finns den blida Sanya som upplever en tragisk kärlekshistoria i Romeo och Julia-klass med Duanfang.
I byn bor också två före detta studenter som på tidstypiskt vis skickats ut för att lära av bönderna, men som blivit kvar. Den ene, Demonen, är en latoxe som inte får åka hem hur mycket han än vill. Den andra, Wu Manling, kan inte lämna eftersom hon blivit alltför väl anpassad. Så pass att hon hux flux blivit vald till byns partisekreterare. Med sin arbetsamhet, sin vänliga respektfullhet mot alla och sin (ibland) nitiska hårdhet mot politiska avvikare är hon som klippt och skuren för rollen som kollektivets ledare. Efter en tid kommer ingen på tanken att ifrågasätta partisekreterare Wu. Ingen utom hon själv.
Mer och mer upplever hon att något är fel. Hon skulle vilja att någon kallade henne Manling i stället för partisekreterare Wu. Hon skulle vilja att någon rörde vid henne. Särskilt att Duanfang gjorde det.
”Livets ax”, som Sven Delblanc skriver om i en känd självbiografisk berättelse, är vackert och lockande gyllengult men också brutalt och vasst. Så är det också i Bi Feiyus storslagna roman.
