Amitav Ghosh
Ett hav av vallmo
(Sea of Poppies, 2008)
Översättning: Pernilla Ståhl
Palaver Press, 2021

Texten har publicerats i Karavan nr 1/2022

Deeti, en ung indisk kvinna, ser i drömmen ett skepp som seglar på havet. Det är väldigt konstigt, för hon har aldrig i hela sitt liv sett ett hav. Men hon vet precis hur skeppet ser ut, och hon kan rita av det också. På något sätt förstår Deeti att det skeppet kommer att bli hennes öde.

Fabriken ligger i Ghazipur i Uttar Pradesh. Den ser anspråkslös ut, men i verkligheten är den enorm med bemannade vakttorn och horder av förmän bokhållare, kemister, förrådsförvaltare, plus en trädgård med de underbaraste röda vallmoblommor. Högst upp vajar Union Jack.

Kanske är detta, nu på 1830-talet, en av den civiliserade världens viktigaste byggnader, krasst ekonomiskt sett. Men Deeti, som en tid efter sin märkliga vision, kommer hit för att hämta upp sin sjuke man känner bara ett enormt obehag. Det känns som om hon har kommit till underjorden. Inne i fabriken urskiljer hon en egendomlig massa av mörka, benlösa kroppar. Är det en förslavad här av demoner? Nej, snart framträder de som nakna män, som nedsjunkna till midjan i stora kar trampar runt, runt med sina fötter i en mörk sörja. Jo, hon vet vad detta är. Hon har själv levererat råvaran. Opium, tillverkat av det ondas blommor, vallmo, en annan sort dock, än den som växer i trädgården.

I denna omgivning stinker allt av opium, alla rör sig som zombier, till och med aporna är missbrukare. Det är ett helvete, men ett lönsamt helvete för kolonialisterna. För äntligen har engelsmännen, som anser sig ha fått Guds uppdrag att styra världen i frihandelns namn, hittat en produkt som de motsträviga kineserna vill, eller snarare tvingas, köpa, och därför kan East India Company etablera sig som världshistoriens största narcotraficante. När Kinas kejsare, av britterna kallad Tyrannen, försöker stoppa handeln förklaras detta av européerna vara helt oacceptabelt. Alla sådana krav ska omedelbart dras tillbaka, annars blir det krig. Vilket det också blir, men inte i denna bok.

Deetis öde måste förstås uppfyllas. Hon hamnar på sitt drömda skepp precis som hon anat. Det heter Ibis och har tidigare varit en transportör av slavar från Afrika. Ibis blir också det samlande namnet på den trilogi som den indiske författaren Amitav Ghosh skrivit om de människor som tvångsmigreras till Mauritius, en avlägsen ö öster om Afrikas kust.

Det är alltså bönder på havet, men inte smålänningar på väg mot att få gratis jord, som hos Vilhelm Moberg. Här är det bönder som inte fyllt sina opiumodlarkvoter och därför måste korsa det förbjudna kala pani, det svarta vattnet, för att arbeta av sina skulder på sockerrörsplantager.

Detta är en berättelse för romanläsare att sluka. Och för somliga kritiker att kritisera. En del har ansett att Ghosh är övertydlig och didaktisk. Men vad är det för fel på att förstå, kan man undra. Inte lägger det då något hinder i vägen för berättarflödet. Här är verkligen en historia med extra allt. Sjörövarroman av Charles Dickens. Anti-imperialistisk pamflett av Walter Scott.

Man kan också tolka boken som ett uppror mot den litterära abstraktionen. För här måste alla företeelser och saker och människor visas upp, beskrivas och benämnas, ofta på alla möjliga språk – bengali, hindustani, pidgin, engelska, franska. Går det att begripa vad serang Ali, ledaren för laskarerna, Ibis inhyrda manskap från alla världens hörn, säger när han pratar på sitt särpräglade idiom? (Alla laskar vill kapten-jävel fort fort.) Nej, absolut inte. Sen förstår några för att de måste, till slut förstår alla, även läsaren, allt.

Om vi börjar förstå andra människor så går det knappt att sluta. Se där en sensmoral som heter duga.

I dessa anarkistiska grupper med sina blandspråk uppstår en ny social ordning och människor förvandlas. En lågkastig man behöver inte dölja sig i sin kastskugga. En tvångsgift kvinna kan välja att leva med vem hon vill. En rik zamindar kan skippa sina skulder till britterna och studera språk som är hans egentliga begåvning. En fransk bengalitalande flicka kan klä sig i manskläder och äntra en rigg. Det är ett slags utopi, men den är ständigt hotad eftersom de illasinnade också finns ombord. Och den varar bara så länge skutan kan gå. Vad som händer sen återstår att se, eller snarare att läsa.

JAN-ERIK PETTERSSON

Not 1. Amitav Ghoshs Ibis-trilogi håller på att omvandlas till en internationell TV-serie i regi av Sheekar Kapur.
Not 2. Ja, det finns en ordlista till boken.
Not 3. Citatet från serang Ali torde betyda: Alla laskarer vill att du ska bli kapten så fort som möjligt.