Alaa al-Aswany
Chicago
(Shikagu, 2007)
Övers. Marie Anell
Albert Bonniers förlag, 2009
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2010
Med Yacoubians hus gjorde Alaa al-Aswany välförtjänst succé över hela världen, inte minst i Egypten, där den låg etta på försäljningslistorna i fem år och till och med redan har blivit både film och tv-serie. (I Karavan nr 4/2007 finns en artikel om detta fenomen till roman och en intervju med Aswany.)
Så det är glädjande att hans nästa roman, Chicago, nu också finns på svenska i snygg översättning. Handlingen är, som titeln avslöjar, förlagd till USA eller mer bestämt till Illinois universitet i Chicago (där författaren själv studerade i slutet av 80-talet) och ännu mer bestämt till dess histologiska institution. Just detta blir lite av ett problem, om inte för berättaren så för läsaren, när Aswany förklarar amerikanska företeelser som de flesta här känner till. Dessutom är den bild av amerikansk universitetsvärld som Aswany presenterar långt ifrån verkligheten. Det har irriterat i alla fall denne läsare. Det tycks som om den tilltänkta läsaren är en egyptier, för vilken det gäller att bekräfta tveksamma och stereotypa bilder av USA. Men å andra sidan, varför skulle Aswany skriva för mig?
Vid denna histologiska institution finns två amerikanska lektorer och tre egyptiska doktorander, och en fjärde ansluter vid berättelsens början. Den senare har ett politiskt förflutet som regimkritiker och en av doktoranderna, Ahmad Danana, är en tämligen usel forskare (de övriga är framstående begåvningar) som arbetar för Egyptens underrättelsetjänst i Washington. Danana är avgjort den mest intressant karaktären i romanen. Läsaren får följa honom och de andra i kapitel som skiftar mellan deras olika öden. Romanen lär ha gått som följetong i den oppositionella tidningen Al-Dustour innan det blev bok av den. Något som förklarar varför kapitlen slutar precis när det knackar på dörren, eller en telefon ringer på andra sidan jorden, eller någon lämnar någon eller kanske råkar illa ut. Man har svårt att lägga ifrån sig romanen.
När man ändå gör det är det emellertid med en viss känsla av besvikelse. Den är helt enkelt inte så bra. De relationer som krackelerar och kraschar berör en inte. Det handlar, trots den akademiska miljön, mest om kärleksrelationer. Visserligen får man lite insikt i hur det är att vara arab i USA efter 9/11, men dessa personer är privilegierade araber och det handlar snarare om förföljelser regisserade från Egypten. Så visst är Chicago delvis en roman som är kritisk till dagens Egypten, men på ett rätt tandlöst sätt.
Emellertid beskrivs den egyptiske presidenten på ett sätt som skulle ha renderat en mindre berömd författare fängelse i dagens Egypten: "hans hår, färgat kolsvart, var enligt trovärdiga källor helt eller delvis en peruk av det bästa märke (...) hyn var utmattad av all skrubbning, peeling och krämbehandling presidenten genomgick varje dag för att få den att se ungdomlig ut." Aswany tillhör också landets opposition, han är en av grundarna till Kifaya(Nu är det nog)-rörelsen och skriver månatligt politiska kommentarer i Al-Arabi.
Att romanen bär titeln Chicago är lite förvillande, då staden efter ett inledande och vilseledande kapitel knappt alls syns i texten. Då är Kairo mer närvarande. men egentligen är etta en melodram om egyptier i förskingringen och deras partners. Liksom i Yacoubians hus ägnar sig Aswany åt en hel del erotik också i denna roman. Obegripligt mycket. I den förra romanen fungerade det bättre, här tycks det obefogat och vara mer för att locka lystna läsare. Det tillför egentligen inget till skildringen eller porträtten av karaktärerna. Att en maktfullkomlig officer i underrättelsetjänsten förgriper sig på kvinnor förvånar ingen läsare och behöver inte ältas på flera sidor. Och varför tvingas den svarta arbetslösa amerikanskan som lever med en gammal hippie-professor förnedra sig genom att visa brösten i reklamkampanjer? Eller är det menat att säga något om det amerikanska samhället? I så fall är det lika trubbigt som kritiken av det egyptiska samhället.
Alaa al-Aswany är en fantastisk berättare och god hantverkare, han behöver inte den gubbsjuka erotiken. Vi skulle läsa honom i alla fall - trots allt fängslar de melodramatiska och grovkorniga skrönorna också i Chicago.
