Miguel Syjuco
Ilustrado
(Ilustrado, 2010)
Översättning: Niclas Hval
Natur & Kultur, 2010
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2011
Häromåret vann den vietnamesiske författaren Nam Le världsrykte med novellsamlingen Båten. Boken var inte bara en världssuccé utan därtill en debut och författaren knappt trettio fyllda. Novellerna i Båten var ojämna men intressanta. Förbluffande var framför allt valet av motiv och platser. Historierna rörde sig i alltifrån universitets- till gerillamiljöer och tilldrog sig på platser världen över. Le upplöste territoriella gränser och det som gestaltades kändes vare sig tematiskt eller geografiskt avlägset eller svårt att relatera till. Här fanns ett socialt och globalt perspektiv som fångade vår tids exilerfarenheter. Perspektiv och erfarenheter som en annan hyllad författare nyligen behandlat med likaledes skarp blick och litterär lätthet, amerikan-dominikanen Junot Díaz i Oscar Waos korta och förunderliga liv. Så när den unge manlige asiatiske författaren Miguel Syjuco nu i likhet med Le har debuterat med en bästsäljare och gör ett liknande litterärt segertåg över världen undrar man instinktivt om det är en trend?
Författaren Miguel Syjuco har sina rötter på Filippinerna, men precis som Nam Le är han uppväxt i väst. Bokens titel Ilustrado syftar på den utbildade och ”upplysta” filippinska sociala klass som formerades under det spanska kolonialväldet – som slutade 1898 då USA tog över. Titeln fungerar därmed som en historisk påminnelse om den kolonialism och filippinska härskarklass som fortsatt att styra landet efter självständigheten. Men ordet ”ilustrado” karaktäriserar också bokens huvudperson, som i likhet med författaren själv heter Miguel Syjuco och är en författare i vardande, på jakt efter ljus och upplysning om sig själv, sin bakgrund och sin historia.
På så sätt kan man kalla Ilustrado för en utvecklingsroman. Men författaren har mer komplexa och litterära ambitioner än så. Romanens uppbyggnad är tänkt att fungera som den ryska docka som romanens huvudperson Miguel Syjuco hittar i en av tre kvarlämnade lådor han anförtros efter att hans mentor i skrivandets konst, Crispin Salvador, inledningsvis har hittats drunknad i Hudsonfloden i New York. Romanen består precis som dockan av ännu en docka, av ännu en historia, och ännu en … Lager på lager. Och där författare och romanhuvudperson bär ett och samma namn och därmed upplöser gränsen mellan fiktion och verklighet … Känns det igen? I boken känns det som ett examensarbete i genren.
Crispin Salvador är i likhet med både den verklige och fiktive Syjuco från Filippinerna, en erkänd författare med en lång och bred levnadsberättelse från upprorskrigare till exilförfattare. Crispins död får Syjucos litterära alter ego att bestämma sig för att skriva sin mentors och litterära förebilds biografi. Ett projekt som alltså ger möjligheter att både ge sig i kast med Filippinernas historia och litteratur. Efterforskningarna leder Syjuco till Manila. Romanen blandar Syjucos biografiutkast om Salvador med utdrag ur Salvadors böcker – framför allt hans självbiografi och en oavslutad roman – med intervjuer och samtidsskildringar från Manila (med lite sex och kokain), med filippinska vitsar … Lager på lager. Det blir fragmentariskt och formtungt. Dessutom tyngs Syjucos språk av en manierad blandning av high brow, namedropping och studentikos uppsluppenhet – vilket får läggas på kontot ung ålder med alltför osmälta litterära ambitioner.
Tyvärr räcker inte historiens avslutade twist, som ställer saker och ting i ett nytt ljus, till för att rädda romanen. Här saknas Nam Les perspektiv och gestaltning och Junot Díaz erfarenhet och lätthet.
