Ge Fei
Osynlighetsmanteln
(Yinshenyi, 2012)
Översättning: Heshan (Roger Eriksson)
Chin Lit, 2018
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2018
Något måste ha gått fel i den här världen, säger Cui, huvudperson och berättare i Ge Feis roman Osynlighetsmanteln.
Det kan man hålla med om, i alla fall om man ser världen ur hans perspektiv: Allt ser illa ut i början och sen blir det bara värre.
Cuis situation är prekär. Han bor på nåder i sin systers lägenhet där vinden blåser rakt in genom ett hål i väggen. Systern och hennes man tog det numera värdefulla huset i hutongen där syskonen växte upp, nu vill de kasta ut honom från den usla lägenheten också. Men Cui har inga pengar att köpa en egen bostad för. Hans barndomsvän Jiang vill inte låna honom något heller, han har blivit ägare till en klädfabrik och då har man inte råd med sådana utsvävningar, menar han. Men han rekommenderar Cui att ta kontakt med en viss Ding Caichen. Där kan finnas pengar att tjäna, men ta det bara väldigt försiktigt med Ding, råder vännen.
Den lägenhet Cui en gång ägde gick till hustrun när hon tog ut skilsmässa. Själv fick Cui behålla sin älskade ljudutrustning. En rimlig uppdelning, tycker han själv. Och det kanske det faktiskt är, visar det sig. Bland ljudprylarna finns två unika högtalare av märket Autograph som kostar mer på andrahandsmarknaden än vad han betalt för lägenheten, men det säger han inget om vid bodelningen. Dessutom är han helt beroende av hifi-prylarna eftersom han försörjer sig genom att sitta hemma i sitt dragiga rum och bygga exklusiva rörförstärkare till privatkunder.
Det finns många rika i Peking, så Cui borde väl vara rimligt rik själv, men det är han inte alls. Han är ingen entreprenör utan en audiofil som älskar det perfekta ljudet, vilket han levererar till statussökande direktörer (själlösa isterbukar, enligt Cui) eller akademiker vars överlägsna orerande gör honom spyfärdig. De flesta kunderna tycks ha för avsikt att använda sina fina anläggningar till att spela piratkopierad taiwanesisk popmusik. Det kryper i kroppen på Cui när han tänker på det.
Till slut, när situationen blir riktigt desperat, gör han upp en plan som involverar Autograph-högtalarna och den mystiske Ding Caichen som sägs vilja skaffa sig världens bästa musikanläggning. Ett inte helt vattentätt upplägg kanske, med tanke på de kortfattade men olycksbådande saker som sagts om Ding.
Ge Feis Osynlighetsmanteln är en riktigt bra roman. Den rymmer mycket, sitt korta format till trots: en bister samhälls- och samtidskritik, pregnanta personporträtt, stämningsmättade bilder från Peking. Det är en berättelse med egen ton, vilket är på sin plats i en roman där musiken spelar en så stor roll.
Cui som kan verka så hopplös, så anonym, som om han bar på ett slags osynlighetsmantel, är trots allt en person med inre resning och en moralisk kompass. Ju mer man lär känna honom desto mer vill man att det ska gå bra för honom.
Gör det det? Den som läser får se.
