arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Shopping Cart


En stilla lunk som engagerar


En stilla lunk som engagerar


Hiromi Kawakami
Nakanos secondhandbutik
(Furudogu Nakano shoten, 2005)
Översättning: Lars Vargö
Bokförlaget Tranan, 2023

Texten har publicerats i Karavan 3/2023

Omslag Nakanos secondhandbutik

Det krävs skicklighet av en författare om hon ska kunna hålla sina läsare trollbundna trots att berättelsen hon skriver egentligen inte innehåller särskilt många dramatiska händelser och inte heller ett utsökt eller nyskapande experimentellt språk. Hiromi Kawakami är en av få som klarar av det. På nätet beskrivs hennes texter som präglade av magisk realism och fantasy, men i de två romaner som hittills har översatts till svenska (förutom Nakanos secondhandbutik också Senseis portfölj, som kom på Tranan 2021, även den i översättning av Lars Vargö) hittar man inte mycket av den varan, snarare karaktäriseras de av en visserligen säregen, men ändå rätt påtaglig vardaglighet.

Haruo Nakano driver en liten secondhandbutik i Tokyo. Han säljer inte antikviteter, det är han mycket noga med att påpeka, bara halvgamla saker som inte har alltför stort värde. I butiken arbetar de två ungdomarna Hitomi (romanens berättare) och Takeo, och ibland dyker herr Nakanos syster Masayo upp och hjälper till. Med i persongalleriet finns också några återkommande kunder, Masayos pojkvän Maruyama och Nakanos älskarinna Sakiko. Deras liv är ganska stillsamt. En viss omsättning måste butiken ha eftersom den verkar gå runt, men det enda tecknet på detta är att herr Nakano och Takeo ständigt åker iväg och hämtar nya varor. Det man säljer är sånt som flätade korgar, reklampappfigurer i fullstorlek, gamla symaskiner och stolar. Ibland händer det att ett mer unikt föremål dyker upp, som den vackra och genuint antika skål som en kund vill att de ska inhysa hos sig, men inte sälja. Den bär nämligen på en förbannelse och han vågar inte ha kvar den hemma. Den förpassar herr Nakano genast till sin älskarinnas mer exklusiva antikaffär.

De fyra i butiken verkar inte ha några familjer att tala om, även om Hitomis mor dyker upp alldeles i slutet av berättelsen. Inte tycks de ha något större umgängesliv heller. De är helt enkelt hänvisade till varandra och uppenbarligen inte helt missnöjda med det. Inte så underligt då att Hitomi snart börjar kasta varma blickar på den skygge Takeo, som trots att han återgäldar hennes känslor är så oförmögen att kommunicera att förhållandet aldrig riktigt tar fart. Något i parets relation– deras tvekan, stelhet och en oförmåga att riktigt komma till skott – påminner mig om den mellan Marianne och Connell i Sally Rooneys Normala människor, även om den här kärlekshistorien har ett förlopp som är mycket mer begränsat i tid. Den frustrerade Hitomi gör ibland slut, men vill lika ofta försöka på nytt. Dramatiken i romanen ligger också i just de mellanmänskliga relationerna, till exempel det av herr Nakano illa sedda förhållandet mellan Masayo och hennes pojkvän Maruyama, eller herr Nakanos egna kärleksäventyr. Allt berättas i en stilla lunk där starka känslor sällan tar sig något explosivt uttryck. Här finns ett något särpräglat förhållande till hur man talar med varandra om sex: å ena sidan kan ett helt vanligt samtal i butiken leda till nästan chockerande öppna diskussioner om de inblandades erotiska erfarenheter, å andra sidan framställs allt som har med sexualitet och erotik att göra som ungefär lika vardagligt och icke upphetsande som ett torrt Mariekex.

Inte mycket händer alltså i butiken, men ändå fäster man sig som läsare omedelbart vid de lite udda huvudpersonerna och engagerar sig i deras öden. Texten bärs framåt av ett lätt och luftigt språk, fint fångat av Lars Vargö som hittar exakt rätt ton för berättelsen – vardaglig och friktionsfri, naivt känslosam och tillbakahållen på samma gång. Förhoppningsvis kommer fler romaner av Hiromi Kawakami på svenska längre fram, och då kanske vi också får se hennes mer magisk-realistiska sida.


ANNA GUSTAFSSON CHEN