Taiwanesiske Wu Ming-Yi introduceras nu på svenska med två romaner kretsande kring tillhörighet och förlust, klimathot och konflikter. På mångbottnat vis vävs det dokumentära och realistiska samman med det mytologiska och mystiska. Magisk läsning, menar Karavans recensent Lin Engdahl.
Wu Ming-Yi
Fasetter av liv
(Fuyanren, 2011)
Översättning: Roger Heshan Eriksson
Chin Lit, 2020
Wu Ming-Yi
Den stulna cykeln
(Tan Ch’e Shih Ch’ieh Chi, 2015)
Översättning: Britta Kinnemark
Chin Lit 2020
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2021
Med de färska översättningarna av Wu Ming-Yis romaner Fasetter av liv och Den stulna cykeln får svenska läsare nu möjlighet att ta del av ett av Taiwans mest kända författarskap.
Wu Ming-Yi föddes 1971 i Taoyuan, i norra Taiwan. Wu debuterade 1997 och hans författarskap inbegriper flera genrer. Vid sidan av hans skönlitterära verk har essäsamlingarna om fjärilar rönt stor uppmärksamhet. Sedan 2000 undervisar Wu i litteratur och kreativt skrivande vid National Dong Hwa University i Hualian, där han i dag även innehar en professur. I förlagspresentationen beskrivs Wu också som: fjärilsexpert, konstnär, formgivare, fotograf och miljöaktivist. Denna brokiga bakgrund avspeglas i ett nästan kollageaktigt skrivande, vilket fogar samman det dokumentära och realistiska med det mytologiska och magiska. För att ge röst åt sina karaktärers berättelser väjer Wu inte heller för att använda skrivandets hela verktygslåda, i sina texter väver han ihop skilda stilar och språk. Läsupplevelsen förhöjs dessutom av berättelsernas utgångspunkt i unikt taiwanesiska erfarenheter, och av att författaren valt att själv illustrera sina verk.
Fasetter av liv är Wu Ming-Yis fjärde roman och publicerades i original 2011. Romanen utgörs främst av två berättelser, vilka gradvis närmar sig varandra parallellt med att en massiv ö av sammantvinnade sopor driver mot Taiwans östkust.
Huvudpersonen i den ena berättelsen heter Atile’i och är en tonårspojke som bor på en isolerad ö i Stilla havet. Invånarna på Wayo wayo tror att hela världen utgörs av ön och ett ändlöst hav. Föreställningen genomsyrar inte bara seder och myter, utan havets sälta och doft återfinns även i bokens poetiska bildspråk och i miljöbeskrivningarna, som vävs samman med dialoger på Wayo wayo-folkets (imaginära) språk:
”Var öborna än höll till kunde de alltid höra havet och allt som de sade berörde på något sätt havet. När de träffade någon på morgon sa de: ’Ska du ut till havs i dag?’ (…) När man gav sig ut och fiskade varje morgon ropade man åt varandra: ’Låt inte Mona’e trolla bort ditt namn.’ Mona’e betydde vågor.”
Eftersom traditionerna på Wayo wayo bestämmer att alla andrasöner ska offras åt havsguden, skickas huvudpersonen iväg i en kanot för att aldrig återvända. Efter dagar av paddlande förlorar Atile’i medvetandet. Då han nästa gång öppnar ögonen har han spolats iland på den sop-ö som ska föra honom vidare till romanens andra huvudperson.
Den andra delen av berättelsen inleds med att akademikern och författaren Alice lämnar in sin avskedsansökan och lärarlegitimation. Eftersom hon planerar att ta sitt liv skänker hon sedan bort alla sina tillhörigheter och drar sig undan i familjens kustvilla. Genom fragmentariska minnesbilder förstår läsaren gradvis att Alice stora sorg beror på att hon förlorat sin make och sin son i en mystisk klättringsolycka.
En dag börjar världen att skaka.
I samma stund som Alice tittar ut genom fönstret och inte kan se annat än hav, svalnar hennes längtan efter döden och något annat vaknar till liv ...
Som önation är Taiwan särskilt sårbar för de globala miljö- och klimatförändringarna, vilket inte bara gestaltas med romanens flytande sopberg och de erosioner som gör att Alices villa snart står under vatten. Levande och precist återger Wu Ming-Yi hur floran och faunan drabbas av vägbyggen och giftigt avfall. Till stora delar är romanens nästan dokumentärliknande segment effektiva (i synnerhet episoderna som närgånget skildrar valfångst och sälslakt), men i enstaka fall slår bilderna slår över i något som påminner om plakatpolitik.
Vid sidan av Atile’i och Alice framträder även andra individer och deras livsöden. Som titeln antyder, pusslas de enskilda berättelserna samman – likt fasetterna i insektens öga – till en mångröstad och mångbottnad berättelse om identitet, tillhörighet och förlust. Läsaren får bland annat följa Hafay och Dahu som tillhör två stammar från Taiwans ursprungsbefolkning: pangcah- och bununfoket, som på olika sätt kämpar för att förena sin kultur, sina språk och traditioner med den moderna tillvaron.
Fyra år efter Fasetter av liv publicerades Wu Ming-Yis sjätte roman, Den stulna cykeln, vilken hamnade på långlistan till Internationella Man Bookerpriset 2018. I denna berättelse följer vi Ch’eng, som är författare, cykelfantast och samlare. Tidigt slår han fast att: ”För att berätta min historia måste jag först tala om cyklarna, eller rättare sagt de stulna cyklarna.”
I likhet med Fasetter av liv kretsar även denna roman kring förlust, men här är det istället en far som under mystiska omständigheter försvinner iväg på familjens cykel. Genom att spåra upp den försvunna ”järnhästen” (vars registreringsnummer huvudpersonen memorerat) hoppas Ch’eng finna svaret på vad som hänt hans pappa. Jakten tar honom till nya platser och sammanför honom med en antikhandlare, en fotograf, en krigsveteran, en åldrad japansk kvinna med intresse för zoologi, vilka inte bara för honom närmare svaret på mysteriet, utan också öppnar upp nya kapitel i Taiwans samtidshistoria.
Allt som sker i Den stulna cykeln känns sammanlänkat, magiskt och ödesmättat – det är inte för inte Wu Ming-Yis författarskap har jämförts med Haruki Murakamis. Om ekokritik är ett underliggande motiv i Fasetter av liv, återkommer Den stulna cykeln till hur krig och konflikter präglat livet i Sydost- och Ostasien.
Läsningen av Den stulna cykeln är högst taktil. Berättandet är inte bara visuellt utan som läsare kan man nästan höra och känna det som beskrivs. Fadern porträtteras exempelvis såhär: ”Hade han bara en sax, sina pappersmallar, nål och tråd kunde han hålla på en hel dag utan att säga ett ord. Det enda vi hörde var saxens klipp, klipp, klipp, som lät som ett rinnande vatten som flöt över tyget eller ljudet av symaskinen som påminde om gruvvagnar rullande på en räls.”
I denna djupt fascinerande roman skildras så vitt skilda ämnen som den taiwanesiska cykelindustrins historia, fjärilskonsthantverk och hur burmesiska elefanter togs som krigsbyten under andra världskriget. En omfattande research ligger till grund för de skilda berättelserna som organiskt förs samman. Främmande ord och satser vävs lika naturligt in i berättandet. Läsaren får inte bara ta del av uttryck från tsoufolket, utan lär sig också hur mahouterna kommunicerar med sina elefanter.
I efterordet till Den stulna cykeln kommenterar Wu Ming-Yi drivkraften i sin mångfasetterade textproduktion: ”För en del författare är det händelser i livet som tvingar dem att skriva, men för mig är skrivandet ett sätt utforska och reflektera över människans existens. (…) Det är på grund av min oförmåga att förstå den här världen, av inre oro och bristande kunskap som jag skriver romaner.”
