Bessora
Petroleum
(Petroleum, 2004)
Övers. Kristina Ekelund
Bokförlaget Tranan, 2012
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2013
Författarinnan Bessora är av gabonsk-schweizisk härkomst, född i Belgien och bosatt i Paris. Den detaljerade beskrivningen på baksidan av omslaget till romanen Petroleum antyder något om tematiken och fördelningen av det moraliska ansvaret i boken, med vilken hon introduceras på svenska.
Romanen handlar om oljeutvinningen i Gabon. Denna styrs naturligtvis av franska intressen, men Bessora ger också några hårda kommentarer om schweizisk affärsmoral mest i förbigående; det förstärker bilden av dess omoral.
I romanen blir oljan en självständig naturkraft. Bessora skapar bilder som för tankarna till titanerna i Den stora gruvstrejken av Zola eller av arbetarna i Metropolis. Det mytologiska mönstret är konsekvent genomfört, och Bessora integrerar Jason- och Medea-myten (de har även givit namn åt två av bokens huvudpersoner) med västafrikanska myter där naturkraften symboliseras av andar som slår tillbaka mot människans våld mot land och hav.
Även där kan vi se en litterär linje bakåt, till Carlos Fuentes genombrottsroman Där luften är klarast där hela skeendet sveptes in i ett förkristet medvetande som hämnades tidens moraliska och politiska förfall. Greppet bryter en realism som innebär en snöpt bild av de realiteter som formar människan och medvetandet.
Genom integrationen av skilda verklighetsplan och myter från olika kultursfärer ansluter Bessora till en av den samtida, postkoloniala romanens huvudlinjer. Hon gör det med en konstnärligt övertygande konsekvens som fördjupar och förtydligar kritiken.
Det yttre skeendet är annars entydigt. Ett franskstyrt företag söker efter olja utanför Gabons kust, när en explosion inträffar på fartyget. Dessförinnan har kocken Jason och oljeingenjören Medea funnit varandra i vänskap.
Men Jason försvinner, och företaget undersöker explosionen. Var den en olyckshändelse eller ett attentat? En del tyder på det senare, och den försvunne Jason blir misstänkt. I det skeendet vävs sedan flera berättelser om svek och hämnd in, både på ett konkret och ett mytologiskt plan. Gestalter och naturkrafter korsar varandras vägar på ett sätt som understryker skeendets oöverblickbarhet.
Men osäkerheten underordnas en politisk idé. Mot det mytologiska skiktets metafysiska gåtfullhet står det politiska skeendets korruptiva oöverblickbarhet. Den politiska tendensen understryks av myten men ges aldrig samma status. Samspelet mellan textens skilda nivåer är suggestivt, och romanen litterärt fascinerande men även väsentlig i sin kritik.
