Marlon James
En kort krönika om sju mord
(A Brief History of Seven Killings, 2014)
Översättning: Niclas Hval
Albert Bonniers förlag, 2018
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2018
Den jamaicanske författaren Marlon James Man Bookerprisbelönade roman har titeln En kort krönika om sju mord, men med sina över sjuhundra sidor är den allt annat än kort. I centrum för denna krönika står dessutom ett mord som aldrig blev ett mord, nämligen mordförsöket på reggaelegenden Bob Marley i samband med den fredskonsert han höll 1976 i det politiskt oroliga och av gängvåld plågade Kingston. Marley, i romanen bara kallad Sångaren, är dock själv mer av en symbol, ett nav som de många trådarna i berättelsen kretsar kring, än en karaktär.
Kring denna både älskade och hatade gestalt vecklar James ut en polyfon väv föreställande det moderna Jamaicas historia. Där finns de trasiga unga pojkarna som redan som barn lockats in i gängen och som manipuleras att göra det smutsiga jobbet med mordförsöket för att sedan hänsynslöst röjas ur vägen. Där finns de äldre gängledarna med sina olika attityder och bevekelsegrunder. Där finns också Nina, en kvinna ur en medelklassfamilj på fallrepet, som desperat söker upp Bob Marley eftersom de en gång har legat med varandra och hon tror att han kan hjälpa hennes familj med det visum till USA de så väl behöver. Dessutom cirkulerar det i berättelsen, som sträcker sig från 1970- till 90-talet, CIA-agenter med oklara agendor och familjeproblem och en Rolling Stone-journalist på jakt efter det perfekta scoop som han tror att Marleys samröre med både gängen och politiken kan komma att utvecklas till. Alla får berätta med sina egna röster, även de döda, som politikern Sir Arthur Jennings.
Dialogen är rapp och retoriskt elegant även om grova tillmälen haglar tätt. Ibland blir replikskiftena lite för smarta för sitt eget bästa, så att berättelsen förlorar i trovärdighet och känsla, men det är en ganska marginell invändning. Den värld som skildras är till stor del männens värld där fruar och flickvänner existerar i periferin och kvinnor ofta refereras till i egenskap av våldtäktsoffer. Den kvinna som får en egen historia, Nina Burgess, är dock en dynamisk och välskriven gestalt. En av romanens starkaste scener är när hennes far ska prygla henne efter att det framkommit att hon legat med Bob Marley och hon tar bältet och börjar slå tillbaka. Här når den språkliga intensiteten och närvaron i James flödande prosa sin höjdpunkt.
Översättningen, gjord av Niclas Hval, fungerar överraskande väl. Jag hade mina farhågor beträffande hur den patois som de flesta karaktärer talar skulle behandlas, samt hur övergången mellan den och amerikansk engelska skulle markeras. Men Hval lyckas förmedla dialekter, sociolekter och karaktärernas individuella särart samtidigt som han bevarar James rytmiska flyt.
Precis som en Dostojevskijroman har En kort krönika om sju mord en förteckning över sitt digra persongalleri, och det behövs! I likhet med en stor rysk 1800-talsroman är den också långsamt verkande. De många olika trådarna kräver alla bokens sjuhundra sidor för att veckla ut sig och ibland tryter tålamodet med det stora romanbygget vars helhet inte går att överblicka förrän sista sidan är utläst. Då kommer dock belöningen i form av den tillfredsställelse som infinner sig när man känner att man läst en riktigt, för att inte använda den gamla slitna klyschan episk, välkonstruerad roman.
