Yan Lianke
Tre bröder
(Wo Yu Fubei, 2009)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Natur & Kultur, 2021
Texten har publicerats i Karavan 2/2022
Yan Lianke är född 1958 i byn Tianhu i Kina, i den centralt belägna Henanprovinsen. Han är en produktiv, prisbelönad författare som erhållit såväl kinesiska som internationella priser. Flera av hans verk finns översatta till svenska, senast essäboken Upptäck romanen (i original 2011, på svenska 2019), som undersöker den kinesiska realistiska litteraturen i relation till den västerländska kanon, och romanen År månader dagar (1996, på sv 2020). Nu kommer memoarboken Tre bröder där Yan Lianke skildrar sin egen familjs historia.
I ett gripande förord berättar Yan Lianke hur läsandet och skrivandet blir den efterlängtade biljetten bort från livet på landsbygden, efter att han som ung misslyckas på högskoleprovet, tvingas slita i en cementfabrik och senare tar värvning i Folkets befrielsearmé. År 1979 går hans första novell i tryck. Efter enträget kämpande kommer debutromanen 1985, vilken följs upp med ett manus till en teveserie som sänds på statlig teve i tre år. Den nya karriären rymmer såväl pengar som berömmelse och varje gång han besöker byn tas han emot med värme.
Efter att han 1994 publicerat den frispråkiga kortromanen Xia ri luo (”Sommarskymning”) om kinesiskt soldatliv blir situationen den motsatta. Den politiskt brännmärkte Yan Lianke tvingas nu inte bara ägna dagarna åt självkritik utan familjen och släkten vädjar till honom att lägga ned pennan. Till slut betraktas han inte längre som bygdens son, ändå blir texterna alltmer samhällskritiska. Efter gediget bakgrundsarbete och fältstudier skriver han Drömmar om byn Ding (2005, på sv 2013), där han gestaltar den omfattande hiv-katastrof som drabbade hemprovinsen i samband med illegal blodförsäljning under det tidiga 1990-talet.
Tre bröder kan läsas som en text om försoning, där författaren försöker hitta tillbaka och närma sig en plats och de personer som skrivandet skiljt honom ifrån. Huvudsakligen berättar Yan Lianke om vardagen under 1960- och 1970-talen, med utgångpunkt i hans fars och farbröders uppoffringar och slit för familjens överlevnad under perioder av svält och materiell fattigdom. Blicken på familjen är alltid varm – på gränsen till idealiserad. Samtidigt ryms en melankolisk grundton i berättandet, där Yan Lianke gång på gång återkommer till skamfyllda episoder av att ha varit en dålig son.
Även om Tre bröder är en djupt personlig text demonstrerar den effektivt hur folkrepublikens politiska och ekonomiska reformer främst fokuserat på städerna. Särskilt intressant är ett inledande kapitel om mötet med de stadsungdomar som skickades till landsbygden för omskolning under kulturrevolutionen, där författarens sympatier med bönderna gör att texten skiljer sig från andra berättelser från den tiden. Samtidigt som stadsungdomarna göder den unge Yan Liankes fantasier om en annan framtid, blottar deras arroganta beteende också att flera av dem, trots tidens revolutionära anda, såg på bönderna som andra klassens medborgare.
Som alltid är Yan Liankes språk skört och poetiskt. Med enkla meningar upprättar han förtrollande stämningar och hela världar. I Tre bröder drar fler rader åt det aforistiska hållet som kan läsas nästan helt för sig själva: ”När ett löv faller till marken hjälper det inte hur mycket det än anstränger sig och kämpar emot – dess öde blir till sist det samma som alla andras.”
