Karina Sainz Borgo
Natt i Caracas
(La hija de la española, 2019)
Översättning: Lina Wolff
Albert Bonniers förlag, 2019
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2020
Den venezuelanska författaren Karina Sainz Borgos (född 1982) debutroman inleds med en begravning. Berättaren, den 38-åriga Adelaida Falcón, har tagit farväl av sin mor, som gått bort i cancer. De båda kvinnorna bodde tillsammans i en lägenhet i huvudstaden Caracas. I takt med att landet försjunkit i politiskt och socialt kaos har emellertid deras medelklasstillvaro rämnat. Med skickliga penseldrag målas bilden av ett Venezuela i fritt fall upp: hungern, inflationen, kriminaliteten och korruptionen. En förtvivlad känsla av att inga aspekter av tillvaron är fredade präglar denna skildring. Inte ens begravningarna är säkra från angrepp. ”Livet, pengarna och kraften rann snabbt ifrån oss. Till och med dagarna blev kortare. Att vistas ute efter klockan sex på kvällen var bara ett idiotiskt sätt att riskera livet. Vad som helst skulle kunna döda oss. Ett skott, en kidnappning, ett rån. Strömavbrotten blev allt längre och solnedgångarna gick till slut direkt över i nattens mörker”.
Efter begravningen håller sig dottern, som arbetar på distans för ett bokförlag, för det mesta hemma i lägenheten. När hon en dag ändå går ut ockuperas lägenheten av en milisgrupp som står regimen nära och som utnyttjar det laglösa tillståndet för att sko sig för egen vinning. Adelaida har ingenstans att ta vägen och på gatorna tilltar våldet. Någonstans här återfinns en av den här romanens främsta tillgångar – den lyckas fånga samhällskollapsens existentiella konsekvenser hos individerna, känslan av att alla flyktvägar är avskurna och att inget hopp återstår.
När berättaren lyckas ta sig in i lägenheten intill finner hon sin granne Aurora död på golvet. Det är osäkert vad som hänt henne, men samtidigt som sammandrabbningarna tilltar och röken från tårgasen tätnar, gör sig Adelaida av med den döda kroppen utanför huset. I tumultet stöter hon på sin väninnas bror Santiago, som efter att ha fängslats och torterats nu tvingats bli en del av regimens milis. De båda tar sin tillflykt till den tomma lägenheten. Snart får Adelaida idén att anta sin döda grannes identitet för att överleva. Med hjälp av dokument och foton i lägenheten får hon tillgång till fragment av denna kvinnas liv och släkthistoria; grannen är den ”spanjorskans dotter” som originalets romantitel åsyftar.
Karina Sainz Borgo skriver en direkt och tillgänglig prosa med ett brådskande ärende. Natt i Caracas är inte en subtil och distanserad skildring av den pågående tragedin i Venezuela. Den är snarare skriven i indignation över tillståndet i hemlandet, vilket inte hindrar att den är genomarbetad och ambitiöst komponerad. Den förhåller sig knappast ideologiskt neutralt, utan är skarpt kritisk mot den styrande makten och dess olika uttryck. Några gånger slår resonemangen över i ett alltför journalistiskt språk för min smak. Men det är ändå en radanmärkning.
Mot slutet har berättaren lyckats driva identitetsstölden till den punkt där hon står med sitt falska pass på flygplatsen, redo att liksom så många andra försöka lämna landet. Här accentueras skickligt ett spänningsmoment – ska hon lyckas ta sig igenom tullen och ut mot det väntande flygplanet? Det är nerviga sidor som förstärker intrycket av att Natt i Caracas är en desperat och angelägen rapport från ett samhälle som håller på att falla sönder.
