Maaza Mengiste
Skuggkungen
(The Shadow King, 2019)
Översättning: Örjan Sjögren
Bokförlaget Tranan, 2022
Texten har publicerats i Karavan 3-4/2022
Maaza Mengiste föddes 1974 i Etiopien och växte upp i Addis Abeba, men bor sedan länge i New York. Hon debuterade 2010 med romanen Under lejonets blick (även utgiven på svenska 2010) som blev rosad av en samstämmig internationell kritikerskara.
Båda Mengistes romaner är fokuserade på omvälvande skeenden i Etiopiens 1900-talshistoria. I Under lejonets blick spelar kejsar Haile Selassie en viktig roll. Det gör han, på sätt och vis, även i Skuggkungen, men här är det inte han som står i centrum. Romanens handling utspelar sig under kriget mellan Etiopien och Italien 1935-1941, och skildrar en mängd dramatiska, inte sällan fasansfulla, händelser och minnesvärda personer, alla oundgängliga för den rika och mångfacetterade helheten. Dock finns här två gestalter, som tycks mig kunna betraktas som huvudpersoner: etiopiskan Hirut och italienaren Ettore Navarra.
I romanens början är Hirut tjänsteflicka, under närmast slavliknande förhållanden, hos härföraren Kidane och hans svartsjuka och våldsamma hustru Aster. När kriget bryter ut upphävs dock de urgamla traditionerna gradvis och maktförhållanden förändras. Hirut blir till sist en stark, orädd och uppslagsrik kvinnlig soldat. När krigslyckan tycks gynna de italienska inkräktarna är det hennes idé att skapa en skuggkung och styra ut en enkel herde, som till utseendet påminner om kejsaren, i kejserliga kläder och låta honom då och då visa sig för folket, detta för att stärka den etiopiska stridsmoralen (den verklige kejsaren befinner sig vid denna tid i exil i England). Det är också Hiruts idé att skuggkungen ska omgärdas av en livvakt bestående endast av kvinnliga soldater.
Ettore Navarra är italiensk soldat, men hans huvudsakliga uppgift är att fotografiskt dokumentera den segervissa italienska arméns "lysande bedrifter". Han tvingas bland annat föreviga massavrättningar och andra vedervärdiga övergrepp på etiopiska män och kvinnor. Det är med stigande avsmak han utför sitt uppdrag, men han lyder order. Har han något val?
Det är denna typ av frågor Mengiste ständigt ställer läsaren inför. I hennes roman är ingen absolut ond eller absolut god - alla är lika sammansatta och komplexa som livet självt. Kidane är en modig och dödsföraktande ledare, men också en brutal våldtäktsman. Hans hustru Aster, i romanens början en bitter och hatisk kvinna som misshandlar Hirut å det grövsta, blir till sist hennes lojala stridskamrat. Den italienske översten Carlo Fucelli beordrar allsköns vidriga våldsdåd på löpande band och håller sig med en etiopisk "älskarinna", Fifi, som egentligen knappast är mer än en fånge - å andra sidan gör han allt i sin makt för att förhindra att Ettore, som är jude, återkallas till Italien för att där möta samma öde som andra italienska judar. Fifi, för sin del, är inte endast ett förtryckt sexobjekt: hon är väl medveten om den makt hennes skönhet ger henne, hon läs grekisk filosofi och talar flytande italienska, kanske är hon rentav etiopisk spion.
Mengistes viktigaste syfte med sin roman tycks vara att skriva fram de stridande, uniformsklädda kvinnor som starkt bidrog till att Etiopien aldrig blev en italiensk koloni, men som suddats ut ur den officiella historieskrivningen. Hon vet vad hon talar om - hennes framställning bygger såväl på den egna familjehistorien som på omfattande och tidskrävande källstudier (det är ingen tillfällighet att det ligger så många år mellan denna roman och debutboken). Dock är Skuggkungen, som jag hoppats kunna visa i det föregående, inte någon stelbent historielektion, utan en text som pulserar av liv, rik på såväl fascinerande och mångbottnade personporträtt som fängslande perspektiv- och miljöskiften. Lika skiftande är det mästerligt hanterade - och mästerligt översatta - språket: rakt på sak och exakt i beskrivningen av händelseförlopp, stundtals närmast poetiskt i sin bildrikedom, då författaren tränger in i sina romanfigurers tankar och känslor.
Kort sagt: en stor läsupplevelse!
