Jia Pingwa
Vita nätter
(Baiye, 1995)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2024
Håll i hatten, för nu blir det åka av! 629 tätt skrivna sidor utan kapitelindelning och med sparsmakad styckemarkering borgar för en textmassa med hög densitet och få andningspauser. Och visst blir det så. Som läsare kippar man understundom efter luft och undrar vad det är man är med om. Varför all denna text?
Den kinesiske författaren Jia Pingwas (f. 1952) roman Vita nätter ställer alltså krav på läsarens tålamod, ibland in absurdum, och under läsningen känner man sig lätt drabbad av både åksjuka och reströtthet. En byggnad kan tillägnas en sju sidor lång och skrupulöst detaljerad beskrivning: ”De övre, mittre och nedre tvärbalkarna i portvalvet var utsmyckade med utsirat tegel samt låg- och högreliefer som föreställde lingzhisvampar, pioner, granatäpplen, buddhas hand-citroner, krysantemer, lyckobringande moln och så vidare” (en fin beskrivning, javisst, men sju sidor senare vill man helst demolera byggnaden) samtidigt som bärande karaktärer får en styvmoderligare behandling och knappt tillåts att utvecklas och djupna. Men Jia Pingwa vet naturligtvis vad han gör. Romanen ingår i den svit av fyra böcker som han skrev på nittiotalet, och som av många anses vara hans främsta.
Jia Pingwa närmar sig i sin svit de enkla människorna, de som bor på den kinesiska landsbygden och på olika sätt drabbas av den framvällande urbaniseringen (och också ofta äts upp av den). De fattiga, de ordinära och de strävsamma. Deras liv vill han berätta om och porträttera. Den formel han funnit för att berätta om detta är den täta textmassan, de detaljerade beskrivningarna av platsen och den på ytan enkla karaktärsbeskrivningen. Det är genialt. Själva ordmängden är utmattande som livet självt, de detaljerade beskrivningarna naglar fast läsaren på platsen och karaktärerna råkar bara befinna sig där. De har inget egentligt uppdrag att utföra i romanens handling, inget särskilt syfte: de äter, jobbar, skiter, sover och gör små piruetter av lycka ibland (och är inte livet så för de flesta av oss?) allt eftersom dagarna går. Det är hårdkokt realism som bärs fram på våg efter våg av ord, omöjlig att värja sig från.
För att skapa dynamik i denna realism väver Jia Pingwa in magiska element i romanerna, ofta hämtade från i Kina välkända legender. Vita nätter inleds med att en nyss död, men nu återfödd gammal man kommer till landsortsstaden med en nyckel om halsen och eldar upp sig själv på torget. Nyckeln får huvudpersonen, Ye Lang, en ung man med små framtidsutsikter, sedan tag på. Ye Lang arbetar inledningsvis som bibliotekarie, ett jobb han har fuskat och lurat sig till – alla karaktärer fuskar sig fram i livet genomgående; inte nödvändigtvis för att de saknar moral utan snarare för att de saknar alternativ – men får sparken. Han går då med i den teatergrupp som har kommit i ropet efter den återföddes skräckinjagande entré och sorti. Teatergruppen spelar spökopera, en nästan utdöd och bortglömd form av teater som har som huvuduppgift att blidka och eventuellt skrämma bort onda andar.
Bokens bärande del är Ye Langs tudelade kärlek, en inte helt okomplicerad kärlek som kommer att få långtgående konsekvenser. Två kvinnor, Yan Ming och Yu Bai, slåss om hans gunst (märkligt nog) och upptar en stor del av hans känsloliv. Vem av dem skall han välja? Den fattige Yan Ming, en flicka av hans klass och börd, eller den mer välborna Yu Bai?
Karaktärerna i romanen bärs i mångt och mycket upp av lögner, med undantag för den groteskt moraliske poliskonstapel Kuan, men Jia Pingwa låter sanningen komma i kapp dem. Öden beseglas och nya skapas. Och över hela romanen svävar den återfödde och hans nyckel. Vart går den?
Det är en stor roman, och läsupplevelsen är mäktig. Jia Pingwa tränger sig in, tränger sig på och släpper aldrig greppet. När jag lägger ifrån mig boken känns det som att en jättelik flod fylld av skitig realism, blandad med viss magi, har vällt in över mig och jag är utmattad, men också mycket lycklig. Jag lyfter på den där hatten jag nämnde i början och bugar lätt. Låt oss hoppas att bokförlaget Wanzhi också ger ut de övriga tre romanerna i sviten.
NICKLAS JUNKER
