Liliana Colanzi
Ni lyser i mörkret
(Ustedes brillan en lo oscuro, 2022)
Översättning: Hanna Nordenhök
Wahlström & Widstrand, 2025
Texten publicerades först i Karavan nr 4/2025.
”Han släckte lampan: precis som han misstänkte lyste saltet i mörkret, som självlysande, glödande snö.”
Den bolivianska författaren Liliana Colanzi är en av de yngre författare som anses vara en del av det latinamerikanska litteraturundret. Hon skriver ”andinsk gotik”: en subgenre till skräckgotiken som blandar utforskande realism med fantasy. Hennes berättelser är koncentrerade, våldsamma och handlar om samhälleliga och personliga fasor. Hennes tredje novellsamling består av sju noveller och är den första som har översatts till svenska, fint gjort av författaren och översättaren Hanna Nordenhök.
I titelnovellen evakueras ett av bostadsområdena i den brasilianska staden Goiânia. Panikslagna förs invånarna till Olympiastadion där de undersöks med detektorer för radioaktivitet. Husen rivs och de smittade blir stigmatiserade innan de dör i plågor. Det börjar med att skrotsamlaren Devair köper övergiven medicinsk utrustning billigt av män med illgula ansikten. Samma kväll överraskas han av ett blåaktigt sken från en cylinder, liten som en fingerborg. Det märkliga ljuset får honom att tänka på djävulen, på utomjordingar. Han fascineras av metallröret och tar det med sig hem, tänker att det kan vara ett mirakelsalt han ska tillverka en sällsam ring av och ge till sin hustru Gabriela. Men hon får huvudvärk och feber av ljusskenet och i gryningen, då hennes hår faller av, beslutar hon sig för att lämna sin make. Berättelsen bygger på Goiânia-olyckan 1987 som är en av historiens värsta strålskyddsincidenter.
Döden närvarar på osentimentala vis i varje berättelse, ibland på mystiska vis. I den poetiska, mörka novellen ”Chaco” säger en försupen morfar till sitt tonåriga barnbarn att ordet är en blixt på himlen, en tiger, en stormvind och menar att när en man väl tömts på ord kan vem som helst ha ihjäl honom. En dag ser tonåringen en mataco-pojke ligga utslagen på vägen och dödar honom strax med en stor sten. Polisen slänger sedan pojkliket på flaket till sin truck: ”det rör sig bara om en indian”. Men den unge mördaren kommer att härbärgera sitt offer. Mataco-pojken fyller hans väsen med sin sång, sina drömmar, sina minnen. Tonåringen ser snart världen genom ett brinnande raseri. Han tar livet av sin morfar som dagligen trakasserar honom och så småningom rymmer han, liftar med en lastbilschaufför som visar sig vara pedofil.
Ofta är det barn som är huvudpersonerna i Colanzis verk. Som i den korta, effektiva historien ”De grönaste ögonen”: en tioårig flicka säljer sin själ till djävulen mot att han ger henne gröna ögon istället för de urfolksmörka hon ärvt av sin mor. Även platser kan spela den största rollen, som i den inledande långa novellen ”Grottan” där människan skildras som en snabb, invasiv art som förstör ekosystem för egen vinnings skull. Grottans varande sträcker sig däremot från förhistorisk tid in i en framtid där människan inte längre existerar på planeten.
”Skulden”, som avslutar samlingen, är den i mitt tycke starkaste berättelsen. En kristen bosättarsläkt i den bolivianska regnskogen håller sina barn instängda bakom ”lydnadens band” – de får elchocker om de försöker ta sig ifrån platsen och syndar. Det detaljerade bildspråket får läsaren att känna barnens desperation när de till exempel sätts i burar av Pastorn. Här finns en ömhet som påminner om lycka i språket. Två systrar leker ”ko och kalv” nakna på natten: ”Håret på hennes armar kittlade mig över ansiktet som majsstrån och hennes armhåla doftade varm aska, lägereldsrök.” Till skillnad från de tidigare, mer anspända novellerna är stämningen här avslappnad och sensuell. Även om barnen lever under förtryck behöver de inte tjäna pengar på kriminell väg.
Ni lyser i mörkret är skriven på kraftfull, avklarnad prosa som aldrig blir sentimental. Författarens avsikter med boken är skarpa: människor är mästare på att begå övergrepp mot varandra och mot naturen. Återkommande motiv är kärnkraft, fattigdom, undergång i ett vidvinkelperspektiv. Även om människovärdet tycks obefintligt är inte allt svart och förgiftat. Här och var finns märkvärdiga kärleksscener, galghumor, euforiska stråk av sapfokometer (en kolibriart), muterade fladdermöss, Bin Laden-barer, vilsekomna tidsresenärer och Rosies små blonda mustaschstrån.
Liliana Colanzi är född 1981 i Santa Cruz i Bolivia. Förutom författare är hon doktor i komparativ litteratur och undervisar på Cornell University. Hon är också grundare av ett genreöverskridande bokförlag med ”en fot i djungeln och den andra på Mars”.
