Camila Sosa Villada
I’m a Fool to Want You
(I’m a fool to want you, 2022)
Översättning: Linnea Rutström
Prosak förlag, 2023
”I’m a Fool to Want You” sjunger Billie Holiday i sin tolkning av det berömda jazzstycke som fått ge namn åt novellsamlingen av Camila Sosa Villada, nu i svensk översättning av Linnea Rutström. Och att kärlek kan vara galenskap, ett komplicerat och till och med våldsamt äventyr, illustreras väl i dessa noveller om transkvinnor eller travestis som de kallas i boken. Novellerna sträcker sig över olika epoker och andevärldar och går långt bak i tiden, till spanska inkvisitionen och därifrån till nutid. Vi rör oss i miljöer som författarinnan tycks återvända till i ett sökande efter sig själv. Ett sökande som vävs samman med transkvinnornas tragiska och komplicerade historia i det dammiga och heta Latinamerika, på den argentinska slätten Córdoba och vid Texcocosjön i Mexiko.
Alla noveller ledsagas av andeväsen och inslag från mytologin och mystiken. Hunden eller hyndan är ständigt återkommande. Först är det en söt hundvalp som skänker tröst åt pojken Martincito i ”Dröj inte kvar i dyn”. I ”Natten kommer inte låta morgonen gry” stryker den prostituerade transkvinnan över kundens pung som om det vore ”en hundvalps huvud”. I den kanske underligaste novellen ”Fikat” som tar upp rasism och hudfärg i ett samtal mellan en mormor och hennes barnbarn är det ”hundarna” som vakar över dem, så länge kvinnorna håller sig vakna med laddade gevär. I ”Tröstens hem” är travestins hand ”stor och hårig som en hundtass”.
I novell efter novell blir hundens närvaro starkare, våldsammare och mer mystisk. Transkvinnorna och deras öden liknas vid dessa oberäkneliga och förunderliga hyndor som både utgör ett skydd och som skapar olyckor och kaos. I ”Tröstens hem” möter vi Flor de Ceibo och hennes relation till hyndan Nené som ibland byter plats med henne:
Varje natt när månen står i nedan till tonerna av nunnornas sång ser Flor de Ceibo sig själv gå ut från den större av klostrets trädgårdar. Raka spåret till motorvägen. Hon skulle vilja varna kunderna att det inte är hon, utan en hynda med hästben som förorsakar trafikolyckor för skojs skull. Men hon känner sig inte stark nog att följa efter Nené, hennes uppsyns inkräktare.
Transkvinnan är både ett slags fånge och ett offer samtidigt som hon själv förorsakar olycka. Och förvandlingen som travestin lever med, gör författaren till en lek i liknelserna med hyndan. ”Lamashtu” skanderar Cotita i ”Colita de la encarnacion” när hon bränns på bål efter en häxjakt under spanska inkvisitionen. Lamashtu är en kvinnlig demon inom den mesopotamiska mytologin, egensinnig och ofta illustrerad som hund. Det är tydligt att Sosa Villada gärna för in forna myter i sina berättelser om travestikvinnornas liv och korsar detta med en kristen religiös värld. Här finns också ett underliggande raseri mot kyrkans förtryckande maktapparat och religiöst hyckleri. Nunnor och präster kritiserar, fördömer och förföljer transkvinnor i det offentliga, men i det fördolda förgriper de sig på dem och utnyttar deras tjänster. Sosa Villada riktar ljuset mot grymheter som begåtts:
I en månad och nio dagar höll de oss inlåsta i dessa källarutrymmen. Ibland besöktes vi av gamla andeväsen, väsen som lärt sig tala genom att lyssna till männen vid de första lägereldarna, i tidernas begynnelse, när världen fortfarande var ren. Lamashtu, Lamashtu. Forntida röster kom för att berätta för oss att vi ännu kunde äta från hämndens tallrik.
Språket är bitvis ganska rått och vulgärt, liksom våldet och övergreppen som dessa ”horor” utsätts och utsätter sig själva för. Relationen mellan våld, övergrepp, prostitution, lust och kärlek blir till ett slags hatkärlek. Det spottas och slickas, och kukar uppträder i en odör av avföring och kiss. Jag får svårt att smälta allt det grova. Läsningen blir bitvis kväljande.
Trots detta är boken högst läsvärd, inte minst för den annorlunda historieskildring som den ger med sitt fokus på transkvinnors liv och för de erfarenheter som Sosa Villada med stor insikt och generositet delar med sig av. Ögonblick ur författarens liv flätas drömlikt samman med berättelser om historiska transpersonligheter och låtsasflickvänner och bildar en transhistoria som är både ålders- och klassöverskridande: barn, ungdomar, föräldrar och farföräldrar, fattiga och rika tar plats i dessa noveller. Särskilt den om Billie Holiday, om hur hon beskyddar transkvinnorna som sedan blir hennes beskyddare, stannar kvar hos mig som ett vackert läsminne. För de som är en aning känsligare för våldsamma sexskildringar och droger är det nog bättre att ta det lite lugnt med just den här novellsamlingen.
