Hwang Sok-Yong
Den gamla trädgården
(Oraedoen chongwon, 2000)
Övers. Anders Karlsson och Park Ok-Kyoung
Albert Bonniers förlag, 2011
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2012
Det är inte något jubel som fyller den medelålders manliga huvudpersonen när han på romanens inledningssidor friges från fängelset, knappt ens någon dämpad förväntan. Efter att ha avtjänat ett artonårigt straff är det något nollställt över hela O Hyonus personlighet. Utanför fängelset har det sydkoreanska samhället hunnit förändras intill oigenkännlighet. Den militärdiktatur som O Hyonu och hans kamrater kämpade mot är borta. Minnet av upproret i staden Kwangju, som han själv deltog i, har förbleknat och likaså har minnet av de kanske mer än tusen offren för arméns massaker där. Tiden är nu nittiotalets slut och en demokratiskt vald regering sitter vid makten, samtidigt som de gamla revolutionära idealen inte längre har några förespråkare att tala om. Även O Hyonu har förlorat tron på dem.
Snart nog får O Hyonu veta att hans älskade Yunhui – som han under hela fängelsetiden nekades kontakt med, de var ju inte gifta – har dött i cancer. Det visar sig dessutom att han har en nu sjuttonårig dotter med henne. Inte ens dessa besked förmår riktigt skaka om den nyss frigivne. Men kvar finns Yunhuis brev till honom och hennes dagböcker, och med deras hjälp kan han långsamt få tillbaka något av de förlorade åren och de förlorade känslorna. Romanen igenom alternerar de båda huvudpersonernas berättelser. Än minns han livet i frihet och i fängelse, än hon tiden som ensam förälder och senare resorna utomlands. (Där upplever hon till exempel Berlinmurens fall.) Romanen präglas av en långsam, lågmält eftertänksam och sorgsen prosa – översättarnas svenska språkdräkt gör ett övertygande intryck. Många starka och gripande kapitel drar förbi. Men det närmast oföränderliga lugnet i berättelsens tonfall får den att här och var kännas lite stillastående.
Författaren, Hwang Sok-Yong, har själv ett förflutet som dissident. I likhet med sin manliga huvudperson har han suttit i fängelse och i likhet med sin kvinnliga levt i exil. Flykten undan polisen, fångvaktarnas översitteri, hungerstrejkerna, exilens ensamhet och drömmar – allt känns självupplevt. Skildringen av fängelsetillvaron är så detaljrikt inträngande att jag som läsare häpnar. Ett kapitel handlar exempelvis om hur fångarna, också förhärdade förbrytare, söker tröst i kontakten med djur. Det kan handla om en katt nere på fängelsegården, några duvor i fönstret, en mus eller groda i cellen. Porträtten av huvudpersonernas medkämpar är kärleksfullt (men ingalunda okritiskt) tecknade. Flyktigt och tragiskt skymtar dessa människoöden förbi allteftersom diktaturens polis river upp den revolutionära organisationen. Snart nog finns inget annat att göra än att försöka hålla sig undan förföljarna, som när O Hyonu gömmer sig på landet hos Yunhui. Där upplever han några korta månader av lycka, kärlek och frid. Dit återvänder han arton år senare, nu ensam: ”När man är på en plats där man tillbringat tid tillsammans med en annan och den personen inte längre finns där suddas till slut ens egen existens ut, och det spelar ingen roll var man befinner sig. Allting, till och med stjärnorna uppe i himlen, kan försvinna närsomhelst, som de tvära scenbyten vi upplever i drömmen.”
Hwang Sok-Yong introducerades på svenska 2007 med Berättelsen om herr Han. Romanen, en av författarens tidigare, handlar om hur en idealistisk läkare såväl under Koreakriget som senare får betala dyrt för sin principfasthet. Den nu översatta romanen kom i hemlandet ut 2000 och gjorde stor succé där. Den har också filmatiserats.
