Julie Otsuka
Vi kom över havet
(The Buddha in the Attic, 2011)
Övers. Ulla Roseen
Albert Bonniers förlag, 2012
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2013
Ett par kapitel in i Julie Otsukas Vi kom över havet slår det mig plötsligt hur hopplöst det är att genrebestämma en bok av detta slag. Den presenteras som en roman, men kunde lika gärna läsas som en populärvetenskaplig skildring av ett stycke historia från början av 1900-talet. Den handlar om japanska immigranter som kom till västra USA på 1920-talet och följer deras liv fram till början av andra världskriget, då de sattes i interneringsläger misstänkta för att ha samröre med fienden.
I första hand är det kvinnornas perspektiv som dominerar, de japanska kvinnor som av olika skäl bryter upp från hemlandet för att gifta sig med japanska män som redan befinner sig på plantagerna i Kalifornien där de sliter som gästarbetare. Vi får följa dessa unga kvinnors förväntan under resan till havs, deras besvikelse när de inser att de vackra och välbärgade unga män som de trott skulle möta dem på andra sidan visar sig vara åldrade och illa klädda lantarbetare. Vi följer dem under den första natten då de är helt utlämnade åt dessa män, och därefter under det hårda slitet på fälten där många av dem dukar under. Vi får uppleva den diskriminering de utsätts för och också den förundran med vilken de ser på de främmande vita amerikanerna hos vilka de städar och lagar mat.
Så småningom förflyttas perspektivet till att omfatta även de japanska männen och sedan till deras gemensamma barn och livet i de avskilda japanska kvarteren. Slutligen förflyttas perspektivet till de vita och deras undringar om vart deras tjänstefolk, grannar och vänner plötsligt försvunnit när de blivit bortförda efter krigets utbrott.
De japanska gästarbetarna var uppskattad arbetskraft i Kalifornien under denna tid. De var uthålliga och noggranna, tålde klimatet och ställde inte till bråk och andra problem. Dessutom var de billiga i drift och om de var för svaga så dukade de antingen under på fälten eller sändes tillbaks till sitt hemland. Då detta är en skildring av människor som hänsynslöst utnyttjades, nästan som boskap, innehåller texten mycket smärta och elände, men inte bara. Det finns ingen tendens i berättandet, utan snarast ett objektivt betraktande av en mängd helt olika levnadsöden. Här finns inte en enskild huvudperson, bara ett myller av människor som alla bidrar med varsin del i detta brokiga lapptäcke. Det är dock inte en anonym massa, trots att subjektet alltsom oftast är ett “vi” eller ett “de”. Vare sig de framträder i grupp eller ensamma upplever man som läsare deras erfarenheter med skärpa, då den minimalistiska prosan författaren excellerar i fångar just de detaljer som gör att dessa växer i våra tankar bortom texten.
Det kan vara som med den namngivna Yoshiko “som hade fostrats av ammor bakom höga murar i Kobe och aldrig hade sett ett ogräs i hela sitt liv” och som nu tvingades ut att arbeta på åkrarna, men som inte hade lärt sig det engelska ordet för vatten. “Hon gick till sängs efter sin första dag på Marble Ranch och vaknade aldrig mer igen. ‘Jag trodde att hon sov’, sa hennes make. ‘Värmeslag’, förklarade förmannen.” Med några korta lakoniska meningar av detta slag skildras ett helt liv i all dess oförutsägbarhet och tragik.
Många avsnitt består av ett kontinuerligt uppräknande av en viss kategori erfarenheter, som i kapitlet om barnafödande där nästan varje mening inleds med “Vi födde ...”. Detta skulle kunna skapa monotoni, men då varje sådan mening öppnar ett fönster mot ännu en ny situation, ett nytt stämningsläge, uppstår istället en repetitiv rytm som skapar ett starkt driv att läsa vidare. En speciell effekt uppnås också av att det mellan berättarens kargt formulerade fraser skjuts in korta citat, röster från alla de människor som figurerar i denna berättelse. En del är plågsamt, en del bara trist, annat är nästan komiskt och visar på människors småaktighet, medan annat är vackert och fyllt av ömhet.
Julie Otsuka baserar sin text på den forskning som bedrivits om denna tid, men hur mycket av det rika innehållet som är baserat på historiska fakta är naturligtvis svårt att avgöra i en litterär framställning som denna. Hon lyckas i alla fall med att både vara experimentell och nyskapande, lättläst och mångbottnad, och med att på ett förvånande litet antal sidor måla upp ett detaljerat panorama över denna immigranthistoria som hittills endast varit känd av få.
