A Yi
Längtan efter livet
(Qingshi Shizongzhe, 2016)
Britta Kinnemark
Chin Lit, 2019
Publicerad i Karavan 3/2020
Den som är intresserad av kinesisk litteratur har sannolikt redan hunnit stöta på namnet A Yi. De senaste åren har hans författarskap uppmärksammats av såväl kritiker som namnkunniga kollegor, både i och utanför hemlandet. A Yi har även publicerats i Granta och The Guardian, samt översatts till ett tiotal främmande språk. Sedan ett par år tillbaka finns ett par av A Yis noveller samt romanen Och sen då från 2012 på svenska. Nu fortsätter förlaget Chin Lit utgivningen med Längtan efter livet, en novellsamling som består av åtta texter skrivna 2013–2015.
A Yi – som egentligen heter Ai Guozhu – föddes 1976 i halvmiljonstaden Ruichang i Jiangxiprovinsen. För att göra sin far nöjd sökte han sig som ung student till polisakademin. Redan fem år efter examen bestämde han sig för att lämna landsorten och förverkliga den egna skrivardrömmen i Peking. Fram till den skönlitterära debuten 2008 var A Yi bland annat verksam som sportjournalist och redaktör på den avant-gardistiska tidsskrifen Chutzpah.
Incidenter och människor från åren som polisman kom ofrånkomligen att leta sig in i A Yis författarskap. Tidigare nämnda roman Och sen då är inspirerad av ett verkligt fall men rymmer också influenser från Camus Främlingen. Den skildrar en ung man som brutalt hugger ihjäl en kvinnlig skolkamrat, för att sedan lojt vara på drift från lag och rättvisa.
Även om texterna i Längtan efter livet också rymmer poliser och bedragare rör det sig inte om klassiska kriminalberättelser. Baksidestexten marknadsför volymen som ”omöjlig att sammanfatta” och betonar att texterna ”kräver flera läsningar”. Precis som det låter rör det sig om en novellsamling som ställer stora krav på läsaren, som inte bara abrupt kastas mellan svåridentifierbara karaktärer och perspektiv, utan också rör sig mellan olika genrer och diffusa miljöer. Ibland utgör staden miljön, ibland landsbygden och ibland rör det sig om en egen sorts verklighet. Somliga noveller utspelas i samtiden, andra inte. Gemensamt för berättelserna i Längtan efter livet är att de alla är en sorts utsnitt, skrivna på en lakonisk prosa. Berättelserna vävs samman av en mörk grundton och återkommande våldsinslag. Samtliga berättelser genomsyras också av absurditeter och oklara omständigheter.
I läsningen tänker jag genomgående på Yu Huas tidiga noveller, vilka också präglas av en abstrakt, distanserad stil, där händelser ger sken av att sakna inre samband och logik. Några av novellerna i Längtan efter livet får dock aldrig vingar, utan känns istället som något sökta formexperiment. Volymens bästa text är ”Författarnas fiende”, som har en tydlig ram och drar åt det mer humoristiska hållet. I denna berättelse skildrar A Yi relationen mellan författare och läsare, blinkar till Franz Kafkas svältkonstnär och namndroppar kända författare.
