Fernanda Melchor
Orkansäsong
(Temporada de huracanes, 2017)
Översättning: Hanna Nordenhök
Bokförlaget Tranan, 2021
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2021
Fernanda Melchors (född 1982) roman Orkansäsong är hennes första, och antagligen inte sista, internationella framgång som författare.
Skådeplatsen för romanens handling är det mexikanska samhället La Matosa, en liten perifer by plågad av laglöshet. I inledningen av romanens handling har ett svårt sargat kvinnolik tillhörande en kvinna som går under öknamnet Häxan hittats av några barn i utkanten av byn. Det finns många i byn som kan tänkas ha mördat Häxan. Invånarna i La Matosa var rädda för henne men ändå vände sig många, både kvinnor och män, till henne för olika slags tjänster. I livet bistod hon byns kvinnor med aborthjälp och hon ansågs dessutom inneha ockulta krafter. Hennes aktiviteter uppskattades knappast av byns män, samtidigt som dessa mer än gärna hade sex med och handlade droger av henne.
Romanen berättas till största delen fram genom att några av byns invånare får berätta om omständigheter före och efter mordet. Trots att de ljuger eller fantiserar vilt, och mycket är ren hörsägen, nystas sanningen om vem som mördade Häxan upp alltmer ju längre handlingen fortgår.
I flertalet sammanhang har Melchor sagt att Patriarkens höst (El otoño del patriarca, 1975) av Gabriel García Márquez varit en stor inspirationskälla när hon skrev Orkansäsong. Nu är hennes bok ingen diktatorroman som Patriarkens höst, men i språkhanteringen, tjocka textmassor med sparsam styckeindelning och som inte sällan går över i talspråk, lyser inspirationen från García Márquez starkt igenom. Trots de feta textväggarna är det lätt att finna en musikalisk rytm i läsandet, och både språk- och intrigmässigt har romanen mig snabbt i sitt grepp. I långa stycken är Orkansäsong närmast hypnotisk läsning.
Men tro nu inte att Orkansäsong som roman skulle vara någon lättläst resa vad gäller bokens mordgåta. Berättarrösterna i romanen går ofta in i varandra och vad som sägs är inte sällan tvetydigt och motsägande. Detta är ett tydligt berättargrepp som Melchor använder sig av då Orkansäsong uppenbart vill engagera betydligt mer som levande kollektiv karaktärsskildring än som någon form av deckargåta.
Precis som Patriarkens höst är Orkansäsong en ytterst våldsam roman. Om García Márquez med sin bok ville skildra maktfullkomlighetens destruktiva ensamhet, har Melchor här skildrat den giftiga och destruktiva maskulinitetens motsvarighet.
Det ofta förekommande våldet i Orkansäsong framstår aldrig som effektsökeri eller drivet av ett våldsromantiserande. Det mexikanska samhället lider svårt av mord med misogyna förtecken, och den studie av detta våld som Melchor själv sagt sig vilja utföra genom att skriva romanen är trovärdigt omskakande. Det märks att Orkansäsong skrivits av en författare som själv varit tvungen att stålsätta sig och hennes raseri visar sig tydligt och värdigt engagerat mellan raderna.
