Damon Galgut
I ett främmande rum
(In a Strange Room, 2010)
Översättning: Niclas Hval
Norstedts förlag, 2024
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2024
"Tre resor" är undertiteln på Damon Galguts bok, som ges ut som roman, och redan här anar läsaren att detta är en ovanlig text.
Bokens första resa går till Grekland och huvudpersonen, en ung vit sydafrikan vid namn Damon, befinner sig i inledningen i närheten av Mykene. När han vandrar ensam på en led bort från byn han övernattat i är han ”intensivt lycklig”. Den känslan är, ska det visa sig, ett undantag.
Det grekiska landskapet är knapphändigt skildrat. Texten uppehåller sig istället vid den person Damon möter på vägen, tysken Reiner som han slår följe med. Reiner har kommit till Grekland för att vandra och, som han säger, överväga sin flickväns önskan att gifta sig. Även Damon tycks ha sina skäl att lämna hemlandet, även om de förblir outsagda. De två vandrar ett par dagar tillsammans innan de skiljs, håller sedan kontakten genom en gles brevväxling, och återförenas när Reiner kommer på besök till Sydafrika. Därifrån börjar de en mer strapatsrik vandring i Lesotho, som vecklar ut sig genom en lång, djupgående och samtidigt undflyende efterhistoria.
Den flytande, spänningsfyllda och stumma relationen mellan de unga männen skildras med osedvanlig skärpa som lägger mycket av betydelsen i tomrummet. Tillsammans med den anorektiska landskapsskildringen gör det texten svårbestämd: vad är det här för sorts text? Originaliteten fördjupas genom användningen av reseskildringen som ram. I romanens andra resa befinner sig Damon i sällskap med en grupp europeiska resenärer på väg från Zimbabwe till Malawi via Zambia och vidare till Tanzania. Senare ska han komma till Europa och Schweiz. På vägen finns försvårande yttre omständigheter– visumtvång som drabbar de ovetande resenärerna i olika grad till exempel – och vid ett tillfälle riktar texten genom huvudpersonen en kritisk blick mot turisternas arroganta okunskap inför de platser de befinner sig på, samtidigt som han ser sig som medskyldig. Men liksom i den inledande delen ligger tyngdpunkten knappast på det yttre planet och i politisk reflektion, utan på ännu en knapphändigt skildrad relation: det blyga och närmast frustrerat outtalade begäret till en av medresenärerna, schweizaren Jerome. Trots svårigheter att kommunicera lyckas de två så småningom göra upp om att mötas i Schweiz, ett möte och en relation som även den sätter djupa spår i protagonisten.
Den tredje resa som skildras beskriver Damon som medelålders. Han har övertalats att ta hand om sin vän, den neurotiska Anna, på en resa till Indien. Resan är tänkt att lugna den psykiskt instabila vännen men utvecklas till en eskalerande kris när Annas tillstånd försämras och Damon tvingas ägna sig åt att ordna hjälp samtidigt som han inser att han inte är förmögen att hantera situationen.
Det är ett halvt liv som skildras genom tre resor där mycket lite sägs om platserna som besöks. Kapitelrubrikerna tycks mäta ut ett avstånd mellan förväntan eller önskan och verklighet på ett sätt som gränsar till det ironiska: ”följeslagaren”, ”älskaren”, ”beskyddaren”. Och livet som skildras är till stor del höljt i dunkel. Varför Damon drivs att ständigt ge sig ut på resa beskrivs inte närmre, men kanske är även hemlandet i det skiftande historiska tillstånd som antyds ett ”främmande rum” (apartheidregimens fall och de första fria valen sker under huvudpersonens frånvaro under den första resan).
Lika mycket som den komplicerade och svårfångade mellanmänskligheten handlar texten om förhållandet mellan minne och nutid. Romanen pendlar mellan tredje och första person och gör det sömlöst, utifrånblicken och inifrånbeskrivningen är i slutänden mindre åtskilda än man skulle kunna tro – varken sociologisk observation eller inkännande psykologi. Snarare är det gåtfullheten i tillvaron och förundran över hur händelser och förhållanden tar form som är det betydelsefulla, hur ett nutida ”jag” och ett dåtida ”han” ska fogas samman. När Damon många år senare av en slump hittar och sedan kastar Reiners brev tänker han på ”ödets alla möjliga variationer” som finns inlagda i det första mötet mellan två personer. Med sin strama stil lodar Galgut de tillfälligheter och begär som formar mänskliga relationer och de avstånd vi behöver överbrygga för att begripa oss på oss själva.
Damon Galgut finns sedan tidigare översatt till svenska, senast genom den Man Bookerprisbelönade Löftet (2022). Att Norstedts nu ger ut hans egensinniga genombrottsroman från 2010, och gör det genom Niclas Hvals eleganta översättning, är väldigt välkommet.
