J.P. Cuenca
Kroppsligheten
(Corpo presente, 2003)
Översättning: Wera von Essen
Bokförlaget Tranan, 2016
Texten har publicerats i Karavan nr 3-4/2016
Copacabanas långa, soldränkta strand hör till de mest emblematiska platserna i Rio de Janeiro. J.P. Cuencas (född 1978) förvånansvärt mogna debutroman Kroppsligheten utspelar sig dock på skuggsidan av samma stadsdel; en värld bestående av droger, prostitution och sexuella perversioner. I kalejdoskopiska bilder framträder tre gestalter vars öden binds samman av åtrån, ensamheten och beroendet, både det sexuella och ekonomiska. Såväl Albertos som berättarens liv kretsar kring den prostituerade kvinnan Carmen, i ett triangeldrama vars olika komponenter ständigt gäckar läsaren. Mycket i romanen ter sig undanglidande och svårfångat, bland annat berättarens förhållande till Alberto och Carmen, men en av hans roller är som deras erotiska ”gästpartner”. Utan förvarning slungas vi bakåt eller framåt i tiden, så att de inblandades åldrar ständigt skiftar. Ytterligare en sofistikerad nivå tillförs genom resonemangen om skrivakten; vi får veta att Alberto är författare och att han skrivit om Carmen. Andra gånger tycks Alberto och Carmen vara gestalter som berättaren skriver fram i ett desperat försök att orientera sig i en svår tillvaro. ”Du är den enda tolk jag har” säger han till exempel om henne vid ett tillfälle.
Läsaren gör alltså klokt i att tona ner ambitionerna att klarlägga romangestalternas identiteter och inbördes relationer och istället ge sig hän åt Cuencas språk, som dunkar och ryker och blinkar som rummen i en illegal nattklubb. De korta meningarna är direkta men komplexa, ordvalen oväntade men precisa. Författaren skriver i en experimentell tradition som i Brasilien har sin främsta föregångare i Clarice Lispector; emellanåt tycks hennes påverkan på denna roman faktiskt alltför uppenbar. Cuencas formuleringskonst skulle också lätt kunna framstå som manierad och konstruerad, men hans intelligens och energirikedom räddar honom undan fällan.
Cuenca har skrivit en fysiskt påträngande roman där kroppsvätskorna flödar men som samtidigt är stenhårt urban. Kroppsligheten undviker konsekvent moralism och politisk välvillighet, lämnar läsaren att dra sina egna slutsatser. Mot slutet letar sig däremot en oväntad innerlighet in i berättarens förhållande till Carmen, vilket skänker den annars mörka skildringen ytterligare en dimension. Vid det laget står det klart att J.P. Cuencas författarskap hör till det pockande och utmanande slaget; det är bara att hoppas att vi får se mer av honom i svensk översättning.
