Jia Pingwa
Opera
(Qingqiang, 2005)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2018
Nu har svensk publik möjlighet att ytterligare bekanta sig med en av Kinas tungviktarförfattare – Jia Pingwas andra roman på svenska har nämligen landat i boklådorna. Antagligen slog den ner med en rejäl duns, då översättningen av romanen, med titeln Opera, uppgår till närmare 760 tätskrivna sidor.
Jia Pingwa föddes 1952 i Shaanxiprovinsen. Hans tidiga karriär inleddes under kulturrevolutionen, då han stationerats på landsbygden för att bygga vattenreservoarer. Lokala partikadrar uppmärksammade hans talang för att komponera revolutionära paroller och år 1971 skickades han iväg till universitet i provinshuvudstaden Xi'an för litteraturstudier. Redan 1973 debuterade han med sin första novell. I enlighet med tidens instrumentala och ideologiska litteratursyn, fokuserade Jia Pingwas tidiga berättande på att didaktiskt ge utryck för vikten av revolutionär kamp och uppbyggandet av socialismen i Folkrepubliken, vilket bland annat kom till utryck genom gestaltningen av hjältemodiga män och kvinnor.
Under 1980-talet började Jia Pingwa att skriva på heltid. Under denna period kom han som många andra rotsökande författare att fokusera på livet på landsbygden i den egna hemprovinsen, vilket sedan kommit att bli författarskapets signum.
Trots att han under åren drabbats av både kritik och censur – romanen Feidu (”Fallen stad”) från 1993 förbjöds exempelvis nästan omedelbart efter utgivningen på grund av sitt sexuella innehåll – har Jia Pingwa lyckats etablera sig som en av Kinas stora samtidsförfattare. Med sina miljonupplagor spelar han i dag i samma liga som Yu Hua och Nobelpristagaren Mo Yan. Vid sidan om den stora publiken på fastlandet har Jia Pingwa även en stor läsekrets i Hongkong och Taiwan.
De senaste åren har Jia Pingwa belönats med flera viktiga litteraturpriser, såsom Lu Xun-priset, Drömmar om röda gemak-priset och Mao Dun-priset. De två sistnämnda gick till just Opera. Boken betraktas av många som Jia Pingwas främsta verk.
Opera, som utkom på kinesiska 2005, utspelar sig i den fiktiva byn Qingfengjie i Shaanxi under sent 1990-tal. Romanens kinesiska titel, Qinqiang, refererar både till den lokala dialekten och till den lokala operaformen qinqiang som utgör en av de fyra stora kinesiska operastilarna. I romanen används operan för att illustrera hur traditionella värden och äldre kultur trängs undan och går förlorade i samband med det moderna samhällets utveckling.
Romanens berättare heter Zhang Yinsheng. Han är vanvettigt förälskad i häradets främsta operasångerska, Bai Xue. När hon gifter sig med en av byns berömda män, författaren Xia Feng, vill han att hon ska ge upp sin karriär och flytta med honom till staden. Det bådar varken gott för deras äktenskap eller för Yinsheng, som blir så förtvivlad att han kastrerar sig själv.
Just den desperata och oberäkneliga läggningen gör Yinsheng till en spännande karaktär. Som läsare är det inte helt enkelt att avgöra om han är vansinnig eller om han faktiskt besitter någon form av övernaturliga krafter. Han påstår sig till exempel kunna kommunicera med växter och djur. Romanens språkligt vackraste partier uppstår när Yinsheng vänder sin idealiserade blick mot kvinnan han aldrig kommer att få:
Å, mor, jag måste ha druckit bitter galla för att få ett så bittert liv. Den fina, fina Bai Xue gifte sig med Xia Feng och det gick väl an så länge hon stannade i häradet och kom hem till Qingfengjie varannan vecka eller så och jag fortfarande kunde få se henne. Men om hon flyttade till provinshuvudstaden skulle till och med månen på vattnet försvinna, och blommorna i spegeln!
Yinsheng tenderar dock att dra sig undan från romanens primära berättarposition och istället framträder berättelsen genom Qingfengjies övriga invånare. Till formen kan Opera beskrivas som en sorts kollektivroman där alla kommer till tals, ofta under evighetslånga dialoger under middagar och banketter. Samtidigt som partitjänstemännen förtär åsnepenisar, björntassar och andra delikatesser försöker de lösa problemen med att byn saknar industrier, kapital och mark, vilket gör att många av de unga väljer att söka lyckan i städerna – något som i förlängningen kommer att innebära undergången för samhället.
Som läsare är det väldigt svårt att hålla det omfångsrika kollektivet i huvudet, liksom hur relationerna mellan de enskilda individerna ser ut. De flesta är nämligen släkt med varandra och har samma efternamn. Dessutom är persongestaltningarna oftast ganska vaga, så personer tenderar att glida ihop. Något behjälpligt är det att romanen inleds med en förteckning över ”några viktiga personer”, vilken dock uppgår till hela tjugo stycken personer.
Ett annat problem med romanen är den oerhört detaljerade stilen. Berättelsen väjer inte för minsta exkurs och trivialitet. Detta drar ner tempot och gör stundtals Opera till en frustrerande långsam roman utan tydlig dramaturgi. Men det är också en text full av humor och ett färgstarkt bildspråk, som verkligen kommer fram i den svenska översättningen: ”Shangshans ögon var infekterade och han torkade sig om och om igen med ärmen, som om han hade haft ett rövhål mitt i ansiktet där en outsinlig ström av skit vällde fram. Men han hade i alla fall suttit stadigt på sin plats hela tiden och inte som de andra sprungit ut på dass, hällt upp mer te, snutit sig eller gått bort till fönstret och spottat.” I romanen vävs handlingen samman med utdrag ur olika qinqiang-operor, både i form av textrader och notskrift.
Opera är främst en roman för den som är intresserad av kinesisk opera, och som önskar fördjupa sig i kulturen och traditionerna i det provinsiella Shaanxi. För den som önskar sig en tydligare dramaturgi och enkelt vill närma sig människorna och vardagen i provinsen, kan jag istället varmt rekommendera Lyckan från 2007. I denna utmärkta roman (även den översatt av Anna Gustafsson Chen och utgiven på Bokförlaget Wanzhi) skildrar Jia Pingwa en migrantarbetare som lämnat hemmet på landsbygden för att tjäna sitt uppehälle som lumpsamlare i Xi’an.
