Roberto Bolaño
Nazistlitteratur i Amerika
(La literatura nazi en América, 1996)
Övers. Lena E. Heyman
Albert Bonniers förlag, 2012
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2013
”Luz Mendiluce är som barn förtjusande och blomstrande, som ung flicka tjock och tankfull, som vuxen kvinna alkoholiserad och olycklig. Hon är också den mest begåvade av familjens samtliga författare. (…) Hennes mest berömda dikt heter Med Hitler var jag lycklig.”
Ännu ett intressant verk av Roberto Bolaño har översatts till svenska av den skickliga Lena E. Heyman. Nazistlitteratur i Amerika är en intensiv katalog över ett trettiotal fiktiva författare som alla, på olika vis, har en relation till nazismen. Dessa ”luftförfattare” kommer ifrån latinamerikanska länder och USA. Förutom politiker och filosofer finns även verkliga författare med i boken; Borges, Cortázar, Ginsburg och Paz gnistrar till som bifigurer i några kapitel. Katalogiserandet kan få läsaren att associera till Georges Perecs detaljerade listor och system i till exempel Livet en bruksanvisning.
Den påhittade karaktären Pérez Masón är nazist, expressionist, företrädare för dekadens och hamnar ofta i fängelse på grund av sitt temperament. Tre gånger utmanar han den kubanske stjärnförfattaren Lezama Lima på duell. Den colombianske imaginäre poeten Zubieta inspireras av Luís de Góngora men anser att Ibsen är kväljande. Ovan nämnda Luz Mendiluces mor, poeten Edelmira, reser på tjugotalet runt i Europa och stöter på Adolf Hitler. Han lyfter upp spädbarnet Luz och säger att hon är en underbar flicka. Händelsen fotograferas och får djupa konsekvenser för flera av gestalterna.
Den så att säga formbare författaren Max Mirebalais alias Max Kasimir skriver: ”Alla poeter uppfinner sitt förflutna.” Enligt honom är litteratur som ”ett dolt våld som åtnjuter respektabilitet”. Han blir med tiden en mästare på att plocka isär andras dikter och göra dem till sina egna. Max Kasimir har nu utvidgat sin identitet till Max Le Guele som ”är ett verkligt filigransarbete, en höjdpunkt inom plagierandets guldsmide”. Mot slutet av sitt liv blir han ”den ariska rasens besjungare”. Poeten, fotbollsspelaren och futuristen Silvio Savático föreslår ett återinförande av Inkvisitionen, offentliga spöstraff, utrotning av indianer och inskränkta rättigheter för medborgare av judiskt ursprung. Han anser att en massinvandring från Skandinavien vore önskvärt, det skulle göra latinamerikanernas hy ljusare.
Några få kvinnoöden skildras också. Den mexikanska Irma Carrasco debuterar vid tjugo års ålder med diktsamlingen Rösten som falnat för dig. Hon har inspirerats av den evigt aktuella Sor Juana Inés de la Cruz. Carrasco umgås med revolutionära poeter trots att hon är konservativ och bakåtblickande till sin natur. År 1939 utkommer hon med Dygdens seger, fem dikter som hyllar ”el generalíssimo” Franco. Helt kort (två sidor) kan man sedan läsa om Daniela de Montecristo, en kvinna av ”legendarisk skönhet som har ett svart hakkors tatuerat på vänstra skinkan”. Hennes litterära verk består av Amazonerna: ”Boken omfattar på ett flödande anarkistiskt vis alla litterära genrer, kärleksroman och spionroman, memoarer, dramatik (också avantgardistisk sådan), poesi, historia och politisk pamflett.”
Vissa författarliv har en ytterst svag koppling till nazismen. Novellisten Tomas R. Murchison är visserligen knarkkurir, men går inte med i ”det Ariska Brödraskapet” av ideologiska skäl. Han är fysiskt klen och behöver tillhöra en stark grupp, vilken som helst, för att få behålla livet – han har många fiender. Hans verk, spritt i olika tidskrifter, består av femtio noveller och en dikt tillägnad en vessla.
I detta Bolaños satiriska uppslagsverk kan skenförfattarna vara nazister, fascister, anhängare av Francoregimen, torterare eller politiskt mörkblå militärer. De beskrivs torrt, ironiskt, ibland tragikomiskt. Hemska scener förekommer. Man kan komma att tänka på ”Avsnittet om brotten”, den fjärde delen i Bolaños 2666, även om det här rör sig om mikrosekvenser i jämförelse. Språket är trots sitt ämne ibland uppsluppet på karaktäristiskt Bolaño-vis. Här finns litterära genrer som ”den virila nygauchoismen” och ”kryptonazismen”. Svart humor är ett av Bolaños redskap, många av de absurda och krigiska monografierna är dubbelbottnat underhållande.
Nazistlitteratur i Amerika är en ojämn men klart läsvärd ”encyklopedi”. Den kommer inte i närheten av hans enastående romaner 2666, Om natten i Chile och De vilda detektiverna. Katalogformen är lättsam utan att vara ytlig, men kanske kunde boken ha kortats ner: Bolaño får fram sin poäng ganska snabbt. Uppräkningarna av namn och verktitlar blir lite väl saftig. Vissa av fantasiförfattarna är dock så märkliga och rasande galna att man får lust att läsa deras litteratur (men det går ju inte).
